Brudpar framför kameran

Med det unga brudparets goda minne kommer här ett blogginlägg jag dröjt ett tag med att publicera. Som tidigare berättats hade jag det stora nöjet att fotografera min systerdotters bröllop den 7:e oktober. Mina vedermödor, utmaningar och trevande försök i denna obekanta genre har jag redogjort för och tänker inte skriva mer om. Är du van att betrakta bilder på brudpar ser du kanske att jag inte riktigt visste vad jag pysslade med.

Nu ska jag inte gå med håven. Jag vet ju när en bild innehåller de komponenter jag vill ha med. Komposition, balans, färger m.m. har jag väl skaffat mig ett hum om under åren. Likaså ser jag väl någorlunda om en bild är rätt exponerad och har skärpan där den ska vara. Med tiden har jag också skaffat mig tillräckligt bra fotogrejor för att få lite kontroll på den ack så viktiga oskärpan.

Långt innan bröllopet hade jag sett ut en tänkbar plats att fotografera bröllopsbilderna. Jag hade nästan utgått från att det skulle regna av någon anledning. Nu var vädret så väldigt mycket bättre än i mina uppmålade skräckscenarier så jag omlokaliserade fotograferingen med brudparet till omgivningarna runt Nyköpingshus. Det gamla medeltida slottet bjuder på finfina miljöer och utgjorde bakgrund i de flesta av bröllopsfotografierna.

Vi tog oss fram från åkanten bakom Tovastugan till utsidan av slottet, till borggården, till vallarna utanför slottet och ytterligare platser innan det var dags att förflytta oss till lokalen där både vigselakten och festen skulle äga rum.

På samma fläck vid slottet kunde jag få flera olika typer av bilder bara genom att välja olika fotograferingsavstånd och objektiv. Dessutom kunde vi vända oss åt olika håll och få schyssta bakgrunder utan större åthävor.

Nu har jag sedan ett par veckor tillbaka levererat bilderna på ett USB-minne till brudparet. Och jag känner att jag kan visa några av alla de bilder som tagits. Jag vet dessutom att det är OK från deras sida att jag gör en publicering.

Med den nya erfarenheten av bröllopsfotografering kan jag efter några veckors grubblande vara kritisk mot mig själv. (Vid mitt eget bröllop, som för övrigt skedde i hemlighet i Nyköpings Rådhus straxt efter den senaste istiden, var det frågan om bröllopsbilder i studio där Janne Höglund stod för plåtandet. Tack Janne!)

Min egenkritik handlar om hur jag hade kunnat regisserat brudparet mer. Vi hade kunnat få mer än bara miljövariation på bilderna genom att jag fått dem att agera på olika sätt framför kameran. Det är lätt att vara efterklok.

När man fotar hundratals bilder på samma människor blir det oundvikligen så att vissa av bilderna blir roligare än de andra. Jag har t.ex. en bildserie när brudens strumpeband trillar till marken mitt under uppställningen för en bild. Den visar jag inte. Jag tror däremot att det är OK att jag visar ovanstående bild samt den avslutande bilden där de bjuder på sig själva framför kameran.

Den sista av dagens bilder är tagen i den fotohörna som ställdes i ordning i festlokalen. Givetvis skulle inte bara gästerna utan även brudparet få vara med på några sådana bilder.

Jag hade rent ut sagt skitroligt denna dag.