Hitchcocktorsdag vid stadsfjärden

Det som skulle vara en solig brittsommardag blev efterhand en allt dimmigare torsdag. Som många vet är dimma ett naturfenomen som kan sätta fotografhjärtat i galopp. Eller i alla fall trav. Dimma tillför stämning både i verkligheten och i bilderna. Om man nu har en kamera med sig när den lägger sig.

Vattensportens Hus vid Nyköpings stadsfjärd

Efter arbetsdagens slut tog jag bilen den knappa snutten till parkeringen bakom Vattensportens Hus. Klockan 17.15 var det inte mer än trekvart kvar innan solen skulle gå ner. Självklart lockade det att fota när dimman låg så tät men allra helst hade jag velat vara nära några av alla de vackert höstfärgade träden i vårt landskap.

Sedan i tisdags är hösten i sitt absoluta zenit. Asparna har blivit gyllengula, rönnarna är röda och naturen är orangevarm. Inom kort kommer löven att lossna och peaken är över för det här året. Det går i alla fall inte att undvika att njuta av det som passerar förbi utanför bilrutorna när man rör sig genom omgivningarna.

Inte många timmar innan fototillfället då detta blogginläggs bilder togs satt jag och funderade på om det skulle vara värt att köpa en liten Canon EOS M50. Till den skulle jag vilja ha deras 22 mm pannkaksobjektiv. Motsvarar 35 mm-optik på en fullformatskamera. En liten och billig men kompetent kombo som kanske kan ligga i datorryggsäcken och på så sätt alltid finnas till hands på vardagarna.

Inget ont om mobiltelefonens kamera men det blir en hel del distorsion (om jag inte använder kamerans porträttläge på min iPhone 7 Plus). En systemkamera med möjlighet att skifta objektiv lockar mer än en kompaktkamera men är det värt att köpa och kommer jag att orka ha den med mig så ofta som jag inbillar mig? Bara jag kan nog svara på det...

Detta blogginläggs bilder är tagna med min iPhone 7 Plus. Det är helt okej bilder rent tekniskt men självklart är det dimman och motiven som avgör om bilderna kan anses visningsbara eller inte.

Jag funderar vidare.

Grällhöst

Lördagens lågmälda, subtila höstserenad blev under söndagens solsken en prålig sprättmazurka. Kanske är hösten precis som vissa människor, medvetenheten finns om ett fördelaktigt yttre. Vissa väljer att existera i det tysta medan andra väljer karnevalståget.

När klorofyllen drar sig tillbaka gör den det med buller och bång. Att skönhet uppnås p.g.a. ålder och död är motsägelsefullt men sympatiskt. We go down with a bang.

Söndagen innebar åtskilliga timmar i trädgråden. Humlen klipptes ner och plommonträdet beskars. Utemöbler stuvades undan och gräsmattan fick en sista klippning. Det som återstår av gräsmattan, vill säga. Två torrsomrar i rad med björkar som suger musten ur gräsmattan har gjort den till en tämligen död och ödslig yta, tyvärr.

När eftermiddagen närmade sig 16 var jag äntligen "klar" och tog fram min Canon 5D Mark IV och mitt 300/2.8-objektiv. Några bilder på tomtens höstfärgade träd orkade jag med innan soffan hägrade. Nu blev det självklart ett antiklimax när jag för ovanlighetens skull satte mig tillrätta för att titta på en Premier League-match. Liverpool spelade 0-0 mot Manchester City. En ganska dålig match enligt kommentatorerna. Och jag håller ju på Arsenal (vilket är en prövning nuförtiden).

Det finns rönnar i grannskapet som är explosioner i rödaktiga toner. Kanske kan jag söka upp bokträdsdungen vid Bärbo innan hösten är över. Finns det något vackrare än bokträd i höstskrud? Att gå på den sterila marken, smeka de silversläta stammarna och se solljuset strila ner genom det magiskt vackra lövverket.

Höstfärger i dämpat ljus

När lördagen hunnit till sen eftermiddag kom den lucka i mitt sönderpressade schema som tillät en kort promenad i höstlandskapet. Dagen hade på något sätt blivit smått kaotisk utan att egentligen erbjuda mer än ett 90-årskalas som vi med glädje tog del av på äldreboendet Myntan.

Höstens varma färger behöver inte vara skrikiga för att vara vackra

Skymningsljuset vid 17-tiden började märkas och det jämntjocka molntäcket släppte igenom förhållandevis lite av det svaga kvällsljuset. Nu är inte jag den som är den utan jag tog tacksamt emot det som bjöds.

Höstens färger börjar bli väldigt påtagliga. Några frostnätter och allt har skuttat till och skyndat på. De varma färgerna är kanske motsägelsefulla då vi vet att vi är på väg mot vintern med sina vitblåa nyanser som vittnar om köld.

Jag gillar verkligen hösten. September är en fantastik månad och så länge oktober är under kontroll är den en färgexplosion. När löven fallit och allt blir kalt och brunt då övergår dock hösten till ett enda långt eländigt lidande. Fulnovember står för dörren men vi är inte där ännu!

Lönnarna är i den rödorangea fasen

För mig visslade september förbi utan att jag egentligen hann med. Istället för naturupplevelser fick jag i alla fall många sportupplevelser till livs. Denna lördag skulle fotbollstjejernas säsong krönas med en avslutande match på hemmaplan. Jag missade den p.g.a. ovan nämnda 90-årsfirande. Synd att två så trivsamma saker skulle ställas mot varandra.

Prästgården utanför Stigtomta. Favoritvy.

Några av Skillras ekonomibyggnader

Vi är många ledare i flicklaget och det gjorde att jag med gott samvete kunde överlämna seriespelets avslutning till de som kan bättre. Laget gjorde det som förväntats och vann den femte matchen i B-slutspelet. Fem segrar av fem möjliga vittnar om att vi kanske hade hört hemma i A-slutspelet istället, eller hur!?

För exakt ett år sedan var jag på Gotland med fotokompisar. Då hade jag precis börjat jobba på Datarådgivarna. Rackarns vad fort ett år går. Nu känns det som att jag äntligen börjar kunna bidra "på riktigt" på min arbetsplats. Och min längtan till Gotland är kronisk...

Höstsådden har haft en god tillväxt

Vassen i krondiket framför Stigtomta kyrka är vackert varmtonad just nu

Nu kommer en omställningsperiod där de sista aktiviteterna utomhus ska klaras av. Trädgården skriker på uppmärksamhet för att fasas över till en viloperiod. Utomhussporterna har nått målsnöret och den enda ljusglimten under vintermånaderna är väl att få fota bandy utomhus. Jag bävar lite inför all bevakning av inomhussport eftersom den är så kämpig p.g.a. höga ISO-tal och fult ljus som inte erbjuder någon variation. Tänk en fotbollsmatch i motljus, kvällssol eller regn. Saknar redan allt detta trots att det återstår någon vecka med fotbollsfotomöjligheter.

Om inget oförutsett inträffar är det utomhuspyssel runt huset under söndagen. Det ska bli skönt att medvetet avstå sportbevakning denna helg. Och med tanke på att Södermanlands Nyheters bloggplattform sedan i onsdags är oåtkomlig för både mig och bloggläsare så spelar det inte någon roll. Jodå, jag har meddelat att det inte funkar men det tycks inte vara något som prioriteras.

Ruggig rugby på Djulö IP

Nu har jag hamnat i samma tekniska dike som förra veckan. När jag ska skriva blogginlägg hos Södermanlands Nyheter har deras bloggplattform varit oåtkomlig. Självklart har jag påtalat detta men för att inte fördröja publiceringen allt för länge väljer jag att först lägga upp materialet här i min fotoblogg. Jag hoppas givetvis att jag inte skrämmer bort mina återkommande fotobloggläsare med allt för mycket sport!

Rugby bjuder på oemotståndlig action för mig som sportfotograf

Under lördagseftermiddagen den 29/9 spelade Katrineholm Griffins Rugby Club en match mot Sverige äldsta existerande rugbyklubb; Stockholmslaget Attila Rugby. Jag kände till denna match genom att jag följer Katrineholmslaget på sociala media. Att åka den lilla biten mellan Stigtomta och Katrineholm var ett lätt val för att få mig en dos rugby innan säsongen är helt avklarad.

Katrineholm Griffins

Attila Rugby

Även om jag tagit del av evenemangstipset i god tid innan matchen så tog det mig till dagen efter innan jag började grubbla på vad det var för slags match jag bevakat. Sorry, världens sämsta sportbloggare som inte ens har koll på något sådant. Nu var jag ändå i gott sällskap av andra med betydligt mer insyn i rugby som inte heller hade helt klart för sig vad det var för slags match. Katrineholm har denna säsong spelat division 2 Mellersta medan Attila återfunnits i division 2 Mälardalen.

Katrineholm Griffins coach Tom Simpson

Eftersom de två division 2-serierna inte bestått av mer än tre respektive fyra lag har man efter grundomgången slagit samman och nivå-indelat de två serierna där Attila och Griffins hamnat i fortsättningsserien division 2 Mälardalen/Mellersta Herr 5-7. Katrineholm Griffins, som fortfarande får anses som nybörjare efter att ha startat upp verksamheten inför säsongen 2017, tog i våras sin allra första seger och i fortsättningsserien har de lyckats ta ytterligare en seger.

Runt den vackert belägna rugbyplanen vid Djulö fanns små klickar av trogna rugbyåskådare

Lördagens avslutande match i division 2 gav dock inte någon seger och Griffins fick ge sig med 3-36 (efter 3-10 i halvtid). Stora siffror? Jo, för all del, men med rugby är det lite som med squash och är motståndet en gnutta bättre drar siffrorna snabbt iväg.

I andra halvlek sprang Attila ifrån i målprotokollet

Enligt förståsigpåare vid planen var det en välspelad och mycket bra match. Min erfarenhet av 15-mannarugby är mycket begränsad men för varje gång jag ser rugby (7- eller 15-manna) så lär jag mig och förstår spelets finesser och funktioner mer och mer. Att sidledsspelet är en viktig komponent kan man inte blunda för och grejen med att man inte får passa framåt (om man inte sparkar den äggformade bollen) ger en dimension som präglar spelet och ger det taktisk karaktär.

En och annan regnskur förtog inte charmen med hösten och färgerna i träden som matchade Griffins matchställ

Det går inte att värja sig mot rugbyn som sport. Utövarna (både manliga och kvinnliga) är de tuffaste bland tuffa, samtidigt är det en gentlemannasport av rang. Efter en avblåsning sköts bollen framåt i planen och träffade en motståndare i ryggen av misstag. En ursäkt och löfte om en öl efter matchen och så var den situationen utredd. Hade det skett på en fotbollsplan (med manliga deltagare) hade det tagit hus i helvete och minst en spelare hade sett till att bli utvisad.

Klassisk skyddsutrustning inom rugbyn; ett varv med benskyddstejp. Underbart.

Att se en rugbymatch borde finnas med på allas bucket list. Och även om säsongen sjunger på sista versen är det inte försent. Åk till Bollspelaren i Norrköping där Sveriges herrar möter Moldavien den 20:e oktober klockan 14.00. Är du dessutom sportfotointresserad kan jag inte komma på en enda anledning att inte fota rugby, åtminstone ge det en chans eller två.

Förbrödring efter avslutad kamp

Jag har skramlat ihop till ett bildgalleri med hela 190 bilder efter lördagseftermiddagens rugbymatch på Djulö IP. Du hittar mitt bildgalleri HÄR >>>

Det är ju inte alltid det blir bra när jag försöker fota rugby... (helt obeskuren bild)

Till Griffins, Attila och alla ni andra rugby-utövare där ute i landet önskar jag lycka till kommande säsong!

Höstsportlördag

Kanske borde jag ta "finkameran" och macroobjektivet för att jaga höstbilder, strosa i naturen och njuta av den årstid som jag tycker så väldigt mycket om. Det är å andra sidan otroligt händelserika helgdagar nu på höstkanten i sportens värld och jag försöker pressa ut så mycket som möjligt av utomhussporterna innan jag tvingas inomhus i sällskap med ISO 6400. Usch.

Förra helgen nationell tävling i skytte, denna helg SM-deltävling i trial

Med smått galna besökssiffror har mitt blogginlägg om skytte snart nått 4000 sidträffar. Oj oj oj vad det tog skruv bland landets dynamiska skyttar! Förra helgens skytte vid Koxäng byttes denna lördagsmorgon ut mot trial i SM-serien vid Svansta. Inte ens ett stenkast emellan arenorna. Jag har samlat bilder och material till ett blogginlägg hos SN vad det lider, först ska jag "bara" redigera de ca 250 bilderna.

Höstfärger vid trialåkarnas depåområde

Ende lokale representanten Mats Ohlsson från Björkvik på bana 1 under SM

En dag består inte endast av en förmiddag så jag hittade tid för att åka till Katrineholm också. På eftermiddagen blev det en tur till Djulö IP (vid campingen) där Katrineholm Griffins Rugby Club hade match mot Attila Rugby. Ruggigt kul sport att fota, ruggigt väderomslag att stå ut med.

En charmerande sport för de tuffaste av tuffa

Höstfärger även i Katrineholm i slutet av september

Söndagen ska också gå i sportens tecken men då blir det i egenskap av ledare för flicklaget i fotboll. Södertälje är destinationen och näst sista 11-mannamatchen för säsongen. Sedan blir det futsal, vilket är en inomhussport (vilket inte är så givet för alla lokalbokare och beslutsfattare i vårt land)!

Åh denna rugby som bjuder på så mycket att fotografera

Att ta det lugnt eller ge trädgården lite TLC ligger tydligen i framtiden.

Inte riktigt full access framifrån

Säga vad man vill om sportfotografering och bevakning av skyttetävlingar men man gör inte gärna detta med full insyn rakt framifrån. En betydligt försiktigare approach är att föredra och snett bakifrån, hörselkåpor och skyddsglasögon är anbefallt samt A och O.

Ännu en gång har jag haft glädjen och äran att bevaka Nyköpings och Oxelösunds Pistolklubbars enormt populära tävling ONYX där landets dynamiska skyttar köar för att få delta.

Klassen dynamiskt gevär avgjordes under lördagens prematch av ONYX. Notera den fokuserade blicken!

Dynamiskt skytte, eller IPSC för den bokstavsförkortningsglade, liknar troligtvis ingen annan skyttegren. Jag vet egentligen inte eftersom jag inte bevakat någon annan typ av skytte än just IPSC. Det är en killgissning. Mitt öde har under åren sammanvävts med landets dynamiska skytteelit några gånger och det har varit en stillsam flört som satt en och annan känslosträng i gungning hos mig.

Många, många timmars förberedelsearbete har det varit för att ta emot alla skyttar till ONYX 2018

Helgens tävling innebar en lördag med den så kallade förmatchen (prematch) där anmälningstaket var 60 deltagare. Det som gjorde lördagen extra speciell var den grupp skyttar som utgjorde en tävling-i-tävlingen då de sköt med gevär. En klass som jag vid tidigare års bevakningar inte sett. Denna septemberhelg på Koxäng kryddades med den finske världsmästaren Teemu Rintala. Bara en sådan sak!

Teemu Rintala

En IPSC-skytt har mycket att tänka på innan en station ska avhandlas. Varje squad (gruppindelning av skyttar som går runt banan tillsammans) får en genomgång innan de under en liten stund får reka banan. Här gäller det att memorera allt, från hur fötterna ska sättas till hur vapnet ska föras och i vilken ordning målen ska prickas. De torrövar även exakt var och hur magasinsbyten ska ske under rörelse. Att se detta skuggspel är fascinerande. När gevärsskyttarna gick banan insåg jag hur mycket ett långt vapen försvårar rörelsemönstret till skillnad mot pistolerna eller revolvrarna som är mer brukligt inom det dynamiska skyttet.

Det ser ganska knasigt ut när skyttarna torrövar och provgår stationerna

Världsmästaren Teemu Rintala testar hur han bäst ska röra sig längst stationen med sitt gevär 

Skillnaden mellan den yttersta eliten och noviserna inom denna sport är enorm. Jag gillar dock att de finns med framför mina ögon vid ett och samma tillfälle. IPSC-skyttarna utgör på så sätt en enda stor familj som möts några gånger varje år på tävlingar runt om i landet. De mest drivna skyttarna är obevekliga i sin precision, fart, förberedelse och koncentration. Som vesslor med pondusattityd och tävlingsinstinkt. De mindre slipade motionsskyttarna rör sig kanske inte lika smidigt, tar mer tid på sig och har fler missade mål. De missade målen behöver inte betyda att skyttet är sämre utan kan ha att göra med att skytten helt enkelt inte lyckats memorera stationens alla mål som ska prickas. Så komplex är denna sport.

Några av de gevär som användes under lördagen

Pia Clerté är en frontfigur inom dynamiskt skytte och framgångsrik inom gevärs-klassen

Nyköpings och Oxelösunds respektive Pistolklubbar brukar ha en sällsam "tur" när de planerat in sin tävling på höstkanten. Alltid har det varit något internationellt mästerskap eller liknande som legat strax efteråt och landets yppersta elit har därför sett ONYX som perfekt uppladdning. Denna gång var det nog snarare lite mer motlut för arrangörsklubbarna då Polis-SM i dynamiskt skytte skedde lördagen den 22:a i Göteborg. Det drog tyvärr bort några av de allra bästa skyttarna från Nyköping denna gång. (För övrigt var bevakningen av Polis-SM på Koxäng för två år sedan bland de roligaste som jag har gjort med kameran. Och vilken uppmärksamhet det blev.)

Skärmar, måltavlor, gluggar och oändligt med detaljer att tänka på för en skytt

Söndagens huvudtävling stod redo för att ta emot 108 skyttar. När anmälningstiden öppnades för Level 2-tävlingen tog det 90 sekunder innan startfältet var fyllt. Det om någonting säger hur otroligt populär denna tävling har blivit bland landets dynamiska skyttar. Med högre bandbredd till anmälningssidan hade det säkert gått ännu fortare...

I anmälningsavgiften ingick även förtäring under söndagen

Alla hundar är inte skotträdda men alla hundar verkar gilla pizza

Årets stationer togs emot positivt och betyget efteråt var mer än godkänt. Skyttarna hade en stor variation av utmaningar på stationerna och några av dem var närapå obegripligt omfattande och gav mig huvudvärk trots att jag stod bredvid och i lugn och ro kunde smälta intrycken och antalet måltavlor. Allt är givetvis inte papptavlor utan plåttavlor förekommer också och där är en träff belönande eftersom man definitivt hör ett omisskännligt "pling". Dessa mål är också en av orsakerna till att det är mycket viktigt att ha skyddsglasögon eftersom splitter riskerar att studsa tillbaka från stålplåten.

Uselt fotat av mig men en av utmaningarna var att med en hand dra upp målet som sedan skulle prickas

En annan klurighet var att på en av stationerna ta med sig en väska som tyngd för att exponera ett av målen längre fram

Jag gör mig inte besväret att rabbla resultat och segrare. Tävlingarna pågick länge under söndagen och jag stannade inte tills prisudelningen ägde rum. Via denna länk kan du se resultaten från ONYX 2018.

Antalet funktionärer under IPSC-tävlingen ONYX är stor och även de kan behöva dra på mungiporna emellanåt 

Jag inser efter lördagens och söndagens besök vid Koxäng att jag inte var tillräckligt ödmjuk när jag fotade. Skytte är svårt att fota av skäl som bland annat angavs i denna bloggtexts inledande mening. Kanske skulle jag gett mig själv ännu mer tid vid tävlingsarenan. Jag är inte jättenöjd men fick i alla fall ihop två bildgallerier. Klicka på raderna nedan för att komma till bildgallerierna:

Lördagens prematch och gevärs-klass, 92 bilder >>>
Söndagens ONYX 2018, 188 bilder >>>

Tack för denna gång!