Reprisresa till Bärstabadet och Harhålet

Med kameran och mitt 300 mm-teleobjektiv instuvade i bilen tog jag mig i torsdags ut på en minimal roadtrip. Första stoppet blev vid Bärstabadet och där var jag sannerligen inte ensam. Fyra campingvagnar samt två bilar med tält uppresta bredvid sig hade lagt beslag på delar av parkeringsplatsen. Registreringsskyltarna avslöjade att de kom från Tyskland respektive Polen. Tänk att de hittat till lilla Bärsta av alla ställen. Utöver flertalet bord och bänkar på gräsmattan finns ett utedass som bekvämligheter vilket ur ett turistperspektiv är tämligen sparsmakat. Men det är vackert, och det räcker ganska långt.

Ny spång över Bärstakärret är fixad sedan i vintras

Efter min promenad över Bärstakärret satte jag mig tillrätta i bilen och drog vidare på den slingrande Hallvägen. En favoritväg där jag dock föredrar att slippa möten med andra fordon med tanke på vägbredden. Denna torsdagsförmiddag var det dock många bilar ute och åkte, som tur var slapp jag möta traktorer och skördetröskor på min väg mot nästa stopp vid Harhålet.

Jag gick längst den långgrunda badstranden och konstaterade att det trots vindarna fortfarande kändes som högsommar. Hade skollovet fortfarande pågått hade det säkerligen funnits några barnfamiljer på stranden. Nu var det tomt på folk så när som på en större husbil vid ställplatsen.

Tallsäter som ligger mellan Sörkärr och badplatsen vid Harhålet

Min resa tog mig vidare på Hallavägen för att därefter leda upp mig på Katrineholmsvägen och tillbaka till Stigtomta via Vrena. Jag hade kunnat stanna vid Pilgrimsbo men det sparar jag till en solnedgångskväll för att få optimala fotoförutsättningar.

Svårfångad supermåne

Förra veckans extraordinära norrskensshow gjorde jag aldrig något försök att fotografera. Yrvaken gick jag ut på farstukvisten och tittade men mer än så blev det inte. Lite mer ambitiöst blev mitt försök att fota den utannonserade supermånen under måndagskvällen. Med facit i handen borde jag ha gett mig ut en halvtimme tidigare eftersom månen steg på himlavalvet i snabbare takt än jag förutsett.

Supermånen över Sörkärr utanför Stigtomta

När månen är vid horisontlinjen påverkar atmosfären färgtonen på månen och den ser glödande het ut. Längre upp på himlavalvet blir månen färgneutral, grå och lite tråkigare. Hade jag varit redo strax före klockan 20.30 hade jag fångat månen närmare de tänkbara motiven i förgrunden. Dessutom hade skymningen fortfarande bjudit på lite mer ljus åt de marknära motiven. Nu kom jag ut på vägarna strax före 21 och det blev mer bråttom att hitta vettiga platser att fota från.

Supermånen bakom kyrkspiran på Lunda kyrka i Jönåker

Jag orkade inte ta fram mitt trebensstativ och skruva på gimbalhuvudet utan valde istället mitt enbensstativ som stöd till mitt 400 mm-objektiv. I fotoryggsäcken hade jag med mig ytterligare utrustning som aldrig kom till användning.

En stund senare var månen sitt vanliga gråa jag

Jag tog beslutet att åka ner mot Kiladalen. Efter Jönåker styrde jag mot Enstaberga och stannade till vid Tuna kyrka. Där fick jag chansen att använda mig av några hängande björkkvistar som motiv med månen som bakgrund. Personen som var ute på hundpromenad hejade på mig men undrade nog vad tusan jag sysslade med ...

En annorlunda tolkning av måndagens supermåne

Det kommer fler supermånar och förhoppningsvis även fler norrsken så att jag kan få chansen att bemästra dessa himlafenomen på ett bättre sätt än vad som hittills blivit. Övning ger färdighet, förhoppningsvis.

So long!

Landväga resa till Oxelösunds gästhamn

Tidigare i veckan föll jag för infallet att åka till Oxelösund för att äta lunch på Camilla & Puttes etablissemang. En hamburgare av högre kvalitet än vad snabbmats-restaurangerna har att erbjuda kan väl aldrig vara fel? Med all tid i världen kunde jag dessutom ta mig från Stigtomta till grannkommunen via Nävekvarnsvägen och en 90-graderssväng i Bränn-Ekeby så att resan tog mig förbi barndomshemmet, Palmtorps Allé och Stjärnholm. I bilens baksäte låg min kamera med det lilla 40 mm-pannkaksobjektivet, bra att ha och lagom brännvidd för omgivningsdokumentation om foto-lusten skulle infinna sig.

Att jag hamnat i Oxelösund blev tydligt när jag satt mig tillrätta på restaurangens uteservering. Vid flera av borden satt hamnarbetare och dryftade arbetsrelaterade funderingar och konstateranden. En dagledig öldrickare kunde också noteras.

När jag ätit min hamburgare satte jag mig i bilen och styrde mot gästhamnen. En kort resa från restaurangen och nu i efterhand är jag också tacksam att jag inte åkte till fiskehamnen på Femöre eftersom rökeriet vid denna tid stod i brand ...

Gästhamnen var glest befolkad och endast enstaka båtar var förtöjda vid bryggorna. Några parkerade bilar avslöjade att det fanns besökare från kontinenten på plats och de har väl fortfarande semester kan jag tro. Ett par foodtrucks finns placerade nere vid gästhamnen men till dem var det ingen kö trots att det var lunchtid.

Jag tog ett varv i gästhamnen och fotade exakt samma sorts bilder som jag gjort vid alla andra tillfällen då jag besökt denna plats. Med självkritisk granskning inser jag att det är lätt att gå i sina egna fotspår och bli statisk i bildseendet.

Det är inte osannolikt att jag får fler tillfällen i närtid att besöka Oxelösund och därmed ta exakt likadana bilder som jag redan tagit. Min förhoppning att börja jobba igen nu i augusti har kommit på skam och jag får finna mig i att vara sjukskriven ytterligare en tid. Efterdyningar och komplikationer tack vara försämrat immunförsvar behöver mer tid och närmast på tur är väl bakterieinfektionen i höften som jag med vårdens hjälp måste komma tillrätta med.

Fortsättning följer ...

Vrenapromenad mellan telefonsamtalen

Min torsdagsförmiddag blev en mix av telefonsamtal med Medicinkliniken på Nyköpings lasarett och ett försök att komma ut i friska luften innan det utlovade eftermiddagsregnet. Anledningen till mitt försök att komma i kontakt med vården var min strulande CVK (central venkateter, den port jag haft på bröstkorgen sedan 22/8 2023 och som använts för att intravenöst trycka in cytostatika, blod, antibiotika, antikroppar, kortison och stamceller). På onsdagsmorgonen upptäckte jag att den åkt ut en bit och på torsdagsmorgonen hade en infektion fått fäste i huden runt ingångshålet.

Jag ringde Hematologimottagningen på Mälarsjukhuset direkt på torsdagsmorgonen för att söka råd för vad som behövde göras. Sedan lämnade de över ärendet till Medicinkliniken på Nyköpings lasarett. Några telefonsamtal senare gav mig en tid klockan 14 till Nyköpings lasarett dit jag fick söka mig för att få min CVK och rodnande hud undersökt.

Det bestämdes att CVK:n skulle tas bort vilket Kirurgimottagningen på Nyköpings lasarett skulle ombesörja, troligtvis under fredagen. Lokalbedövning och ett litet snitt för att sedan dra ut den ca två decimeter långa slangen ur venen den petats in i för ett år sedan. Jag fick även ett recept utskrivet på en antibiotikakur mot infektionen i huden, hoppas det räcker och att inte infektionen söker sig in genom venen till blodomloppet ...

Småstrul likt detta med min gamla CVK är egentligen inget att gå upp i stabsläge för. Alltid är det något i bakvattnet på de större och tyngre behandlingarna jag fått. På måndag får jag besked om hur det är tänkt att resterna av tumören i halsmandeln ska hanteras, det troliga är att avvakta och göra en ny PET-CT-undersökning om några veckor. Sedan är det ovissheten kring hur bakterieansamlingen runt min höftprotes ska behandlas, ett bokat möte den 2/9 med en ortoped-läkare i Nyköping får avslöja de planerna. Jag har hört att de antagligen öppnar upp och försöker spola rent innan de ger sig på ett byte av protesdelar. (Bakterier runt proteser bildar en hård hinna och kan inte bekämpas med antibiotika.)

Med en infektion och en nyligen påbörjad antibiotika-kur i kroppen har jag valt att hoppa över den hårdare träningen jag får på gymmet. Fredagens träning utgick därför och jag får hålla mig till lättare träning i form av rehab-övningar för höften och promenader. Jag tog bilen till Vrena för att gå runt deras fina motionsspår under torsdagsförmiddagen, ett bevis på att jag äntligen har tillgång till en bil på vardagarna och att jag är ivrig att se annat än villagatorna i Stigtomta.

Till denna promenad hade jag monterat mitt 70-200 mm-teleobjektiv på kamerahuset. Lite otympligt att hänga runt nacken när ena handen är upptagen med att hålla i en krycka men det fick vara värt ansträngningen. Inte en enda bild togs som inte kunnat tagits med t.ex. mitt betydligt lättare makroobjektiv ...

Nu tar vi helg!