Gränsö slott som är en herrgård

Efter fredagens äventyr i Östergötland tog familjen sikte lite längre bort för söndagens utflykt. Med slutmålet Västervik behövde ansenliga delar av Östergötland passeras innan vi kom fram till det nordöstra hörnet av Småland. Men innan vi landade i Västervik upplevde vi utflyktens största behållning när vi lunchade vid Gränsö slott. Slottet som inte är ett slott utan en herrgård, tydligen.

Om navigeringssystemet i bilen får välja så åker man snabbast söderut genom att ta E4:an via Norrköping och därefter E22:an till Västervik. Så lätt ville jag inte göra det och därför blev det Skenäs-färjan och Vikbolandet mot Söderköping istället. Vårt allra första stopp blev vid Tättö havsbad nära Loftahammar. Döttrarna skulle tydligen bada.

Tättö havsbad i närheten av Loftahammar

Jag fortsatte att vara obstinat när vi skulle åka från Loftahammar till Gränsö slott. Navigeringssystemet hänvisade ännu en gång till den största vägen (E22:an) medan jag hittat en betydligt slingrigare och smalare väg som tog oss ut längst den långsmala halvön där Gränsö slott återfinns långt ner på landtungan. När resandet är en del av målet vill i alla fall jag åka på denna typ av vägar.

Gränsö slott

Till skillnad från de senaste dagarnas besök i Motala och Vadstena så kan jag faktiskt dra mig till minnes två tidigare besök vid Gränsö slott. Inom Stigtomta IF har vi under åren jobbat på åtskilliga konserter med scenbygge, humpande och scenrivning och det är vad jag gjort nere vid Gränsö för 15-talet år sedan. Jag minns Darin, Uggla, Gessle m.fl. som stått på den scen som vi pysslat om tillsammans med de professionella humparna och scenbyggarna.

Stockrosor

Gränsö slott

Det är makalöst vackert vid Gränsö slott. Intill herrgården finns naturreservat att strosa runt i och närheten till havet bidrar på allra bästa sätt till omfamnande omgivningar. Med tanke på hur lång tid det gått sedan jag var på området senast så fanns det saker som jag inte kände igen. Kanske är det mitt minne som är svajigt, kanske beror det på att byggnader uppförts och platsen har förändrats.

Stallbyggnaden vid Gränsö slott

Gränsö Slottscafé

Söndagen bjöd på sol- och badväder

Vi var långt ifrån ensamma vid slottet/herrgården. Många hade sökt sig ner till gräsmattorna vid badstranden och till caféet. Efter en hyfsat tidig start på dagen och med några timmar i bilen var vi fokuserade på att få något i våra magar vilket ledde oss direkt till slottscaféet. En galet välsmakande laxsallad blev mitt val, något jag inte ångrar och verkligen kan rekommendera för andra besökare.

Slottscaféets laxsallad

När vi hade ätit infann sig balans och harmoni vilket fick oss att chilla lite nere vid bryggan. Solen värmde onödigt mycket men nere vid Östersjöns vatten svalkade vindarna behagligt.

Vi gick tillbaka mot bilparkeringen på andra sidan slottet för att ta oss vidare in till Västervik. Denna gång skulle vi inte åka de smala vägarna upp längst halvön, istället valde vi den närmaste vägen som via en broförbindelse tog oss in till staden.

Västerviks-besöket kommer att redovisas i ett kommande blogginlägg. Häng med!

Vadstena överträffade förväntningarna

Finns det något mer intressant med östgötska Vadstena än att allsvenska Stina Blackstenius kommer därifrån? Alldeles uppenbart. Historieskrivningen kring staden är fyllig, en smula komplex och den färgas av allt från palats omgjorda till kloster, ett stycke helig Birgitta, ett slott uppfört under Gustav Vasas tid, ett lockande järnvägsspår samt mängder av byggnader som kittlar nyfikenhetssynapserna.

Familjeutflykten till grannlänet under fredagen den 17/7 började vid Bergs Slussar, tog oss vidare till Motala Hamn innan vi hamnade i Vadstena. När vi var klara i Vadstena fanns inte mer energi kvar för att ta oss vidare på ytterligare äventyr. Det finns verkligen mer att se vid Vätterns nordöstra strand men det får bli en annan gång. Vi lämnade Vadstena och åkte över östgötaslätten via Skänninge till Norrköping där vi åt middag innan vi återvände till Stigtomta.

Vi var verkligen inte ensamma om att turista i Vadstena denna soliga julifredag. Kring slottets vallgravar, längst den vackra strandpromenaden, runt klosterområdet och vid stadens idylliska torg vimlade vi turister. Det är trots allt lättare att hålla corona-avstånd när man är utomhus och därvidlag var allt okej.

Här nedan följer en större mängd turistbilder tagna som snapshots utan mer tankar än att föreviga det jag såg under vårt besök. Samtliga bilder är tagna med min Canon 5D Mark IV samt det lilla Canon EF 28 mm f/2.8 som blivit en favorit som walkaround-objektiv.

Jag tvekar inte en sekund att återbesöka Vadstena. Oerhört vackert med uppenbara sevärdheter men också idylliskt så att det räcker och blir över. Dessutom är jag sedan tidigare lockad av se vad naturen intill Vättern har att erbjuda för mig med en kamera i händerna.

Turistbilder på gott och ont

De senaste dagarna har jag och familjen varit på några ställen där åtminstone inte jag varit tidigare. Jag åker dit som nyfiken turist och delar av kamerautrustningen är givetvis med. Redan när jag tar bilderna börjar jag undra vad jag egentligen håller på med.

Motala hamn

Bäst förutsättningar att ta bilder på fina motiv har man om man sedan tidigare är bekant med miljön. Likaså ska ljuset vara det rätta vilket garanterat inte är mitt på dagen en ljus sommardag. Vid vårt fredagsbesök i Östergötland landade vi i Motala Hamn och det som möjligtvis räddade bilderna, trots att det var fina motiv, var den intressanta himlen.

Lovisa, Alva och Anita var resesällskap till Motala

Glassen och den dubbla espresson ser betydligt bättre ut än vad de var

Att ta dessa turistbilder är nog i första hand för oss själva som hjälp för minnet när vi tittar tillbaka på var vi varit, vad vi besök och vad vi upplevt. Förhoppningsvis hjälper turistbilderna oss att återuppleva känslorna vi haft när vi varit på respektive plats. Som bilder betraktat är de i bästa fall dugliga som vykortsbilder. Bättre än så blir det sällan. Och är det kring detta skrala innehåll jag bygger mitt innehåll i denna blogg ...? #självkritisk

Vårt stopp i Motala blev förhållandevis kort. Vi hade tidigare på förmiddagen gjort ett längre stopp vid Bergs Slussar och hade Vadstena som huvudmål efter Motala. Att vi sökte oss ner till hamnen var en produkt av faktorerna nyfikenhet och blodsockerhalt. Det är säkert så att Motala har mycket mer än hamnområdet att erbjuda men det får i så fall upptäckas vid ett framtida besök.

Kanalbolagets fantastiskt fina byggnad

Som avslutning kan jag nämna att glasscaféet i hamnen omöjligen kan rekommenderas. Frostiga isbitar i glassen och en espresso som var svagare än Gevalias bryggkaffe. Men en turistfälla lever väl i huvudsak på engångsbesök ...

I nästa blogginlägg redogör bloggaren för besöket i Vadstena och turistbilderna radas upp i sällan skådad takt.