Ett sörmländskt vinterlandskap

Trettondagen och ledigt, det fick bli en dag med en långpromenad. Solens strålar gav ljus men sannerligen ingen värme. Vi har verkligen fått vinter nu och på några dagar har den etablerat sig. Kallare än -10 grader samt någon centimeter snö. Oftast blir det inte mycket mer vinter än så här.

Gunnebostängslet mot TGOJ-banan

Jag varvar svartvita och färgbilder i detta inlägg. Jag har konverterat de bilder jag funnit lämpliga till gråskalans toner. Det blev så pass många bilder tagna under min 1,5-timmarspromenad att det räcker till två blogginlägg och ett litet album på Flickr.

Det gyllene ljuset i tallbaren fick förbli i färg. Synd att konvertera till svartvitt.

Jag valde ett udda promenadmål denna gång. Jag tog landsvägen mot Jönåker, rakt söderut med andra ord, och gick till Bärsta. Där finns både bad (för kallt och isigt just nu) men också ett kärr som är fint när snön lagt sig. Om jag inte misstar mig har jag visat bilder från Bärstakärret tidigare i bloggen.

Gården Brink

Landsvägen mot Jönåker är inte någon fullträff att vandra längst. Det är 70-gräns men få håller den hastigheten. Nu var den smala vägbanan dessutom mycket hal och trafiken var tät med mycket möten. Som gångtrafikant är man tvungen att gå långt ut i vägrenen för att inte orsaka tumult och situationer i trafiken.

Jag visste att det skulle se ut så när jag tog promenaden. Det spelade inte så himla stor roll. Nu fikc jag istället chansen att rikta kameran mot landskapsmotiv jag sällan fångar annars. Gårdar jag inte går förbi dagligdags, buskar och träd som stod och såg snygga ut i snön och solskenet.

Den stora ladan tillhör Mårtenstorp (som jag brukar gå förbi regelbundet)

I mitten ses strutsfarmen som jag också brukar stryka förbi på nära håll

Sörkärr, den stora potatisodlaren utanför Stigtomta

Jag använde min 1D Mark III samt mitt 100-400 mm-objektiv idag. Objektivet kommer sällan till användning nu för tiden men det är onekligen mycket trevligt. Det behöver mycket ljus eftersom största bländaröppning inte är särskilt märkvärdig. Ljus var det gott om under promenaden och det gick utmärkt att ställa ISO på 200 samt fota utan problem med t.ex. bländaröppning f/8.0 när landskapsbilderna togs.

En ormvråk kom glidande

Den slog sig ned i en ek

Vråken flög snabbt iväg när jag kom närmare på min landsvägsvandring

Den blängde snett på mig

Vråken var säkert en smula sur över att inte få sitta ifred i eken

Lagom när vråken flög ur sikte kom en betydligt större rovfågel förbi (på lååångt håll)

När jag åter närmade mig samhället hade jag plötsligt vinden i ansiktet och insåg hur kallt det var. På vägen till Bärsta måste jag haft vinden i ryggen, den var absolut inte stark, men snacka om att skillnaden på med- och motvind kändes i kinderna. Det är svårt att klä sig vettigt när det är kallt ute men man rör sig intensivt, svettig vill man inte bli men samtidigt inte frysa.

Banvaktsstugan längst TGOJ-banan skymtar i bakgrunden

Jag var så vansinnigt nöjd med promenaden. Omväxlingen som kylan och framförallt snön erbjuder är härlig både för sinnena och fotograf-nerverna. Allt ter sig vackert och foto-vänligt. Kanske blev jag lite för ivrig och fick efter hemkomst radera en hel del bilder som inte alls blev så bra eller intressanta som jag hoppats. Inspiration och feeling fick jag i alla fall när det var så fint i vårt vintriga Stigtomta.

En vy mot Skillra och Prästgården

Jag var inte ensam utomhus. Längst Jönåkersvägen var jag i stort sett själv att promenera men i kanten av Stigtomta var det betydligt fler som var ute och luftade lungorna.

Flanörer på Trettondagsafton

Jag återkommer med ett blogginlägg som innehåller några bilder från Bärstakärret. Samtidigt vill jag passa på att önska en fortsatt fin Trettondag!