Lera, hästar och vissna växter

Novemberlördagens klena ljus rann nästan ifrån mig innan jag hann ut på en kortare promenad. Himlen täcktes delvis av tunna molnslöjor och termometern visade 7 plusgrader. På grusvägarna som tog mig förbi Åsby och Skillra vilade ett lager mjukbrun lera. Väglaget är verkligen inte unikt för november.

Runt knuten på ladan vid Åsby

Jag famlade länge efter något i kameraväg att ta med mig på min runda. På något sätt kändes det som att det kvittade. Vida vyer och landskapsbilder? Nej, det mesta är plöjda åkrar och bruna nyanser. Närgångna makrobilder? Nej, det mesta är grått, brunt och tråkigt dött. Normalbrännvidder? Jag kan inte riktigt hitta något som lockar att dokumentera i närområdet under november. Det fick bli 300 mm-objektivet på min 5D-kamera. Mest för att jag ville ta det tyngsta objektivet att släpa på för motståndets skull.

Häst nr 1 vid Åsby

Häst nr 2 vid Åsby

Häst nr 3 vid Skillra

Jag ska inte vara allt för negativ. Det går alltid att hitta något att fotografera, oavsett utrustning. Mycket handlar om fantasi, kreativitet och påhittighet. Även i vältrampade omgivningar finns nya saker att upptäcka. Naturen är fiffig på det sättet, den förändras ideligen.

Berberis verkar vara en optimistisk växt

I motljuset kan även det mest vissna och torra få lyster

Hallonen i dikesrenen har ännu några små livstecken

Det taniga lärkträdet i Skillras hästhage har ännu inte givit upp sina barr

Sommarens fagra rallarrosor levererar skönhet även under de vintriga månaderna

En blick över hembygdens höstklädda trakter ger både återseenden och nya detaljer att upptäcka. Måhända har det mesta gått i vinterdvala men ändå finns saker att betrakta och reflektera över. En stund.