Pekingdelfiner

Fredagsmorgonen var precis lika dimmig som torsdagskvällen var. När jag satte mig i bilen för att ta mig ner till Norrköpingskontoret var det i en bil med lätt immiga vindrutor. Sanningen att säga tycker jag att detta hör årstiden till och förhöjer värdet på hösten.

Norrköpings industrilandskap efter arbetsdagens slut vid 17-tiden

Sveriges bästa promenadväg från kontor till parkering?

Jag dröjde mig kvar i Norrköping efter arbetsdagens slut. Innan mitt kvällsärende blev det en utsökt middag på Texas Longhorn där deras grillade tonfisk fick leverera en utmärkt start på helgen. Därefter snirklade jag mig fram efter bilnavigatorns instruktioner till Stadium Arena, kvällens mål.

Vi på Datarådgivarna har en god relation med Dolphins och arenabolaget

Stadium Arena och strax dags för herrmatch i Svenska Basketligan

Min arbetsgivare har tack vare sponsring ett par fribiljetter till Dolphins hemmamatcher i Stadium Arena ute vid Himmelstalundsområdet. Jag som ser och fotar mycket sport har bara sett en enda basketmatch live och det var en lokal dammatch för något år sedan. Tanken med detta studiebesök var att från läktarplats titta på en match och därefter ha tillräckligt på fötter för att kunna fotografera en av Dolphins kommande matcher. Jag har redan berett väg och vet att jag kommer att beviljas ackreditering.

Jämtland Baskets coach Torbjörn Gehrke och Dolpins coach Adnan Chuk hälsar innan match

Joakim Kjellbom verkade laddad innan matchstart

Uppvärmningen bestod bl.a. i att skjuta in sig

Assisterande coach Joakim Källman konfronterar Shakir Smith under uppvärmningen

Jag hade med kameran men visste att jag endast skulle ta några ströbilder. Från läktarplats är det inte mycket mening att fota sport. Bilderna tas först och främst från fel vinkel (tycker jag) och allra värst är att det känns i bilderna hur distanserad man är från spelet. Närvarokänsla noll.

Intro innan match

Under pauser i spelet underhöll en dansgrupp från Norrköping

Jag fick se en basketmatch som lärde mig väldigt mycket. Ja, regler och formalia har jag endast lite lagom hum om vad gäller basket. Det mest intressanta var dock dynamiken i spelet och den häpnadsväckande dramaturgi som döljer sig i denna sport. Efter 3/4-delar av matchen var gästande Jämtland bättre i det mesta. De satte sina poäng snabbt och smidigt medan Dolphins fick gneta och slita för minsta lilla tvåpoängare. Plötsligt och med endast minuter kvar vänder initiativet och efter att ha legat under med som mest 13 poäng (tror jag) är Dolphins tillräckligt desperat skickligt kyliga och vinner med 89-84!

Dolphins nya klubbdirektör Patrik Rosenlund fick chansen i sista pausen att sätta ett par bollar i korgen. Det gick inte.

Jag satt i 30 av de 40 minuterna och tyckte det var lite synd att Dolphins inte lyckades visa upp mer av sitt kunnande inför publiken och mina ögon. På de avslutande 10 minuterna vann de allas våra hjärtan och stämningen blev givetvis på topp när vändningen kom. Oväntat, kul och precis så som sport ska vara!

Nästa gång jag besöker Stadium Arena med kamera blir det förhoppningsvis från ringside där jag kanske kan ta någon anständig och godtagbar basketbild.

Hitchcocktorsdag vid stadsfjärden

Det som skulle vara en solig brittsommardag blev efterhand en allt dimmigare torsdag. Som många vet är dimma ett naturfenomen som kan sätta fotografhjärtat i galopp. Eller i alla fall trav. Dimma tillför stämning både i verkligheten och i bilderna. Om man nu har en kamera med sig när den lägger sig.

Vattensportens Hus vid Nyköpings stadsfjärd

Efter arbetsdagens slut tog jag bilen den knappa snutten till parkeringen bakom Vattensportens Hus. Klockan 17.15 var det inte mer än trekvart kvar innan solen skulle gå ner. Självklart lockade det att fota när dimman låg så tät men allra helst hade jag velat vara nära några av alla de vackert höstfärgade träden i vårt landskap.

Sedan i tisdags är hösten i sitt absoluta zenit. Asparna har blivit gyllengula, rönnarna är röda och naturen är orangevarm. Inom kort kommer löven att lossna och peaken är över för det här året. Det går i alla fall inte att undvika att njuta av det som passerar förbi utanför bilrutorna när man rör sig genom omgivningarna.

Inte många timmar innan fototillfället då detta blogginläggs bilder togs satt jag och funderade på om det skulle vara värt att köpa en liten Canon EOS M50. Till den skulle jag vilja ha deras 22 mm pannkaksobjektiv. Motsvarar 35 mm-optik på en fullformatskamera. En liten och billig men kompetent kombo som kanske kan ligga i datorryggsäcken och på så sätt alltid finnas till hands på vardagarna.

Inget ont om mobiltelefonens kamera men det blir en hel del distorsion (om jag inte använder kamerans porträttläge på min iPhone 7 Plus). En systemkamera med möjlighet att skifta objektiv lockar mer än en kompaktkamera men är det värt att köpa och kommer jag att orka ha den med mig så ofta som jag inbillar mig? Bara jag kan nog svara på det...

Detta blogginläggs bilder är tagna med min iPhone 7 Plus. Det är helt okej bilder rent tekniskt men självklart är det dimman och motiven som avgör om bilderna kan anses visningsbara eller inte.

Jag funderar vidare.

Grällhöst

Lördagens lågmälda, subtila höstserenad blev under söndagens solsken en prålig sprättmazurka. Kanske är hösten precis som vissa människor, medvetenheten finns om ett fördelaktigt yttre. Vissa väljer att existera i det tysta medan andra väljer karnevalståget.

När klorofyllen drar sig tillbaka gör den det med buller och bång. Att skönhet uppnås p.g.a. ålder och död är motsägelsefullt men sympatiskt. We go down with a bang.

Söndagen innebar åtskilliga timmar i trädgråden. Humlen klipptes ner och plommonträdet beskars. Utemöbler stuvades undan och gräsmattan fick en sista klippning. Det som återstår av gräsmattan, vill säga. Två torrsomrar i rad med björkar som suger musten ur gräsmattan har gjort den till en tämligen död och ödslig yta, tyvärr.

När eftermiddagen närmade sig 16 var jag äntligen "klar" och tog fram min Canon 5D Mark IV och mitt 300/2.8-objektiv. Några bilder på tomtens höstfärgade träd orkade jag med innan soffan hägrade. Nu blev det självklart ett antiklimax när jag för ovanlighetens skull satte mig tillrätta för att titta på en Premier League-match. Liverpool spelade 0-0 mot Manchester City. En ganska dålig match enligt kommentatorerna. Och jag håller ju på Arsenal (vilket är en prövning nuförtiden).

Det finns rönnar i grannskapet som är explosioner i rödaktiga toner. Kanske kan jag söka upp bokträdsdungen vid Bärbo innan hösten är över. Finns det något vackrare än bokträd i höstskrud? Att gå på den sterila marken, smeka de silversläta stammarna och se solljuset strila ner genom det magiskt vackra lövverket.

Höstfärger i dämpat ljus

När lördagen hunnit till sen eftermiddag kom den lucka i mitt sönderpressade schema som tillät en kort promenad i höstlandskapet. Dagen hade på något sätt blivit smått kaotisk utan att egentligen erbjuda mer än ett 90-årskalas som vi med glädje tog del av på äldreboendet Myntan.

Höstens varma färger behöver inte vara skrikiga för att vara vackra

Skymningsljuset vid 17-tiden började märkas och det jämntjocka molntäcket släppte igenom förhållandevis lite av det svaga kvällsljuset. Nu är inte jag den som är den utan jag tog tacksamt emot det som bjöds.

Höstens färger börjar bli väldigt påtagliga. Några frostnätter och allt har skuttat till och skyndat på. De varma färgerna är kanske motsägelsefulla då vi vet att vi är på väg mot vintern med sina vitblåa nyanser som vittnar om köld.

Jag gillar verkligen hösten. September är en fantastik månad och så länge oktober är under kontroll är den en färgexplosion. När löven fallit och allt blir kalt och brunt då övergår dock hösten till ett enda långt eländigt lidande. Fulnovember står för dörren men vi är inte där ännu!

Lönnarna är i den rödorangea fasen

För mig visslade september förbi utan att jag egentligen hann med. Istället för naturupplevelser fick jag i alla fall många sportupplevelser till livs. Denna lördag skulle fotbollstjejernas säsong krönas med en avslutande match på hemmaplan. Jag missade den p.g.a. ovan nämnda 90-årsfirande. Synd att två så trivsamma saker skulle ställas mot varandra.

Prästgården utanför Stigtomta. Favoritvy.

Några av Skillras ekonomibyggnader

Vi är många ledare i flicklaget och det gjorde att jag med gott samvete kunde överlämna seriespelets avslutning till de som kan bättre. Laget gjorde det som förväntats och vann den femte matchen i B-slutspelet. Fem segrar av fem möjliga vittnar om att vi kanske hade hört hemma i A-slutspelet istället, eller hur!?

För exakt ett år sedan var jag på Gotland med fotokompisar. Då hade jag precis börjat jobba på Datarådgivarna. Rackarns vad fort ett år går. Nu känns det som att jag äntligen börjar kunna bidra "på riktigt" på min arbetsplats. Och min längtan till Gotland är kronisk...

Höstsådden har haft en god tillväxt

Vassen i krondiket framför Stigtomta kyrka är vackert varmtonad just nu

Nu kommer en omställningsperiod där de sista aktiviteterna utomhus ska klaras av. Trädgården skriker på uppmärksamhet för att fasas över till en viloperiod. Utomhussporterna har nått målsnöret och den enda ljusglimten under vintermånaderna är väl att få fota bandy utomhus. Jag bävar lite inför all bevakning av inomhussport eftersom den är så kämpig p.g.a. höga ISO-tal och fult ljus som inte erbjuder någon variation. Tänk en fotbollsmatch i motljus, kvällssol eller regn. Saknar redan allt detta trots att det återstår någon vecka med fotbollsfotomöjligheter.

Om inget oförutsett inträffar är det utomhuspyssel runt huset under söndagen. Det ska bli skönt att medvetet avstå sportbevakning denna helg. Och med tanke på att Södermanlands Nyheters bloggplattform sedan i onsdags är oåtkomlig för både mig och bloggläsare så spelar det inte någon roll. Jodå, jag har meddelat att det inte funkar men det tycks inte vara något som prioriteras.

Ruggig rugby på Djulö IP

Nu har jag hamnat i samma tekniska dike som förra veckan. När jag ska skriva blogginlägg hos Södermanlands Nyheter har deras bloggplattform varit oåtkomlig. Självklart har jag påtalat detta men för att inte fördröja publiceringen allt för länge väljer jag att först lägga upp materialet här i min fotoblogg. Jag hoppas givetvis att jag inte skrämmer bort mina återkommande fotobloggläsare med allt för mycket sport!

Rugby bjuder på oemotståndlig action för mig som sportfotograf

Under lördagseftermiddagen den 29/9 spelade Katrineholm Griffins Rugby Club en match mot Sverige äldsta existerande rugbyklubb; Stockholmslaget Attila Rugby. Jag kände till denna match genom att jag följer Katrineholmslaget på sociala media. Att åka den lilla biten mellan Stigtomta och Katrineholm var ett lätt val för att få mig en dos rugby innan säsongen är helt avklarad.

Katrineholm Griffins

Attila Rugby

Även om jag tagit del av evenemangstipset i god tid innan matchen så tog det mig till dagen efter innan jag började grubbla på vad det var för slags match jag bevakat. Sorry, världens sämsta sportbloggare som inte ens har koll på något sådant. Nu var jag ändå i gott sällskap av andra med betydligt mer insyn i rugby som inte heller hade helt klart för sig vad det var för slags match. Katrineholm har denna säsong spelat division 2 Mellersta medan Attila återfunnits i division 2 Mälardalen.

Katrineholm Griffins coach Tom Simpson

Eftersom de två division 2-serierna inte bestått av mer än tre respektive fyra lag har man efter grundomgången slagit samman och nivå-indelat de två serierna där Attila och Griffins hamnat i fortsättningsserien division 2 Mälardalen/Mellersta Herr 5-7. Katrineholm Griffins, som fortfarande får anses som nybörjare efter att ha startat upp verksamheten inför säsongen 2017, tog i våras sin allra första seger och i fortsättningsserien har de lyckats ta ytterligare en seger.

Runt den vackert belägna rugbyplanen vid Djulö fanns små klickar av trogna rugbyåskådare

Lördagens avslutande match i division 2 gav dock inte någon seger och Griffins fick ge sig med 3-36 (efter 3-10 i halvtid). Stora siffror? Jo, för all del, men med rugby är det lite som med squash och är motståndet en gnutta bättre drar siffrorna snabbt iväg.

I andra halvlek sprang Attila ifrån i målprotokollet

Enligt förståsigpåare vid planen var det en välspelad och mycket bra match. Min erfarenhet av 15-mannarugby är mycket begränsad men för varje gång jag ser rugby (7- eller 15-manna) så lär jag mig och förstår spelets finesser och funktioner mer och mer. Att sidledsspelet är en viktig komponent kan man inte blunda för och grejen med att man inte får passa framåt (om man inte sparkar den äggformade bollen) ger en dimension som präglar spelet och ger det taktisk karaktär.

En och annan regnskur förtog inte charmen med hösten och färgerna i träden som matchade Griffins matchställ

Det går inte att värja sig mot rugbyn som sport. Utövarna (både manliga och kvinnliga) är de tuffaste bland tuffa, samtidigt är det en gentlemannasport av rang. Efter en avblåsning sköts bollen framåt i planen och träffade en motståndare i ryggen av misstag. En ursäkt och löfte om en öl efter matchen och så var den situationen utredd. Hade det skett på en fotbollsplan (med manliga deltagare) hade det tagit hus i helvete och minst en spelare hade sett till att bli utvisad.

Klassisk skyddsutrustning inom rugbyn; ett varv med benskyddstejp. Underbart.

Att se en rugbymatch borde finnas med på allas bucket list. Och även om säsongen sjunger på sista versen är det inte försent. Åk till Bollspelaren i Norrköping där Sveriges herrar möter Moldavien den 20:e oktober klockan 14.00. Är du dessutom sportfotointresserad kan jag inte komma på en enda anledning att inte fota rugby, åtminstone ge det en chans eller två.

Förbrödring efter avslutad kamp

Jag har skramlat ihop till ett bildgalleri med hela 190 bilder efter lördagseftermiddagens rugbymatch på Djulö IP. Du hittar mitt bildgalleri HÄR >>>

Det är ju inte alltid det blir bra när jag försöker fota rugby... (helt obeskuren bild)

Till Griffins, Attila och alla ni andra rugby-utövare där ute i landet önskar jag lycka till kommande säsong!