Efter sterila och dammtorra mars kommer april. Mer sol, gladare grönska och nysopade gator. Jo man tackar, och mitt i detta konstaterar jag att min egen återhämtning efter höftoperationen den 4:e mars rör sig parallellt med våren. Framåt och uppåt.
Återhämtningen och läkningen efter operationen har gått bra, åtminstone så långt jag kan bedöma. Förbättringarna sker successivt och nu när det har gått 6 veckor kan jag lita så pass mycket på högerbenet att jag kan köra bil igen. Det opererade benet ömmar inte mer än lite, lite grann på vissa punkter. Benet har dessutom slutat att vara överdrivet varmt, med andra ord tror jag en stor del av läkningen är avklarad.
De rehabiliteringsövningar jag fått som uppgift att göra kan jag hantera med allt större kraft och energi. De dagliga promenaderna har efterhand blivit längre och längre och de sker även i allt snabbare promenadtakt. Nu ska dock påpekas att jag som längst har gått 2,4 km och takten har minskat från ca 20 min/km till ca 13,5 min/km. Det är inga siffror att skryta med men för den som fått en höftledsprotes inopererad är siffrorna mer relevanta. Jag har tills igår gått med två kryckor men nu har jag företagit två promenader med bara en krycka vilket har fungerat tillfredsställande (utan att vagga i gången).
I måndags begav jag mig till gymmet för första gången på 6 veckor. Senaste träningen var ett par dagar före operationen. Nu testade jag motionscykeln i 15 minuter och det gick bra även om det var väldigt jobbigt. Trist att kondition är en så tydlig färskvara ... Kroppen svarade med lite träningsvärk men i övrigt fick jag inga problem med den nyopererade höften. Och vad skönt att kunna cykla utan smärta från ljumsken p.g.a. höftartros!
 |
| Rester efter påskhelgen |
 |
| Rester efter julhelgen |
Efterhand som jag kan lita mer på höften ges utrymme för fler aktiviteter och mer rörlighet. Hittills har jag känt att jag fått ont om jag suttit rakt upp och ner på en köksstol (t.ex. vid födelsedagskalas) eller blivit stående alternativt gående för länge. Sammantaget är jag nöjd med var jag är i återhämtningen och framförallt är det befriande att slippa artrosvärken.
Mot försommaren och fler äventyr!
Hoppas du kan cykla på en riktig cykel också, någon gång. Helt klart det bästa sättet att ta sig fram. Och sen parkerar man hojen och går på en stärkande fotopromenad.
SvaraRaderaJag har en cykel som stått och förfallit och den är nog inte möjlig att rädda. För mig saknas tillfällen då en cykel är ett lämpligt fortskaffningsmedel, varken för arbetspendling eller fritid. Jag skulle vilja se hur jag skulle lyckas ta mig till fotbollsmatcher i södra Södermanland på en cykel med min kamerautrustning ... Som motionsredskap har jag blivit skeptisk till cykel, landsvägsträning är allt farligare och off road med riskerna att trilla då och då lockar inte med mina höftproteser som extra känsliga delar.
RaderaDet kan jag förstå. Jag cyklar inne i Stockolm några gånger varje vecka och då gäller det att vara uppmärksam. Utanför stan är det cykelbana mest överallt. Nu när sköna maj är på ingång blir det mer cykling på grusväg och genom skogar.
RaderaCykla på grusvägar har jag haft stor behållning av tidigare i livet (uppväxt på landet och med kompisar på olika håll dit skogsvägarna tog mig). Blir lite nostalgisk. :-)
Radera