Hoppsan, nu har det gått mer än en månad sedan jag besökte Dambroängen i utkanten av Ålberga. Den 23:e april passade jag på att göra en utflykt och då var det ungefär två veckor kvar av min sjukskrivning efter höftledsoperationen. Man får ju roa sig så gott man kan. Vid det tillfället var det fortfarande en krycka som gällde men i skrivande stund är jag befriad från kryckstöd.
![]() |
| Klassisk idrottsanläggning i Ålberga |
Inte hade jag väl trott att det skulle vara en endaste levande själ vid Dambroängen under en vardagsförmiddag i slutet av april. Jag hade väldigt fel. Redan innan jag klivit under skidspårsbron hördes att det pågick aktiviteter. Man höll på att riva bort de gamla sittplatserna bredvid fotbollsplanen men det stannade inte vid detta ingrepp. Bortanför själva klubbhuset revs även dansbandsgolvet och där stötta jag även på en riktig förenings-eldsjäl som tittade till killarna som fått demoleringsuppdraget.
För 15-talet år sedan besökte jag Dambroängen betydligt oftare, du kan följa denna länk för att se några av blogginläggen jag gjort i fotbollssammanhang. Med tiden har fotbollen försvunnit från Ålberga och några av idrottsplatsen byggnader har tydligt blivit märkta av tidens tand. Tyvärr.
Även om fotbollsplanen inte slits mer än av skolbarnen på orten så används givetvis Dambroängen fortfarande. Det är gymnastik inne i storsalen i klubbhuset, på vintrarna prepareras skidspåret och orienteringsklubbarna brukar använda idrottsplatsen som start- och målområde.
De byggnader som blir kvar vid Dambroängen kommer garanteras att omhuldas och skötas. På sätt och vis är jag nöjd när jag ser att den gamla publikplatsen vid fotbollsplanen är borttagen, ingenstans har jag kämpat mot så många knott som på den läktaren. (Möjligtvis vid Storforsen i Älvsbyn en kväll i slutet av 80-talet ...)
Jag knatar på och rehabiliterar mig både tålmodigt och någorlunda framgångsrikt efter höftledsoperationen. Jag började jobba heltid direkt efter sjukskrivningen, sedan den 6:e maj är jag igång och flänger i Region Sörmlands tjänst. Förutom träning har min fritidsprio varit att sportfota, därav få inlägg här i fotobloggen. Dygnets timmar hade gärna fått vara flera.











Det känns lite trist, men det behövdes när de bara står och förfaller och inte används. Ska med glädje läsa dina bloggar från den ”gamla” tiden
SvaraRadera