Höstdetaljer

Nu är det snart helt kalt och tomt på lövträdens kvistar. Fulhösten har knackat på och tyvärr blivit insläppt. Jag går hemma på tomten och blänger på fruktträden där päronträdens löv snart behöver räfsas ihop medan äppleträden håller hårdare i sina löv. Vi har en förskräckligt stor paradisbuske bredvid garaget som släpper ifrån sig galet mycket blad vilka behöver samlas ihop och slängas på komposten. Lite höstpyssel en dag då det varken regnar eller blåser, om det nu är möjligt att uppleva.

En av tomtens björkar för en vecka sedan

En av våra kvarvarande rhododendron (som INTE borde tappa bladen)

Ingrid Marie-äpplena lockar och pockar i trädet!

All min tankeverksamhet går sedan en tid tillbaka åt till det faktum att jag efter 16 månaders sjukskrivning ska börja jobba på måndag. Fram till årsskiftet är det meningen att jag ska jobba 50%. Samtidigt som jag ser fram emot ytterligare ett steg i min normaliseringsprocess genom att komma tillbaka till min jobb så är det måndagsångest de luxe.

Sedan i försomras har jag besökt min arbetsplats några gånger vilket gör tröskeln betydligt mindre. Inte bara för mig själv utan även för mina arbetskamrater. Även om jag antagligen kommer att jobba mycket på distans så är det kontoret och den sociala kontakten där som jag främst längtar till. De första halvdagarna har jag i alla fall tänkt tillbringa på kontoret och som extra infektionskänslig får jag väl hålla i en avståndspurjo som riskminimering.

Gatubild i gamla Stigtomta

Nyare villagata på väg ner mot Tängstaområdet

Surret med ortopedläkaren har påbörjats och jag väntar med spänning på vad som ska hända. En slätröntgen ska göras den 10/11 och de kommer även att boka en tid för provtagning då de sticker in en nål i ljumsken/höften för att försöka få fatt på vävnad som kan odlas och avslöja vilken ev. bakterie som bosatt sig i min opererade höft. Kanske leder detta vidare till att de öppnar upp höften för ytterligare vävnadsprover. Alla cancerrelaterade prover (benmärgsprov och PET-CT-scanning av svalg/matstrupe) har fått grönt ljus och det är ytterst befriande att ha fått dessa positiva besked efter undersökningarna den 7-8/10 i Uppsala.

Från sommaren och den tidiga hösten tar jag med mig ett specifikt minne som kan verka trivialt. Varje gång jag hade varit på gymmet och sedan promenerat hem satte jag mig med en flaska vatten på vår uteplats. Där åt jag även ett äpple, päron eller plommon som jag plockat ner från våra fruktträd. Kände mig levande, nyttig och helt avslappnad. I det lilla ligger det stora!