Sippornas tid

Nu har det hänt och fort gick det. I fredags och lördags skedde björkarnas lövsprickning i mina trakter. Nu skimrar det av den allra sprödaste grönskan när man ser ut över landskapet. Visst är lövträdens grönska efterlängtad och ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag den vilket också innebär att jag får värre och värre mentala skavsår under de månader då träden är kala.

Blåsipporna i all sin ljuvliga prakt

Linudden för en vecka sedan var fortfarande fri från lövträdens annalkande grönska

För en vecka sedan var det mestadels de ivriga blåsipporna som sträckte sig mot det värmande vårljuset. Under veckan som passerat har även vitsipporna kommit igång på riktigt. Sippornas tid infaller innan lövträdens grenar täcks av fullstora löv. Ljuset som når ner till marken är vad sipporna önskar. Det blir extra tydligt om man besöker Linuddens naturreservat utanför Nyköping.

Blåsipporna på kanten av rotvältan är i alla fall på behaglig fotohöjd

Att välja blommor som fotomotiv sägs vara ett big no no. För trivialt. Med rätt ljus och låg fotovinkel tycker jag ändå om att jaga blommotiv. I skrivande stund har jag dock lite svårt med grodperspektivet, det är liksom inte fysiskt möjligt för mig att lägga mig platt på marken eftersom jag inte skulle kunna ta mig upp igen med hänsyn till den relativt nyopererade höften.

Som tur är har mina nyare kamerahus vinklingsbar display vilket gör att jag kan fota utan att titta genom kamerans sökare. Jag kan dock inte vänja mig vid detta och tappar kontrollen över de exakta detaljerna, något som för mig är betydligt lättare när ögat betraktar motivet i sökaren. Vid mitt besök vid Linudden kunde jag sätta mig på knä och sedan dra mig upp med hjälp av den medhavda kryckan. Osmidig som en atlantångare men vad gör man inte för konsten?

Vitsipporna hade börjat titta fram när jag besökte Linudden

En lungört hittade jag bland alla sippor

I och med besöket vid Linudden har jag klarat av en av årets få "måsten" som ju blåsipps-bilderna räknas till. Vi har några enstaka blåsippor hemma på skogsdelen av vår tomt och de finns där som reserv ifall Linudden-besöket inte blir av.