Det har i skrivande stund gått en vecka sedan årets Vrenadag arrangerades. Den 7:e september bjöd detta år på högsommarvärme vilket uppskattades av alla som sökt sig till Vrena. Undertecknad i sällskap av hustrun Anita gjorde inget längre stopp men våra två timmarna i grannbyn hann bjuda på tillräckligt för att vi skulle kunna åka hemåt med belåtna ansiktsuttryck.
Trots alla fina veterantraktorer och fräna bilar så var det loppis-konceptet som dominerade gatubilden i Vrena. För mig som inte alls förstår grejen med loppis gällde det att rikta blicken mot annat. Hade jag varit piggare i buggarna hade vi gått över den nya järnvägsbron upp till Folkets Hus där Epa-traktorer var uppställda.
Bäst denna dag var alla samtal med andra besökare på Vrenadagen. De flesta av dem var dock Stigtomtabor som precis som vi styrt kosan mot grannorten i väster. Min sjukdomsresa sedan förra sommaren påkallar nyfikenhet men även omtanke vilket jag både förstår och är tacksam för. Roligast för mig är dock att prata om helt andra saker, behovet att bryta mig ur bubblan är ständigt närvarande.
Eftersom vi nått fram till Vrena vid lunchtid så hade vi bestämt oss för att hitta någonting att äta. Det fanns flera alternativ att välja på men vi fastnade för caféet vid Pilgrimsbo. Säsongen lider mot sitt slut och helgen den 14-15/9 är den sista innan stängningen för vintern.
Ångbåten Munter avgick varje timme på kortare turer över Hallbosjöns vatten. När vi satt på caféets uteservering och intog vår välsmakande lunch kunde vi iaktta båten när den avrundade en av flera turer den dagen. Vi traskade nöjda tillbaka till bilen som var parkerad på det gamla industriområdet och ser redan fram emot kommande års Vrenadagar, grannbyn kan verkligen samlas kring detta arrangemang vilket jag som Stigtomtabo uppskattar.
Ser ut som en härlig dag. God mat. Fanta. Korta möten. Fint väder. Traktorer och gamla bilar. Och en ångbåt.
SvaraRadera