Dagboks-inlägg...

Idag tog jag mig vatten över huvudet. Utmaningen att ge sig ut på skogspromenad med vidvinkel-objektivet blev för svår. Återstår gör nu endast, för att rädda det dagliga inlägget, att presentera det i form av ett dagboks-inlägg.

Innan jag hunnit in i skogen hann jag ta ett par bilder som andades vår. Knoppar som brister, du vet.

Syrén-häck i omvandling från naken till grönklädd.

Knoppar som brister.

På promenad-schemat stod orientering med OK Hällens Naturpasset som ciceron. Ett par kontroller hoppades jag hinna med på morgonen. Med tanke på vädret hade jag gärna gått runt och irrat länge i skogen. Vad varmt det är!

Kartan i handen.

Jag behövde inte leta länge efter de två kontrollerna. Det gick nästan för enkelt då skogen var lätt-forcerad till skillnad från de första kontrollerna jag tog för några dagar sedan. De skärmarna var placerade i nyröjd skog där sly och kvistar låg överallt på marken och skogsmaskinerna hade kört sönder allt vad stigar heter.

Ha, jag hittade den minsann där bakom stenen.

Jag träffade Lavskägge också. Den gamla enten från "Sagan om ringen". Åtminstone då jag lät fantasin skena iväg en aning där inne i skogen.

Lavskägge.

Roligast hade jag när jag längst skogsstigen kom upp bakom en katt som koncentrerat låg och lurpassade på en fågel. Fågeln skrämde jag upp men katten hade inte upptäckt mig. När den väl gjorde det så fick jag se en äkta Tudor-katt (som i den gamla batteri-reklamen) på stigen i 2 sekunder innan den la benen på ryggen och drog iväg.

Rackarns vad oförberedd katten var på vårt möte! Tudor-rygg :-)

Jag sökte mig hemåt på motionsspårets förlängning som går förbi Kisäng (där jag avslutade min orienterings-övning.)

5 och 10 km-spårets markering.

När jag väl kom fram till motionsspårets elljus-slinga blev jag ännu en gång nedslagen av det faktum att spåret nu är helt oigenkännligt tack vare skövling av skogen. Trist, verkligen trist, eftersom det tidigare varit lummigt och fint att springa motionsrundan.

Kalhygge istället för lummig och skyddande grönska.

Jag avslutar med en city-bild från Stigtomta. Så mycket mer än möjligtvis ICA-affären finns det väl inte att fota om man vill avbilda Stigtomta Centrum... ;-) Men vi som bor här uppskattar näringsidkarna och de är viktiga för att hålla liv och puls i samhället.

Stigtomta mack och pizzeria. Icke att underskatta!

Hoppas dagens blogg-inlägg trots allt var uthärdligt. Vidvinkeln bör nog användas till annat än som promenad-sällskap inne i skogen.

Söndagspromenad i våren

Mina promenader tenderar till att ta allt längre tid. Man ska inte ha bråttom i naturen. Titta, lyssna och ta in blir allt intressantare oavsett om det är en bild som ska tas eller inte. Samtidigt är det bara så att det händer så mycket just nu i naturen så jag hinner inte riktigt med i svängarna. Annat var det i mitten av februari när allt var täckt av snö, himlen var gråmulen och ett luddigt lugn rådde över nejderna.

Dagens bildskörd, som blev ganska omfattande, innehåller synbara vårtecken. Några är milstolpar, t.ex. svalornas ankomst och att björkarnas löv nu brutit sig fria, andra är bekräftelser på det vi redan visste och ytterligare några är mer subtila påminnelser om vårens status.

Jag monterade teleobjektivet med en ambition att det idag minsann skulle bli småfågelbilder. När jag kom utanför dörren insåg jag att det blåste mycket kraftigt och då föll genast drömmen eftersom fåglarna gärna drar sig in i skogen för att söka lä när det tutar i för mycket. Och andra motiv, såsom växtligheten, fladdrar och far i vinden så att det avsevärt försvårar fotokonsten. Men med en gnutta tålamod blev det bilder även idag!

Hemma har vinbärsbuskarna fått sina gröna blad.

Lärkträden börjar få nya kottar och barren slår ut.

Alien-växterna börjar så smått likna "vanliga" växter.

En liten syrén-liknande växt blommade i skogskanten, tibast, giftig som attan!

När jag kommit en god bit på vägen mot skroten såg jag några välbekanta siluetter i skyn som for fram och tillbaka över ladutaket. Åtskilliga blev mina försök att fota svalorna, de flesta bilder slutade med enbart blå himmel då de visade sig vara rackarns snabba i sin flykt. (Jag fick en chans till borta vid Skillras stora lada men bommade där alla försök att fota de vackra fåglarna.)

Ha, jag fick dig till sist. Rakt över mitt huvud flög ladusvalan.

Någon gång runt valborgsmässoafton måste traktens bönder ha ledsnat på att sitta inne och tälja kratt-pinnar och istället gett sig ut för att sköta vårbruket. Nu dammar det på vart och vartannat gärde när det harvas och sås.

-"Asta-Märta, var ställde jag harven nu igen...?"

Några liljor stod och såg felplacerade ut på andra sidan vägen där det stora växthuset med vinrankor är placerat.

Vi växer här för att vi kan.

När träden tätnade runt vägen vid skroten hittade jag en bofink som höll sig fast i en stor gran. Den hade i alla fall hittat lite lä för de sydvästliga vindarna.

Bofink på grangren.

Häromdagen var det en markägare som tyckte att det skulle brännas gräs (eller lunta som det fackmannamässiga uttrycket lyder.) Det gick naturligtvis över styr och Räddningstjänsten fick rycka ut och släcka när boningshuset plötsligt var i fara.

Den lilla golfbanan klarade sig i alla fall...

Vid strutsfarmen hittade jag en pilfink som satt på ett fönsterbleck. Kanske sökte den lä? Nej, det var nog så att den lilla fågeln satt och gruvade sig för hur himla ont i rumpan det skulle göra att värpa fram ett ägg i den storlek som strutsägget på insidan av fönstret antydde. Stackars pippi...

Ägg-sjuk pilfink?

Björkarnas lövknoppar har senaste dygnet/dygnen spruckit ut. Jag såg många exempel på detta både på små och stora träd och oavsett var de stod placerade. På bilden nedan var det en stor björk som stod lite extra bra till och hade hunnit lite längre än sina artfränder.

Björklöv stora som musöron, dags att klippa ner rosorna hemma i rabatterna!

Vid Åsby såg jag ett vårtecken i form av en flugsnappare. Under flera år har vi haft ett par som häckat i en av våra fågelholkar men tyvärr har de inte dykt upp de senaste två åren. Nu får jag glädja mig åt dem på annat håll i stället.

Flugsnapparen är här!

Innan jag kommit hem fotade jag en liten blåmes vid Stigtomtas avloppsreningsverk. Den satt så fint på sin pinne så jag kunde inte motstå att höja kameran en sista gång för denna gång.

Blåmes.

Med dessa bilder önskar jag dig en fortsatt förträfflig söndag!

Ett blått inlägg i rabatten

Förbered dig på ett inlägg där färgtonerna mestadels går i blått. Inte uteslutande men huvudsakligen. De senaste två veckorna har jag sökt efter blåsippor i de omgivningar jag normalt ser när jag promenerar. Någon enstaka blomma har visat sig men inte mer än så. Däremot kom uppenbarelsen över mig igår. Plötsligt, men inte på en allt för oväntad plats. Jag har vid tre tillfällen de senaste två veckorna cyklat runt Hallbosjön (Hallavägen) och där var de äntligen. I en ekbacke med marken täckt av fjolårets ljusbruna löv tittade blåsipporna upp och kallade på mig.

Blåsipporna kallade på min uppmärksamhet.

Blåsipporna skulle inte få stå ofotograferade särskilt länge. Solen sken från en blå himmel och förutsättningarna denna fredag var perfekta så när som på min egen ork. Men det var bara att cykla hem, duscha och sedan plocka ihop kamerautrustningen för en blom-fotografering. Denna gång valde jag mopeden (!) för att ta mig till ekbacken, den låg ju trots allt ungefär 1,5 mil hemifrån.

Det är något speciellt med blåsippor. Kanske är det för att de signalerar att det nu äntligen är vår. Jag tror också att det har att göra med att de inte är lika vanligt förekommande som sina systrar vitsipporna. Allra mest är jag övertygad om deras färg lockar och tilltalar.

De yngre blåsipporna uppvisar en djupare blå färg medan de mer utslagna exemplaren har antagit en mer  ljusblå ton. Är detta ett tecken på mognad? Någon enstaka blåsippa var begåvad med en skön lila ton.

Blåsippa med twist åt det lila hållet.

Jag gav mig verkligen hän i ekbacken. Låg platt på marken och fotade sipporna. Som tur var passerade ingen på landsvägen metrarna från min vågräta position. En och annan nedfallen gren från ekarna skar in i en hand eller knä men det var det värt!

Blåsipporna hade sällskap av både lungört och vitsippor. Nu var båda dessa i undantag men får naturligtvis vara med på ett hörn här också.

Lungört i blåsippsbacken.

Vitsippan sträcker på sig.

Jag letade en stund efter en detalj jag gärna ville ha på bild och till slut fann jag den. En bild där syskonen blå- & vitsippa står bredvid varandra.

Syskon!

Det kan tyckas som att jag gått helt bananas för några sketna blåsippor. Jag tangerar möjligtvis detta tillstånd men vill ändå försvara mig med att jag väntat och längtat efter dessa bilder länge. Nu har jag dem i "bild-biblioteket" och är nu mer än nöjd!

Jag hade 46 bilder med mig hem från blåsipps-backen men efter koll i datorn överlevde 26 rutor. De som slängdes var antingen oskarpa, allmänt fula eller varianter med olika skärpedjup som inte funkade lika bra som de jag behåller. Macro-objektivet hade ett polarisations-filter längst fram men i övrigt är det inget hokus-pokus med bilderna. Det behövs inte eftersom motiven talar så himla bra för sig själva.

Djupdykning ner i en blåsippas inre.

Jag avslutar med den bild jag själv tycker blev mest spektakulär. Jag låg ju platt på marken och det gjorde att perspektivet i den nedanstående bilden blev lite cool (tycker jag.) Bakgrunden är den andra delen som jag tycker blev extra speciell men här erkänner jag direkt att jag inte medvetet visste hur det skulle te sig i slutänden. Tur, förmodligen. Jag gillar även detaljen med stjälkens lurv som syns tydligt.

Blåsippa i horisontalplanet.

Tack för uppmärksamheten och på återseende!

Bland knoppar och vitsippor

Trots ihärdig blåst gick jag under torsdagskvällen en sväng ut i naturen med mitt macroobjektiv monterat på kameran. Inspirerad av mångas fina vitsippsbilder styrde jag stegen mot sluttningarna som kvällssolens strålar nådde. Men med vaket öga fanns det andra små och större detaljer att föreviga. Vid något tillfälle var jag tvungen att hålla fast grenen som knoppen satt på för att inte vinden skulle skapa rörelseoskärpa.

Lövträdsknopp genomlyst av kvällssolen.

Knoppen i siluett med solen som bakgrund.

Där det en gång funnits en trädgårdsavfalls-tipp har kaprifolen naturligtvis slagit rot. Och det är en tidig växt vad gäller att veckla ut bladen.

Kaprifolen har bråttom, väldigt bråttom, på våren.

När jag ändå är i farten bjuder jag ytterligare ett par lövträds-ungdomar som vill utvecklas till något mer än en oansenlig knopp (eller tuss som i det senare exemplet.)

Skumma växter i olika stadier har jag varit inne på tidigare här i bloggen. Så nedanstående bild matchar det temat ganska väl!

Lite vidbränd i toppen (precis som jag...)

Hur var det då med alla vitsippor jag tänkte mig avbilda? Jag avslutar med 4 bilder där vitsippan tillåts inneha huvudrollen. Inte bara för att den kan utan för att den sannerligen förtjänar det.

Lite försiktigt tillknäppt.

Stolt utsträckt mot himlen.

Fullt öppen och vänd mot solen.

Tillsammans i ett grön-vitt hav. Men inte Bajen-supportrar!

Så fick det bli den här gången. På återseende!

Inte alls så kul

Idag blir det ett fåtal bilder som togs redan igår eftermiddag. (Dagens promenad blev monstruöst lång men innehöll en massa orienteringsskärmletande i nyligen avverkad skog så jag valde att låta kameran vila hemma i hyllan.) Och bilderna jag presenterar idag är delvis lite tragiska...

Onsdagen bjöd underbart väder hemma i Stigtomta. Och då ska man också passa på att göra en massa nytta med hus och annat man sett till att köpa på sig genom åren. Jag tillbringade någon timme med att räfsa gräsmattan och bäst som jag stod där och skaffade mig blåsor i händerna kom en av grannarna och frågade om jag också sett grävlingen nedanför våra tomter. Det hade jag inte gjort. Vi gick ner mot järnvägen och på vår sida om spåret vid gunnebostängslet låg den stackars grävlingen i gräset.

Stackars grävling.

Den hade setts gå en liten bit där nere vid stängslet och gjorde även så innan vi kommit ända fram till den. Någon yttre skada kunde inte jag se men den andades tungt. Och naturligtvis var det något allvarligt fel eftersom den överhuvudtaget var där den var och betedde sig som den gjorde.

Grävlingen tittade upp men orkade inte mer än så.

Vi kom fram till att försöka få hjälp med att korta djurets lidande. Grannen sökte via omvägar sig fram till kommunens jägare som efter en timme kom och spårade upp grävlingen som lyckats flytta sig en bit in i skydd av en granhäck. Han gjorde uppenbarligen samma bedömning som vi och grävlingen finns nu i grävling-himlen.

Nu när våren kommit och fört med sig värme och torra vägar dyker alla fina fordon upp. Det kan vara allt från nya motorcyklar till veteranbilar av olika ålder. Bilden nedan visar en bil från en svunnen tid då formspråket var annorlunda än idag. Mycket har väl blivit bättre i dagens moderna bilar men inte tusan slår de utseendet från förr!

Impala. Mmmm...

Jag avslutar med en blom-bild. Inte för att den är märkvärdig utan för att jag kan. Och för att visa att det nu börjar visa sig färger av alla de slag när man tar sig ut. Det är en härlig tid!

Gulaste gult och grönaste grönt.

Glöm inte stänga av väckningen....

Jodå, nog ringde väckarklockan vanlig tid även denna onsdagsmorgon. Där borde jag ha tänkt till redan igår kväll och korrigerat med hänsyn till att det för bövelen är helgdag idag. Inga barn att släpa till skolans grindar. Men skadan var redan skedd, jag gick upp (men ryckte inte upp barnen ur deras sängar) och gav mig ut på dagens promenad. Det visade sig bli ett skogsäventyr.

Trollskogen. Bara så du vet att det är här den är!

Från och med idag och fram till den 1/9 pågår orienteringsklubben OK Hällens motionstävling "Naturpasset" som i år i kartform delats ut gratis till alla hushåll i Stigtomta. Man ska under denna period leta reda på minst 15 av de 20 utsatta kontrollerna i skogarna kring vårt samhälle. Sedan lämnar man in sin talong och har chans att vinna en brakmiddag för två på Café Pottan.

Punkthöjd.

Jag spikade 4 av de 5 kontroller jag i förväg bestämt mig för att leta upp idag. Jag har spanat efter branter, punkthöjder (smaka på det ordet några gånger!) och stenar i skogen. Vet du hur många stenar det finns i en skog!?! Nåja, den kontroll jag inte hittade kommer att knäcka mig eftersom jag vet att jag finkammat hela skogspartiet nu på morgonen utan framgång. Får väl skicka ut hela familjen på jakt.

Mycket natur och friskt luft får man ta del av.

Annars då? Jo, det var ju valborgsmässoafton igår. Det skulle eldas. Vi Stigtomta-bor tar oss till OK Hällens klubbstuga (Friluftsgården) där det är fiskdamm, lotterier, fikaförsäljning, körsång m.m. Och sedan tänder de en majbrasa till allas fascination. Innan eldandet var det dessutom utdelning av vinster i april-tävlingen Salingerundan. Till min odelade glädje var jag en av de 8 som lottats fram och jag fick gå hem med ett kit för muffinsbakning. Jag gillar inte muffins... (torrt bjäfs som smakar mjöl och luft, typ.)

Sköna maj välkommen.

Jag hittade några fler fotomotiv när jag irrade runt lite planlöst i skogarna i morse. Mindre glad blev jag när jag såg nedanstående:

Din intelligensbefriade, sabla jubelidiot!!!

Jag såg inte bajspåsen när jag gick förbi första gången men sedan låg den där bredvid stigen. Eftersom jag bara mötte en hundägare på rundan så är han huvudmisstänkt. Och det är kanske inte förvånande eftersom han hade hunden löst ute i skogen och fick leta rätt (!) på jycken när han såg att han fick möte i skogen. Koppeltvång just nu, va?!

Nåja, för att inte bränna energi på jubel-åsnor avslutar jag med ett par naturbilder som skänker hopp om våren, värmen och mer energi.

Nässelfjäril som njuter i solen.

Morgondagg i den unga lupinens bladverk.

Nu gäller det att ta vara på resten av denna fina helgdag!