Utanför Kolmårdsentrén är allt sig likt sedan ifjol |
Frost och några få snöflingor fanns kvar under fredagens besök |
Jag kommer i detta blogginlägg att visa ett antal olika saker som gjorts för årets Halloween. Mest effektfullt var de saker som med hjälp av belysning framträdde när mörket lagt sig över oss i slutet av vistelsen i djurparken.
En uppmaning vi och alla andra besökare ignorerade |
Vi var inte ensamma i parken under fredagen. Någonstans hörde jag talas om att det var 8000 personer som passerat entrén. Huvuddelen av dessa verkade vilja se dagens första delfinshow klockan 13.00. Den avstod vi ifrån...
Nej tack, delfinshowen "Life" har jag sett tillräckligt många gånger |
Vi valde att ta en tur med kabinbanan istället. Den är fin även om kön var lång denna gång. Det jag uppskattar med turen över safariparken är inte djurkontakten utan vyerna från de högsta punkterna över Bråviken. Numera kryddas detta av den imponerande berg- och dalbanan Wildfire. Mer om denna kontroversiella åkattraktion i ett kommande inlägg.
När vi åkt kabinbanan var vi frusna ända in i märgen |
Så här kallt var det, vattengravarna utanför aphägnen hade frusit |
Vi gick runt och tittade på allt från Halloween-pynt, spöken & gastar och djur. Det är ju trots allt så att Kolmården är en extraordinär djurpark. Jag uppskattade besöket nere i Kolosseum där inte bara elefanterna fanns utan även de charmiga surikaterna. Varmare än utomhus och riktigt trivsamt.
Vi laddade batterierna i Bamses Värld där vi köpte fika och nygjorda munkringar. Dessutom spelades det på chokladhjulet. En satsad tjuga gav för en gångs skull bra avkastning. Eller om jag ska citera en av döttrarna; "nu kan vi leva livet."
Lyckliga chokladhjulsvinnare |
Dagsljuset försvann bort men kylan bestod |
Nu är vi framme vid den mörka timmen i parken. Redan tidigare hade vi tittat på hönsnätskonstruktionerna som stod ovanför savannen (delen där hägnen för zebror, noshörningar och kameler finns). De var riktigt häftiga i det blå skenet från belysningen som riktades mot dem.
Sedan fann vi ett antal klassiska spöken. Du vet sådana där med lakan som skinn. Som spöket Laban, Casper och allt vad de heter.
På hemväg stannade jag till för att ta ett par bilder utanför entrén där bilen med skelettet stod. De röda lamporna skänkte ett mystiskt sken över scenen och det kunde jag inte motstå.
Jag återkommer till Kolmården och härnäst kommer jag att visa några bilder på Wildfire.
På återhörande!
Usch så läskigt.
SvaraRaderaJojomen, det var nog mer underhållande än skrämmande. I alla fall för mig och mitt sällskap. :-)
Radera