måndag 25 maj 2020

Bärstagryning del 2

De blandade känslorna av att stiga upp i gryningen (aj) men att få ta del av naturens uppvaknande (wow) satt i hela söndagen. Utflykten till Bärsta varade ungefär mellan klockan 03.45 och 05.15. Under de 90 minuterna hann jag ta ungefär 90 bilder och hälla i mig en termos med svart kaffe.

Sju tranor hade vaknat till liv och förflyttade sig i gryningsljuset


Vad vore naturupplevelser utan fågelkvitter? Torftigt, tyst och öde. Denna morgon bröts deras allehanda läten av en råbock som "skällde" i närheten. Mycket annat hördes inte och det är väldigt befriande att komma bort från mänskligt åstadkomna ljud emellanåt.



Jag vände mina steg bort från stranden där jag slagit läger. Jag gick upp längst grusvägen som leder ner till stranden och spanade in de första solstrålarna denna vackra majdag.





Denna gång fick inte all fotoutrustning plats i kameraryggsäcken. Jag hade med mig två kamerahus, mitt 400 mm-objektiv, trebensstativet med gimbalhuvud, ultravidvinkelobjektivet och mitt 70-200 mm-objektiv plus lite annat smått och gott. Och ett sittunderlag eftersom det regnat under lördagen.

Bärstabadets strand
Ute på Yngaren hade gässen fått ungar som de vallade runt


En av kamerahusen sattes på teleobjektivet och sedan fick denna kombo vara monterad på stativet när jag tog den andra kameran i händerna och gick runt till det närliggande naturreservatet eller upp längst grusvägen. Med tanke på tiden på dygnet var det ingen större rörelse bland badgäster eller kameratjuvar så jag vågade lämna grejorna utan uppsikt. Förvisso var jag nog inom hyfsat höravstånd hela tiden, större är inte området nere vid stranden.




På hemvägen stannade jag ännu en gång till vid rapsfältet bredvid Hallavägen. Nu hittade solstrålarna ner på delar av rapsplantorna och det blev en annan lyster i fältet än när jag passerade en och en halv timme tidigare. Den första av bilderna här nedanför har jag redan publicerat (i kvadratisk form) men nu har jag lagt lite tid på bildbehandlingen så att det är mer stuns i bilden.




Sista stoppet kom när jag precis kört upp på Jönåkersvägen. På ditresan stod det 6 stycken vildsvin och bökade i åkern och konstigt nog hade två av dem inte stuckit när jag åkte hemåt. Nu var de inte direkt nära vägen och på passagerarstolen hade jag en kamera med 70-200 mm-objektivet. Min allra första bild på vildsvin är alltså inte mer än en bild med två mörkbruna prickar i centrum av bildytan.

Vildsvin+Stigtomta=Sant

På återhörande!

6 kommentarer:

  1. Skön stämning i bilderna, går nästan att ta på och känna in på riktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trots att jag tillhör de morgontröttas skara så kan jag uppskatta en naturupplevelse i gryningen. Många intryck förstärks och en alldeles speciell känsla infinner sig.

      Radera
  2. Föredrar gryning framför skymning. Kanske för att jag blir äldre, men kanske också för att gryningsbilder har det där extra magiska över sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fördelen med gryningen är att man får mer och mer ljus att jobba med när man tar bilder. I skymningen blir stressen högre av ett ljus som flyktar och till sist inte är tillräckligt. När naturen vaknar på morgonen eskalerar ljuden och fågellivet, på kvällarna råder motsatta förhållanden. Jag får tyvärr kämpa oerhört hårt med mig själv för att pallra mig upp i sommargryningarna, de är ju så obekvämt tidiga.

      Radera
  3. Svar
    1. Nu när jag har fått lite distans till denna arla morgonstund så konstaterar jag att hela dagen gick till spillo eftersom jag var trött och ur gängorna. Men den magiska mystiken i gryningen var en fröjd att ta del av, inte bara för bildernas skull.

      Radera