Prövning istället för avkoppling

En sedan länge inplanerad semesterdag började som vilken vardag som helst. Upp och fixa för att de två yngsta döttrarna skulle komma iväg till skolan i tid. Vi hade kommit överens om att jag skulle gå tillsammans med dem till skolan. Eftersom det hotats med snö under tidig förmiddag hade jag redan under söndagskvällen skrinlagt planerna på en fototripp till Femöre. Jag nöjde mig med att ta kameran runt nacken och förlänga promenaden efter avlämnandet av barn vid Stigtomta Skola.

Problemet var att snöandet redan börjat när vi gick hemifrån kl 07.45. Och solen går upp ca 08.10 vilket innebar både låg himmel och svagt ljus att fota i. Men det skulle bli värre...

Fasadlampa vid Bil- & Traktorservice

Bilden är ny men motivet är använt tidigare i bloggen.

Kajorna kurade i toppen av en stor björk.

När jag kommit en bit gjorde den ostliga vinden sig påmind. Uj vad det blåste. Snöflingorna slog rakt i ansiktet och ibland även i ögonen vilket sved något alldeles förskräckligt.

På vägen förbi skolan och upp mot Kavlinge finns detta staket.

I dumdristigt övermod bestämde jag mig för att trotsa elementen och gå Salingerundan. Första hälften i rak motvind. Ett par, tre minusgrader är inget att tjafsa om men i 10-12 sekundmeter blir det lite tjurigt.

Vid infarten mot Varven och med riktning mot Tallstugan.

Kameran var täckt av snö. Skägg och mustasch uppbar isbildning som på vilken snorig skidåkare som helst. Fotoljuset i gryningen gav inte mycket inspiration och trots att jag redigerat vitbalansen i dagens bilder har de fortfarande en blåaktig ton. Men det var precis så blågrått i morse!

Kärvt i arla morgonstund.

Vid Tallstugan stod bilen kvar vilket tyder på en luttrad ägare som vet när snödrevet över gärdena omöjliggör bilåkande. På sina ställen hade jag jämnt sjå att gå utan att tappa kursen...

Ett av uthusen vid Salinge fick illustrera snöandet.

Det som inte dödar härdar. Och lite kärva yttre förutsättningar är karaktärsbyggande. Minsann. Det gäller att motivera sig då de egna stolligheterna tar en ut på onödiga äventyr.

Dagens enda vackra bild. Björk nedanför Stora Ramshult.

Väl ute på stora landsvägen, en vägsträcka på ca 500 meter som man tyvärr måste promenera längst, insåg jag hur eländigt halt det såg ut. Drivsnön bildade små, små partiklar som polerade upp vägbanan och när jag testade att ta lite fart kunde jag glida cirka en meter på skosulorna. Kom igen ni som envisas med friktionsdäck, detta underlag grejar ni inte! Men även med dubbdäck så kunde den rekommenderade hastigheten sättas till kanske 30 km/h, inte mer. En liten korrigering med ratten och man är lost in space.

Fullständigt blixthalt på landsvägen!

Vid Församlingshemmet tog jag dagens sista bild innan kameran fick komma in i stugvärmen och torka. Snön hade nästan trängt in vid alla knappar och vred och jag var tacksam för att det är en ganska väderskyddad modell jag har (och även objektivet som följde mig på rundan.)

Trafikspegeln vid Klockarbol.

Nästa gång jag tar en semesterdag, bara så där, ska jag se till att få solsken och värme. Det här håller inte! Men jag vill heller inte vänta tills i juli så det får väl bli någon form av kompromiss. Jag nöjer mig med uppehållsväder, vindstilla och inte kallare än -5 grader. Tack.