Förra veckans extraordinära norrskensshow gjorde jag aldrig något försök att fotografera. Yrvaken gick jag ut på farstukvisten och tittade men mer än så blev det inte. Lite mer ambitiöst blev mitt försök att fota den utannonserade supermånen under måndagskvällen. Med facit i handen borde jag ha gett mig ut en halvtimme tidigare eftersom månen steg på himlavalvet i snabbare takt än jag förutsett.
 |
| Supermånen över Sörkärr utanför Stigtomta |
När månen är vid horisontlinjen påverkar atmosfären färgtonen på månen och den ser glödande het ut. Längre upp på himlavalvet blir månen färgneutral, grå och lite tråkigare. Hade jag varit redo strax före klockan 20.30 hade jag fångat månen närmare de tänkbara motiven i förgrunden. Dessutom hade skymningen fortfarande bjudit på lite mer ljus åt de marknära motiven. Nu kom jag ut på vägarna strax före 21 och det blev mer bråttom att hitta vettiga platser att fota från.
 |
| Supermånen bakom kyrkspiran på Lunda kyrka i Jönåker |
Jag orkade inte ta fram mitt trebensstativ och skruva på gimbalhuvudet utan valde istället mitt enbensstativ som stöd till mitt 400 mm-objektiv. I fotoryggsäcken hade jag med mig ytterligare utrustning som aldrig kom till användning.
 |
| En stund senare var månen sitt vanliga gråa jag |
Jag tog beslutet att åka ner mot Kiladalen. Efter Jönåker styrde jag mot Enstaberga och stannade till vid Tuna kyrka. Där fick jag chansen att använda mig av några hängande björkkvistar som motiv med månen som bakgrund. Personen som var ute på hundpromenad hejade på mig men undrade nog vad tusan jag sysslade med ...
 |
| En annorlunda tolkning av måndagens supermåne |
Det kommer fler supermånar och förhoppningsvis även fler norrsken så att jag kan få chansen att bemästra dessa himlafenomen på ett bättre sätt än vad som hittills blivit. Övning ger färdighet, förhoppningsvis.
So long!
Bra med kyrktorn ibland! Jag missar alltid norrskenen. Vaknade mitt i natten, noterade månljuset, tog en trist bild med kolsvart himmel innan jag travade tillbaka till sängen.
SvaraRaderaNorrskenet hade vår yngsta dotter koll på och hon väckte oss vid midnatt. Hustrun for upp och fotade bilder med sin mobilkamera vilka faktiskt blev riktigt bra. Själv hasade jag mig upp, gick ut på farstukvisten och tittade upp på himlen innan jag gick och lade mig igen ... Det var ganska dumt, jag borde ha tagit fram vidvinkelobjektivet, kameran, stativet och åkt någonstans där en vettig förgrund funnits. Jag skulle ju inte upp och jobba dagen efter ... Nåväl, jag får vara mer ambitiös nästa gång.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSjälv upptäckte jag att månen inte gick upp där jag trodde och fick ila till en annan plats i stan. Kom tyvärr lite försent och månen hade hunnit stiga lite för högt på natthimlen för att bilderna skulle bli till belåtenhet.
SvaraRaderaSolens upp- och nedgångsplats kan också ställa till det för oss fotointresserade, har jag märkt. Sedan flera år tillbaka har jag kämpat med att komma på bra platser för att fota vintergatan samt norrsken (i närheten av Stigtomta). Jag har ännu inte lyckats klura ut detta och inte heller försökt fota norrsken ...
Radera