Ett sörmländskt vinterlandskap

Trettondagen och ledigt, det fick bli en dag med en långpromenad. Solens strålar gav ljus men sannerligen ingen värme. Vi har verkligen fått vinter nu och på några dagar har den etablerat sig. Kallare än -10 grader samt någon centimeter snö. Oftast blir det inte mycket mer vinter än så här.

Gunnebostängslet mot TGOJ-banan

Jag varvar svartvita och färgbilder i detta inlägg. Jag har konverterat de bilder jag funnit lämpliga till gråskalans toner. Det blev så pass många bilder tagna under min 1,5-timmarspromenad att det räcker till två blogginlägg och ett litet album på Flickr.

Det gyllene ljuset i tallbaren fick förbli i färg. Synd att konvertera till svartvitt.

Jag valde ett udda promenadmål denna gång. Jag tog landsvägen mot Jönåker, rakt söderut med andra ord, och gick till Bärsta. Där finns både bad (för kallt och isigt just nu) men också ett kärr som är fint när snön lagt sig. Om jag inte misstar mig har jag visat bilder från Bärstakärret tidigare i bloggen.

Gården Brink

Landsvägen mot Jönåker är inte någon fullträff att vandra längst. Det är 70-gräns men få håller den hastigheten. Nu var den smala vägbanan dessutom mycket hal och trafiken var tät med mycket möten. Som gångtrafikant är man tvungen att gå långt ut i vägrenen för att inte orsaka tumult och situationer i trafiken.

Jag visste att det skulle se ut så när jag tog promenaden. Det spelade inte så himla stor roll. Nu fikc jag istället chansen att rikta kameran mot landskapsmotiv jag sällan fångar annars. Gårdar jag inte går förbi dagligdags, buskar och träd som stod och såg snygga ut i snön och solskenet.

Den stora ladan tillhör Mårtenstorp (som jag brukar gå förbi regelbundet)

I mitten ses strutsfarmen som jag också brukar stryka förbi på nära håll

Sörkärr, den stora potatisodlaren utanför Stigtomta

Jag använde min 1D Mark III samt mitt 100-400 mm-objektiv idag. Objektivet kommer sällan till användning nu för tiden men det är onekligen mycket trevligt. Det behöver mycket ljus eftersom största bländaröppning inte är särskilt märkvärdig. Ljus var det gott om under promenaden och det gick utmärkt att ställa ISO på 200 samt fota utan problem med t.ex. bländaröppning f/8.0 när landskapsbilderna togs.

En ormvråk kom glidande

Den slog sig ned i en ek

Vråken flög snabbt iväg när jag kom närmare på min landsvägsvandring

Den blängde snett på mig

Vråken var säkert en smula sur över att inte få sitta ifred i eken

Lagom när vråken flög ur sikte kom en betydligt större rovfågel förbi (på lååångt håll)

När jag åter närmade mig samhället hade jag plötsligt vinden i ansiktet och insåg hur kallt det var. På vägen till Bärsta måste jag haft vinden i ryggen, den var absolut inte stark, men snacka om att skillnaden på med- och motvind kändes i kinderna. Det är svårt att klä sig vettigt när det är kallt ute men man rör sig intensivt, svettig vill man inte bli men samtidigt inte frysa.

Banvaktsstugan längst TGOJ-banan skymtar i bakgrunden

Jag var så vansinnigt nöjd med promenaden. Omväxlingen som kylan och framförallt snön erbjuder är härlig både för sinnena och fotograf-nerverna. Allt ter sig vackert och foto-vänligt. Kanske blev jag lite för ivrig och fick efter hemkomst radera en hel del bilder som inte alls blev så bra eller intressanta som jag hoppats. Inspiration och feeling fick jag i alla fall när det var så fint i vårt vintriga Stigtomta.

En vy mot Skillra och Prästgården

Jag var inte ensam utomhus. Längst Jönåkersvägen var jag i stort sett själv att promenera men i kanten av Stigtomta var det betydligt fler som var ute och luftade lungorna.

Flanörer på Trettondagsafton

Jag återkommer med ett blogginlägg som innehåller några bilder från Bärstakärret. Samtidigt vill jag passa på att önska en fortsatt fin Trettondag!

Snabbvisit vid Vrenaåns båda ändar

Söndagens ljusa timmar tillbringades mestadels utomhus för min del. Efter att halkfärden längst Nyköpingsåns kanter i centrala Nyköping klarats av hade jag tillräckligt mycket feeling för att fortsätta utomhusvistelsen i Vrena. jo, strömstare-jakten kunde gott fortgå  även där. Resultatet var dock minst lika nedslående i Vrena som i Nyköping.

I båda ändar av Vrenaån låg isen ute på sjöarna. Här Hallbosjön.

Is på Långhalsen

Förmodligen hade isen lagt sig på alla våra sjöar som senast under lördagen eller natten till söndagen. Den snö som föll under söndag morgon hade i alla fall något att landa på när den föll ned mot vattenytan. Mitt största bestyr under detta Vrena-besök var att förstå hur jag skulle kunna komma åt Vrenaåns utflöde i Långhalsen. Vid Pilgrimsbo är övre änden där Hallbosjön rinner ner i ån som sedan transporterar vattnet vidare ner till Långhalsen.

Strömmande vatten i kombination med kylig luft sätter spännande spår

Ishatt på en sten i Vrenaån

Isbildning på en kanotslalomkäpp i Vrenaån

Att se hur Vrenaån rör sig genom Vrena är både lätt och svårt. Vid Pilgrimsbo är åtkomsten inget problem, trots två vägbroar. Men andra änden blockeras delvis av ett enormt industriområde som är inhägnat. Jag fick klura en stund tillsammans med Google Maps för att förstå var jag skulle komma tillräckligt nära vattnet. Det löste sig och jag kunde traska de sista hundratals metrarna innan jag fann det jag sökte.

En samling svanar ute i fritt vatten på Långhalsen

Jag tittade lite lystet på de gamla industrilokalerna bakom stängslet. Huvudsakligen övergivna och någon gång skulle det vara intressant att få en rundvandring inne på området. Det förekommer säkerligen någon typ av verksamhet i delar av den gamla fabriken eftersom alla grindar fortfarande är låsta. Det är inte sååå länge sedan fabriken bommade igen.

Fågelfoto i Vrena innebar en kråka på fabriken...

Nå, den som kan sitt Vrena och historiken i byn fnyser säkert åt min okunskap. Både historiken och geografin är lite blurrig i mitt sinne när det gäller grannbyn. Jag var för stunden nöjd med att hitta den minimala fors som Vrenaån erbjuder och som tydligen var stor nog för att rymma ett fåtal kanotslalomportar. En gång för länge, länge sedan (drygt 30 år) försökte jag och en kompis att paddla kanadensare upp för denna fors och det slutade med ett hål i fören när vi stötte i en sten. Inte så lyckat.

Sångsvanar i Långhalsen

Min jakt på strömstaren fortsätter.

Med pensionärssteg längst ån

Det blev bestämt att vi skulle ta en promenad längst Nyköpingsån med föresatsen att iaktta strömstaren och den av andra nyligen iakttagna kungsfiskaren. Jag och min kompis fick ta del av mycket natur men absolut inte det vi var ute efter. Då vi båda är herrar i åldern 50+ blev promenaden, på isblanka gångbanor med 1 cm nysnö ovanpå en prövning. Jag höll krampaktigt i min dyraste kamerautrustning samtidigt som jag såg min vapenbroder gå ner i halv split minst ett par gånger nere i Nyköpings hamn.

På nyårsdagen var det fiskepremiär i Nyköpingsån

Jag älskar att flugfiska men avundades inte dessa frusna stackare

I början av promenaden föll fortfarande snön

Söndagen erbjöd till skillnad mot lördagen ett nästan vindstilla väder. De försiktiga flingor som initialt föll skingrades snart och istället tittade solen fram över det vinterkalla himlavalvet. Spaningen efter strömstarar och kungsfiskare pågick mellan Storhusqvarn och hamnbassängen (där vi också hoppats på att få se den säl som senast iakttogs under nyårsdagen av andra flanörer). Vi hann även med en sväng upp till Perioden där endast de döda almarna ville visa upp sig.

Minusgraderna i luften gav isbildningen luft under vingarna

Pinne med ishätta i hamnbassängen

Isdraperi vid Perioden

Jag riggade min Canon 7D Mark II, telekonvertern och 300 mm-objektivet (m.a.o. 420 mm brännvidd och största bländaröppning f/4.0) för att ge mig själv bästa chansen om någon av de önskvärda fågelarterna visade sig. Det blir tajt om man vill fota någonting annat... Och jag är i ärlighetens namn inte riktigt van att titta i sökaren med så mycket brännvidd framför ögonen. Det blir snävt och svårt att orientera sig. Hur är det då för de som har jätte-objektiv på 600 eller kanske mer samt telekonverter?

Matning av änder

Pulkaåkning på Vallarna med Idbäcksverket i bakgrunden

En annan del av Idbäcksverket sedd från Nyköpings hamn

Vi gick inte fort längst åpromenaden, därtill var underlaget på tok för lömskt. Men solen sken och det var allmänt trivsamt. Äntligen en riktig vinterdag med lite bett i kylan. Framförallt var det vansinnigt trevligt sällskap under strövtåget vid Nyköpingsån. Jag avrundar detta blogginlägg med några färgbilder på de få fåglar som trots allt fastnade på bild.

Trädkrypare nr 1 vid Storhusqvarn

Trädkrypare 2 mellan Tovastugan och hamnen

Fortfarande trädkrypare nr 2 men i annan vinkel

Gräsanden putsade fjäderdräkten på kajkanten i hamnen

Två storskrakehanar sjappade när vi närmade oss (i vår sälspaningsverksamhet)

Jag tackade och tog avsked av min kompis innan jag vände västerut. Söndagen var inte över och jag fortsatte förbi Stigtomta då jag fortfarande var naiv i min tro att jag skulle kunna se en strömstare. Mer om det lilla mini-äventyren i ett kommande inlägg.

Tämligen överdrivet

När jag under lördagen gav mig ut på en långpromenad var det med vetskapen att det snöade och blåste en smula utomhus. Därtill var det -4 grader på termometern. No big deal. Å andra sidan skulle det enligt sann kvällstidningsanda beskrivas som en monsterchocksuperkyla från Ryssland. Min slutsats är därmed att jag varit med om något oerhört macho som stått ut med detta i nästan två timmar. Tror nästan att det växt ut ett hårstrå på bröstkorgen av denna manliga utmaning. Tar jag en liknande promenad i morgon får jag fundera på om jag ska kamma mittbena...

Koltrasthonan står ut i megavintervädret

Jag är trots allt tacksam att jag trotsade elementen och var ute med kameran denna snöiga januaridag. Snöfall kan göra sig bra på bild.

Välfotograferad vy på vägen upp mot Prästgården och Skillra

Snöflingor i luften

Allra mest glad är jag för att jag hade ögonen med mig när jag kom fram till Tiondeboden vid Prästgården. Och att jag hade en teleobjektiv-lösning på kameran. I en smal glugg såg jag något som inte såg "normalt" ut. Jag gick några steg närmare och fick se en liten uggla som satt och tryckte i Tiondeboden. Jag har nog aldrig sett en uggla på nära håll tidigare och definitivt aldrig fotat någon.

Jag såg något i gluggen på Tiondeboden

Den följde mig med en försiktig huvudrörelse

Jag gissar på att det är en kattuggla. Men vad vet jag...

Glad över att ha haft närkontakt med den stillsamma lilla ugglan tog jag mig vidare bort mot strutsfarmen och skroten. I motvinden, det blåste från öst, var det inte helt lent och skönt mot kinderna.

Ytterligare några vandrare kunde ses vid Prästgården

Vid Mårtenstorp har de varit duktiga att mata ner mesflocken till välfyllt fågelbord och där var det full aktivitet på småfåglarna.

Steglitsarna sticker ut i flocken med sina klara och många färger

Jag hade min 1D Mark III samt telekonvertern med mitt 70-200 mm-objektiv som utrustning över axeln. Med största bländaröppning på f/4.0 var jag tvungen att ligga på ISO 800 för att inte riskera skakningsoskärpa p.g.a. för långa slutartider. Inte hela världen då t.o.m. mitt gamla kamerahus klarar denna nivå utan att det ser förskräckligt ut.

Sörkärr, gården som odlar stora mängder potatis

Det var härligt att vara ute trots kalla vindar och snöfall. Tyvärr var det absolut glashalt stora delar av vägen runt skroten vilket innebär att jag behöver leta fram broddarna om jag ska ta fler promenader den närmaste tiden.

Jodå, jag såg skåpbilen på nyårsnatten vid 02-tiden inne i Nyköping...

Jag tar ny sats mot nya äventyr och hoppas att alla får en precis perfekt dos av spänning i tillvaron!

Puffen till ett nytt år

Jag borde ha publicerat detta inlägg redan igår, på årets första dag. Nåväl, det kommer nu istället. När det gäller årsskiften och nyårsfiranden kan inga framtida skiften mäta sig med millenieskiftet. Inte för att vi firande mer storstilat än någon annan gång men för betydelsen. För de flesta av oss förblir övergången till år 2000 den mäktigaste av dem alla.

Nyårsdukning på den plats där vi firande in det nya året

Förrätten serverad

Vi har två barn födda på vardera sida av millenieskiftet, två stycken födda på 1000-talet och två stycken födda på 2000-talet. När de blir gamla kommer det säkert att vara en viss "grej" med de som ännu lever och föddes på 1900-talet. Jag minns själv i min barndom att de äldre i byn var födda på 1800-talet. Det var i mina ögon lite häftigt.

Uppskjutning

Ett medvetet experiment med oskärpa på fjärran fyrverkerier

Fyrverkerirester att ta hand om dagen efter

På nyårsdagen tog jag en långpromenad runt Salinge. Gråmulet och inte alls så fint som på nyårsafton. Man kan inte få allt. Jag tog min 5D-kamera och det där 27-70 mm-objektivet jag använt så flitigt sedan jag köpte det. Fantastisk optik som har bra glas och ger fina färger och bra kontrast. Skarpt så det räcker och kvick i fokuseringen.

Hasselhängena är tidigast i starten

Stigtomta Kyrka i vinterskrud

Stora Ramshult i ett vintrigt landskap

Kavlinge under den gråmulna himlen

Året har börjat bra. Fortsättningen bli säkert bra den också! :-)

Månadens bild: Januari 2016

Ett nytt år och jag väljer att fortsätta presentera den bild för respektive månad som jag valt till den väggalmanacka som mina intet ont anande släktingar tvingas ta emot i jultider. Upplagan är sparsam, 7 väggalmanackor har tryckts upp, varav en hänger framför mina egna ögon i hemmets trygga famn.

Domherre

Vintern 2014/15 var inte överdrivet snöig och vinterlik. Dock fick vi snö vid några enstaka tillfällen. För många av oss är domherren den fågel vi starkast förknippar med vinter och jul. Jag lyckades mata ner domherrarna till fågelbordet ifjol och vid ett tillfälle passade jag på att fota en av dem när den satt nedanför fågelbordet och smaskade på solrosfröna som låg på snön. Givetvis hade bilden blivit trevligare om solen visat sig men man kan inte få allt...

Bilden är tagen den 24/1 och jag använde min Canon 7D Mark II samt objektivet EF 100-400 mm/. ISO 400, slutartid 1/2500 s, bländare f/5.6 samt brännvidden 400 mm.

I och med detta kan jag också avslöja att temat i årets kalender är fåglar. Det gick nästan att klara alla 12 månaderna med bilder tagna i "rätt tid". Men bara nästan.