lördag 21 februari 2015

I fädrens spår...

...men knappast för framtids segrar. Dagens blogginlägg är mer uttalat viktigt för mig själv än något annat jag tidigare publicerat. Möjligtvis finns ett par blogg-besökare (mina systrar?) som också förstår att uppskatta det dokumentära i bildinnehållet. Jag är mycket medveten om att bilderna inte är varken vackra eller särskilt fotografiskt spännande. Det förstod jag redan innan jag åkte iväg till dagens promenadmål i gråmulet väder. Det finns inget spektakulärt i motiven. Inget blingbling eller buzz.

Bränn-Ekeby

Det är bilder från min uppväxtmiljö. Bränn-Ekeby, 7 km söder om Nyköping längst vägen ner mot Nävekvarn. Att jag inte dokumenterat mina uppväxttrakter slog mig som en klubba i huvudet när jag häromdagen pratade med en jobbarkompis som berättade att hon åkt genom byn.

Hustru och de två yngsta döttrarna framför Dalhem, huset till vänster där jag växte upp
Dalhem från en något annan vinkel

Det har nu gått 29 år sedan jag flyttade från huset i Bränn-Ekeby och in till mitt första egna boende inne i Nyköping. Året var 1986 och knappt 10 år senare sålde min mor huset som nybliven änka och bosatte sig även hon inne i staden. Åren går och mycket har hänt i Bränn-Ekeby sedan jag slutade att besöka byn regelbundet. Jag erkänner utan omsvep att de nybyggda husen inte intresserar mig ett dugg. Jag vill se hur de äldre husen, de jag känner till från förr, ser ut idag snart 30 år senare.

Hällen

Min allra bästa barndomsväns morfar bodde i Hällen. En tomt styckades av en liten bit från Hällen och jag fick vara med att se kompisens familj bygga upp ett stort och jättefint hus i kanten av ängen mot den stora och spännande skogen. Nu bor min barndomsväns mamma i Hällens ursprungsbyggnad men vilka som bor i det hus hon och hennes make en gång byggde har jag ingen aning om.

Min barndomsväns uppväxtplats vid Hällen

Det är lätt att distansera sig. Jag har inte haft någon direkt anledning att bibehålla kontakten och den sinnliga närheten till Bränn-Ekeby. Under årtionden har det byggts nytt, husförsäljningar och flyttar har gjorts utan att jag har en aning om vem eller vilka som rört sig i området.

I den lilla stugan bodde en äldre dam som hade en hund som emellanåt smet och jagade oss barn

Bränn-Ekeby är en by. Ingen bygd. Det går inte att jämföra med de mer isolerade samhällena Ålberga eller Björkvik. Byn tillhör Nicolai församling och någon kyrka finns inte utan man hör till stan i detta avseende. En gång i tiden fanns ändå en affär, Lövsta handel.

F.d. Lövsta handel, en gång en viktig plats i lantsortsbyn

Jag har flera minnen från det som i mina yngsta år var en traditionell lanthandel med köp över disk med mera. Det blev sedermera en liten ICA-butik med modernare form av kassa. Jodå, i sådana här fall är det lätt att bli en smula nostalgisk.

Sandstugan, ett par stenkast från föräldrahemmet och ett hus min äldre syster bodde i några år

Jag mer eller mindre tvingade mina två yngsta och fortfarande hemmaboende döttrar följa med på dagens utflykt. De har ingen som helst känsla för utflyktsmålet och tyckte nog mest att det var en ganska tråkig promenad. Det är ju inte någon strandnära lyxmiljö vi pratar om eller en enorm lekpark som jag växte upp i. (Även om barndomens lek i skogarna runt om kändes som att man ändå bodde på världens bästa ställe.) Jag förstår deras grundinställning och låter dem ha sina tankar men förhoppningsvis kan de med mer vuxet perspektiv minnas att de varit vid sin pappas uppväxtmiljö.

Lövhagens skola

Den gamla nedlagda skolan Lövhagen har spelat en oerhört stor roll i min uppväxt och förmodligen på sitt sätt bidragit till att forma mig till den jag är idag. Här var samlingspunkten för oss unga och vi enades under IOGT-NTO:s ungdomsförbunds stadgar i allt från teater, föreningskunskap, drog- och alkoholutbildning till idrott, lek och kamratskap. Jag har varit inne i skolan ett par gånger sedan jag flyttade från Bränn-Ekeby och minnena dränker mig nästan när jag går in genom ytterdörren. De kompisar och äldre som fanns i denna miljö under mina tonår har alla en plats i mitt hjärta.

Ett hus jag aldrig varit närmare än idag (vad jag minns) är det gamla pumphuset som ligger ute på gärdet i korsningen mellan Nävekvarns- och Oxelösundsvägen. Sedan flera år har det bedrivits någon form av café och ateljé i pumphuset men så var det definitivt inte när jag var en liten knodd. Jag minns bara en olycksalig kurvtagning på cykel i "120" som slutade i diket utanför pumpstationen i mina yngre år.

Bränn-Ekebys gamla pumphus
En luggsliten entré till pumphusets tomt
En mer kommersiell inbjudan till den gamla pumpstationen. Särskrivet och fint...

Det jag skriver här är min verklighet. Så här minns jag. Dessa är de ställen jag har en relation till. Du får ingen underbyggd faktabas av mina ord och bilder. Ingen historisk karta att placera runt Bränn-Ekeby. En by som jag vill minnas fått sitt namn efter en kvinna som ropat "bränn icke byn" till ryssarna när de en gång i tiden stövlade och skövlade på vår mark. Skröna? Ja, förmodligen även om vi vet att bl.a. närliggande Ryssbergen också har en koppling till den berättigade rysskräck som en gång funnits här hos oss på ostkusten.

Här låg en gång Bränn-Ekeby gård, nu ett modernare hus som en barndomsvän bebor 

Jag såg till att förlänga promenaden ner mot den ursprungliga Bränn-Ekeby gård och in på en grusväg förbi den gamla gården Backa och slutligen vände vi där vägen tar slut uppe i skogskanten. Jag ville dit eftersom min äldsta syster varit med och satt sin prägel på landskapet genom att bygga ett hus där. Det är sålt i ett par omgångar sedan dess men jag kände att jag ändå ville dokumentera den lilla delen av vår stora värld.

Den gamla gården Backa
Till vänster ser du min äldsta systers tidigare hus

Jag fotade de allra flesta bilderna idag med mitt vidvinkelzoom, EF 17-40 mm/4.0. Det funkar för landskapsfoto men de enda tillfällen där jag riktigt tyckt att det överraskat positivt är i tighta sportsammanhang. När vi vänt vid min systers gamla hus bytte jag objektiv till mitt 85 mm-objektiv. Det har verkligen puffats undan och fallit i glömska. Förra vintern använde jag det vid handbollsfotografering eftersom det är ljusstarkt och snabbt men egentligen är det värt flitigare användande.

Mitt promenadsällskap i mina uppväxttrakter
En lantlig detaljbild

När vi närmade oss platsen där jag valt att parkera bilen passerade vi ännu en gång mitt ursprungliga föräldrahem. Jag passade på att ta ett par bilder på barnen framför huset och sedan bad jag hustrun ta en bild på mig framför Dalhem. Kan ju vara kul att ha när gubben blir ännu äldre...

Bloggaren framför Dalhem i Bränn-Ekeby

Som du kan se är inte bilderna några kioskvältare. Ibland är det dock viktigast att dokumentera, och så kände jag idag. Kanske kan det intressera någon annan men troligtvis är detta en liten parentes för alla utom undertecknad.

På återhörande!

4 kommentarer:

  1. Tro mig Lasse. Jag förstår ditt intresse och varför du dokumenterar detta. Som född och uppvuxen i Tystberga med hjärtat kvar, så begriper jag fullt ut att man vill minnas sin barndoms källa.
    Det finns inget viktigare än att dokumentera det som var och inte minst den landsbygd som i politikernas händer allt mer faller i glömska.
    Att handlar idag om tätorten och Arnö och det känns inte okej. F*n, man skulle bli politiker....
    Intressanta och viktiga bilder som sagt och någon gång hoppas jag kunna föreviga Tystberga på samma sätt. För några år sedan gjorde jag en fotobok på temat Tystberga. En ex behöll jag, men några ex köptes av Hembygdsföreningen, fiket i samhället och ett par privatpersoner.
    Ett tips bara....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för förståelsen och det delade intresset. Jo, jag gräver även där jag står som nybliven medlem i Stigtomtabygdens hembygdsförening.

      Jag hoppas nå några av mina utflyttade barndomskamrater med dessa bilder då jag gissar att de har ett värde för dem också.

      Radera
  2. Hej
    Av en händelse söker jag efter ryssarnas härjningar runt 1700 och får en länk hit. Vi delade högstadietiden och jag m.fl. passerade dagligen Bränn-Ekeby påväg in mot Nyköping och "Nicco" från Tunabergsbygden.
    Senare fick jag se byn ur försvarssynpunkt, fälten som presumptiva luftlandsättningsområden som vi skulle försvara. Skolans källare skulle ha utgjort(?) ett motståndsnäste...
    Historien förefaller överrumpla oss igen. Far idag till Söderhamn och inser härjningarna där. Ska anknyta till din blogg. Tack för den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är fantastiskt vad internet och Google kan erbjuda. Sökträffar till denna minimala fotoblogg är uppenbarligen ett exempel.
      Jag är tacksam för att det gått 300 år sedan ryssen härjade i mina uppväxttrakter. Hotet från öst har funnits som ett hjärnspöke hos oss ända in till nutid vilket bl.a. inneburit att även jag fått låtsas-kriga i Bränn-Ekeby under värnpliktstiden (eller om det var i samband med något repmöte).
      Lycka till i din jakt på härjande ryssar! ;-)

      Radera