Vårdagjämningens sista strålar

Ännu en finfin vårvinterdag passerade utanför kontorsfönstret. Faktum var att vädret bara blev bättre och bättre ju längre tisdagen led. En plan formades i huvudet och den gick ut på att skynda hem efter jobbet klockan 17.00 och därmed hinna ut med kameran innan solen trillade ner några minuter efter 18. Det tar 25 minuter att åka mellan jobbet och hemmet så någon strulmån fanns egentligen inte.

Skynda, skynda över TGOJ-banan

Över fälten söder om Stigtomta och väster om Åsby ligger ännu ett snötäcke

En isig och knöglig grusväg går parallellt med järnvägen

Jag hade så pass bråttom när jag kommit hem att jag delvis fick med mig fel kamerautrustning. Efter att jag hoppat i ett par oömma byxor och en varmare tröja slängde jag ner ett extra kamerahus och fisheye-objektivet i en mindre kameraryggsäck. Ute i den friska luften tänkte jag skifta från min 5D Mark IV och mitt vidvinkelzoom till min 7D Mark II och fisheye-gluggen. Av misstag hade jag istället packat min äldre 5D mark II. Oups. Mitt fisheye ger ju runda bilder på en "fullformatskamera"...

Den runda bilden beskars i efterbehandlingen till en kvadratisk fot-selfie-bild

Jag klarade mig alldeles utmärkt med min huvudkamera och 17-40 mm-objektivet. Flera andra alternativ hade säkert också funkat men nu ville jag först och främst ha lite vidare landskapsbilder. Någon tid till objektivbyten fanns inte, solen trillade ner bakom horisonten i en rasande fart.

40 mm brännvidd och hårt beskuren för att få en closeup på de gyllene vassvipporna

Efter ett svep genom kohagen ner mot "skitdiket"/bäcken så hade solen hunnit ner så pass långt att det inte var mycket kvar av vårdagjämningen 2018. Jag sökte mig åter upp på den is- och snötäckta grusvägen och spatserade hemåt. Mer blev det inte av dagens fotoexpedition. Den var över lika snabbt som den påbörjades.

Skymning

En tröst är att det nu äntligen är så pass ljust att jag har möjligheten att ta med kameran ut efter arbetsdagarnas slut. Känns nästan lite lyxigt.

Dagsmeja

Egentligen, om jag tänker och känner efter, är det precis så här jag vill ha övergången från vinter till vår. Tjälen är fortfarande djup, nätternas kyla bromsar händelseutvecklingen, marssolens strålar får ordentligt mothugg.

Dagsmeja äger.

Vändplanens stora snöhög fräter långsamt bort under vårsolens strålar

På Frubäcksvägen kommer rännilar med smältvatten från drivorna

Det sägs att bakslagen hör våren till. Till detta vill jag addera motsträvighet. Det man får kämpa extra mycket för smakar så vansinnigt mycket bättre. Längre längtan åt nordborna!

I hästhagen rekommenderas broddar på hästskorna

Solens strålar hittade fram genom allén upp mot Åsby

Vi i södra Södermanland har denna senvinter fått ett lager snö att hålla koll på. Och norr om oss är det en väldigt snörik vinter, så vitt jag kan förstå. Tack, den nederbördsrika vintern har förmodligen skapat balans i grundvattennivåerna. Det kan låta simpelt men för mig har de senaste två årens allt torrare klimat oroat. Vi här i Skandinavien ska ju inte behöva bekymra oss över sötvattentillgången, kan jag tycka.

Skitdiket innan vattenreningsverket påminner om en bäck...

...vilket de faktiskt är. "Skitdike" är mitt eget påfund.

Helgvädret var på sätt och vis vederljuvt. Kombinationen vedervärdig nordanvind och ljuvlig vårsolsvärme bygger denna omöjliga boksatvskombination. Vederljuvt. Lika omöjligt att kombinera som ett ord jag lärde mig under lördagens namngivningsceremoni. Någon av gästerna hade skänkt en blöjtårta till den lille huvudpersonen. Blöjtårta! De två orden borde aldrig, aldrig få sättas ihop.

Skidspår med Åsby i bakgrunden

Ute på majsfältet var skidspåren svårare att följa

Över det öppna jordbrukslandskapet utanför Stigtomta fick vinden fart. Jag hukade mig för att skyla ansiktets blottlagda hud från den sylvassa kylan. Inget ont som inte har något gott med sig, över de plöjda åkrarnas snötäckta hinna rasslade snökristallerna fram i ett horisontellt race mot den annalkande våren.

Sanddyner i Sahara eller snötäckta plogfåror i Stigtomta?

Min promenad på söndagseftermiddagen hade ett mål. Inget spektakulärt, ingen enorm sevärdhet eller häpnadsväckande kioskvältare. Håll det enkelt, se det fina i det lilla. Jag stövlade ut över den hårda skaren mot det lilla trädet på åsryggen väster om Åsby. Jag har varit där förr med kameran och jag kommer att ta mig dit i framtiden.

Bortom vassen väntar målet med promenaden

Trädet i senvinter-tappning

Så fick det bli denna gång.

Stelfrusen övningstrupp

Söndagen försvann i ett stelfruset töcken på en av konstgräsplanerna på Rosvalla-anläggningen i Nyköping. Jodå, jag VET att solen lyst från en klarblå himmel. Jag VET att det säkert varit sååå skönt i lä. Men det du kanske inte VET är att det aldrig är vindstilla på Rosvalla och att nordanvindarna bet ordentligt i kinderna, tog sig in genom kläderna och prövade ett för övrigt balanserat och nöjt sinne.

En stunds vila mellan matcherna

Tjejerna i Stigtomta IF F02-04 hade utsetts till övningstrupp för en tränarutbildning som genomförts lördagen och söndagen den 17-18/3 på Rosvalla. Som tur var hade ett annat lag fått ansvar att bemanna övningstruppen under lördagen. De 14 spelare som ställde upp denna söndag fick sällskap av en dryg handfull spelare från IK Tuns damlag.

Ett tiotal tränare under utbildning instruerade under förmiddagens tre matcher (2 x 7,5 minuter/match) och efter en tacobuffélunch var det dags för ett nytt gäng tränare att ta hand om ytterligare tre matcher. De unga tjejerna i "mitt" lag är långt ifrån färdigutbildade och de brände nog mer energi på att försöka förstå direktiven än vad de behövde offra för att sparka och springa.

Tränare och instruktörer i samband med fotbollstränarutbildningen i UEFA B på Rosvalla

Instruktören Johanna Bergman instruerar ett par tränare under söndagens övningar

Niklas Hjelm var även han instruktör och tog hand om ett annat gäng tränare

Jag och en ledarkollega från Stigtomta IF följde tjejerna under dagen. Vi stod för markservice om så önskades. Vi hade inget ansvar i utbildningstillfället men givetvis kändes det bra att stötta våra unga spelare om något problem skulle uppstå. Efter att nästan hela dagen passerat kom jag på att jag hade packat med mig en kamera och några objektiv och då valde jag att ta några bilder i all hast för att dokumentera detta tillfälle. Om inte annat så kan det vara kul att ha i bildarkivet på lagets hemsida. Och det blev ju även ett blogginlägg, något jag ju nästan inte hinner med nuförtiden.

Emilia Jonsson prövar Josefine Gustafssons målvaktskunskaper

Ellen laddar för skott

Även Elin spänner musklerna för att avslut på mål

Jag tog inte med mina "sportfotogrejor" utan hade packat "finfotoutrustningen" istället. Jag valde min Canon 5D mark IV och mitt Canon EF 135 mm f/2.0. Inte ett dugg optimalt för actionfotografering. Jag tog några enstaka bilder när tjejerna spelade men i övrigt blev det mer dokumentära exponeringar kring arrangemanget och deltagarna.

Jonna svalkar sig i skuggan...

Linda och Cécilia verkar också föredra skuggan på Rosvalla...

Ella hade en ganska seg dag som målvakt (eftersom väldigt lite uppmärksamhet riktades åt den positionen)

I brist på vår, värme och växtlighet får vi låtsas att den avslutande bilden föreställer en tussilago. Jag vet inte hur länge det dröjer innan de tittar fram men dagsmejan räcker inte till för särskilt stora framsteg så länge nätterna är så förgjordat kalla.

Om du kisar riktigt hårt med ögonen är detta en tussilago. Så det så.

Ny arbetsvecka väntar med nya utmaningar!

Marsvinter i Stigtomtabygden

Den nordliga vindriktningen sätter sin prägel på mars. När solen förmår sig att titta fram når den ljuva och efterlängtade värmen fram. Vi vet att våren lurar runt hörnet men ännu tillåts den inte att bryta fram med full kraft. Mycket pekar på att årets vintersorti kommer att vara snarlik den vi upplevde 2013. Mars blir inte en vårmånad, nej i år hör den snarare till vintern.

En oplöjd rad av majsåkerns stubbar står kvar i snön

På taken vid Skillra ligger ännu snön kvar

Bilderna i dagens blogginlägg har några dagar på nacken. Jag tog en långpromenad under lördagen då molnen ännu inte skingrats. Ett varv där Skillra, Mårtenstorp, strutsfarmen, skroten och Stentorp passerade vid sidan av den slingrande och smala vägen. En lördag som för en gångs skull var "ledig" (så när som på den träningsmatch för yngsta dotterns fotbollslag som jag redan berättat om).

Björkdungen vid Mårtenstorp är fortsatt kvar i sin vinterdvala

Traven med aspstockar ligger kvar vid vägkanten sedan avverkningen

Stordalens gula fasad får ikläda sig en grå nyans i denna svartvita variant

De leriga och slippriga vägarnas tid är ännu inte här. Det där jobbiga stadiet mellan vinter och vår när de övre lagren tinar upp men tjälen längre ner i marken inte släpper igenom fukten. Mina dubbförsedda kängor gör nytta ytterligare ett tag. De senaste dagarnas dagsmeja med svinkalla nätter bidrar till ett underlag som verkligen inbjuder till att använda halkfria skodon.

Vinterklädd barrskog

Med mitt macro-objektivs brännvidd på 100 mm blir landskapsbilderna tajta. Utmärkt för att på avstånd avgränsa och sikta in sig på motiven. Några närbilder på växtlighet eller insekter känns avlägsna men objektivet levererar det jag vill ändå.

Hästgården Stentorp fotograferad österifrån, en vinkel jag oftast använder för detta motiv

Stentorp fotograferad från vägen norr om fastigheten

Slutligen en bild på Stentorp väster om gårdens byggnader

Förvånansvärt många av bilderna blev denna gång tagna i stående format. Jag utnyttjar detta allt för sällan och jag har säkert förklarat det både en och två gånger tidigare i bloggen. En av många små saker som finns långt bak i huvudet när jag med någon slags skev ambition försöker utveckla mitt fotograferande.