Cementas fabriksanläggning i Slite utgjorde ett ordentligt blickfång ute på Asunden |
Det blev en ganska rejäl biltur från Klintehamn till Slite men å andra sidan fick vi se mycket av den gotländska landsbygden. Jordbruk- och kulturlandskapet dominerar totalt och endast enstaka skogspartier stör den bilden av vad de centrala delarna av ön har att erbjuda. Här och där lyste fälten röda av blommande vallmo. Åtskilliga var vägkorsningarna som Google Maps ilskna gps-tant lotsade oss igenom. (Varför har hon blivit så förbaskat näpsig sedan senaste uppdateringen?)
Lammen, så kallas både får och lamm på Gotland, betade fritt ute på Asunden |
Vi lät oss styras av gps-tanten och när vi passerat Slite och närmade oss målet smalnade vägarna av allt mer. Därför reagerade vi inte i tillräckligt god tid när vi till sist blev instyrda på en skogsväg. Tveksamheten växte dock inom oss och när vi åkt några hundra meter på denna "väg" började vi verkligen undra om allt stod rätt till. Hade vi inte kört en SUV med stora däck och hög markfrigång hade vi garanterat skrapat sönder bilens underrede på den gräsklädda mittremsan. Vi bet ihop och efter en kilometer kom vi fram i en glänta där en betydligt större grusväg korsade vår färdväg och därmed var vi ute på den väg alla andra mer världsvana for fram. Man ska kanske inte alltid lita på en GPS... (men vi åkte troligtvis den absolut genaste vägen).
Ut till ön Asunden går det en smal och konstruerad väg/bro |
Vi följde den rejälare grusvägen och kom ut till ön Asunden där vi parkerade vår bil bland flera andra på en parkeringsyta. Därifrån var det endast apostlahästarna som gällde om man ville se vad ön hade att erbjuda. Vi passerade den grind som avsåg att hålla fåren (lammen) kvar på Asunden och sedan följde vi en tydlig gångstig som tog oss längst stranden.
Raukfältet på Asunden |
Det visade sig att Asunden rymde ett raukfält som var av det vackrare och mer spektakulära slaget. Jag fastande inte bara för alla raukar utan framförallt för de stora stenblock som uppstått då hela ön verkar bestå av stora skikt av kalksten. I bortre änden av raukfältet var det riktigt, riktigt fint med en dramatisk strandlinje. Läs gärna mer om Asunden här eller här.
Makalöst intressant strandlinje på Asunden |
Alva sitter på kanten av en djup reva som uppstått i den mjuka kalkstenen |
Vi fortsatte förbi raukfältet och hamnade på en stenstrand där vi fick sällskap av några lamm. Efter detta kom mer av kalkstensgrunden i dagern. Vi vände åter mot bilen eftersom vi bedömde att en promenad runt hela ön skulle ta allt för lång tid. Vi passade dock på att gå upp mot mitten av ön där den stentäckta marken böljade fram och åter och endast sparsamt med undervegetation fått fäste på det karga underlaget. Mycket annorlunda och på sitt sätt väldigt vackert.
Exempel på vad som växte på Asundens karga mark |
När vi passerade alla raukar på hemvägen lade jag en del energi på att föröka fota de två fåglar som manade på sina halvstora ungar. Kanske störde vi stenskvättorna och deras uppfostringsförsök. De satt i alla fall tillräckligt stilla uppe på raukarna för att jag skulle lyckas få några bilder till fågelsamlingen.
Pappa stenskvätta |
En av de unga stenskvättorna som blev utsatt för föräldrarnas tjat |
Asunden är idag delvis ett naturreservat. Ända in mot slutet av 90-talet var ön ett militärt skyddsområde och vi ska idag vara glada för att det går att besöka denna vackra och mycket annorlunda del av Sverige.
Fler bilder från Asunden hittar du här. Jag tycker själv att de blev någorlunda godkända och de visar onekligen en del av allt intressant på ön.
Jag ber att få återkomma med bilder från Furillen som blev vårt nästa utflyktsstopp under söndagen den 5/6.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar