Ett Halloween-pyntat Kolmården

Stora ansträngningar läggs ner för att fixa den stora djurparken i Kolmårdens skogar i samband med Halloween. Som jag förstår det var det femte året i rad man valt att ha öppet under höstlovet och därmed också ge mer liv åt den amerikanska traditionen kallad Halloween. Jag är inte överdrivet förtjust i detta firande eftersom det tillkommit för att handeln ska få ännu en storhelg att kränga grejor på. Nåväl, det är som det är med den saken. Kolmården har hur som helst varit innovativa när de pyntat sin park.

Utanför Kolmårdsentrén är allt sig likt sedan ifjol

Frost och några få snöflingor fanns kvar under fredagens besök

Jag kommer i detta blogginlägg att visa ett antal olika saker som gjorts för årets Halloween. Mest effektfullt var de saker som med hjälp av belysning framträdde när mörket lagt sig över oss i slutet av vistelsen i djurparken.

En uppmaning vi och alla andra besökare ignorerade

Vi var inte ensamma i parken under fredagen. Någonstans hörde jag talas om att det var 8000 personer som passerat entrén. Huvuddelen av dessa verkade vilja se dagens första delfinshow klockan 13.00. Den avstod vi ifrån...

Nej tack, delfinshowen "Life" har jag sett tillräckligt många gånger

Vi valde att ta en tur med kabinbanan istället. Den är fin även om kön var lång denna gång. Det jag uppskattar med turen över safariparken är inte djurkontakten utan vyerna från de högsta punkterna över Bråviken. Numera kryddas detta av den imponerande berg- och dalbanan Wildfire. Mer om denna kontroversiella åkattraktion i ett kommande inlägg.

När vi åkt kabinbanan var vi frusna ända in i märgen

Så här kallt var det, vattengravarna utanför aphägnen hade frusit

Vi gick runt och tittade på allt från Halloween-pynt, spöken & gastar och djur. Det är ju trots allt så att Kolmården är en extraordinär djurpark. Jag uppskattade besöket nere i Kolosseum där inte bara elefanterna fanns utan även de charmiga surikaterna. Varmare än utomhus och riktigt trivsamt.

Vi laddade batterierna i Bamses Värld där vi köpte fika och nygjorda munkringar. Dessutom spelades det på chokladhjulet. En satsad tjuga gav för en gångs skull bra avkastning. Eller om jag ska citera en av döttrarna; "nu kan vi leva livet."

Lyckliga chokladhjulsvinnare

Dagsljuset försvann bort men kylan bestod

Nu är vi framme vid den mörka timmen i parken. Redan tidigare hade vi tittat på hönsnätskonstruktionerna som stod ovanför savannen (delen där hägnen för zebror, noshörningar och kameler finns). De var riktigt häftiga i det blå skenet från belysningen som riktades mot dem.

Sedan fann vi ett antal klassiska spöken. Du vet sådana där med lakan som skinn. Som spöket Laban, Casper och allt vad de heter.

På hemväg stannade jag till för att ta ett par bilder utanför entrén där bilen med skelettet stod. De röda lamporna skänkte ett mystiskt sken över scenen och det kunde jag inte motstå.

Jag återkommer till Kolmården och härnäst kommer jag att visa några bilder på Wildfire.

På återhörande!

Bland Kolmårdens gastar och oknytt

Så har skulle det ju inte bli. Sitter hemma i TV-soffan med feber, huvudvärk, halsont, snuva och allmän manlig ynklighet. Inte kan det väl ha varit all östgötaluft jag fick under veckoslutet? Ett råkallt Kolmården i fredags och snöfall i Linköping under lördagseftermiddagen. När jag följde med fotbollstjejerna till Torshälla i söndags kände jag att allt inte var som det skulle och nog sjutton bröt den där förbaskade mansförkylningen ut med full kraft under söndagskvällen.

Riktigt så här hålögd är jag inte (men nästan)

Jag har inte riktigt huvudet på skaft men ska försöka delge dig de bilder jag tog under Kolmårdens Halloween-firande i fredags. Fyra av familjens sex medlemmar var på plats från lunch till stängningsdags vid 17-tiden. Mycket kände jag igen sedan fjolårets besök i parken och det var precis så jag ville att det skulle vara. Halloween-temat har tagits om hand på allra bästa sätt och många fotovänliga motiv gick att finna under rundvandringen.

Åtskilliga spöken och otyg rörde sig utanför entrén och inne i djurparken. Den ene mer fantasifullt sminkad än den andre. Utstyrslar som visade på noggrannhet och omsorg för detaljerna. Med ett 70-200 mm-teleobjektiv kunde jag fota porträtt utan att komma motiven allt för nära.

Lite av grejen för de personer som agerade spöken var att synas och skrämmas lite lagom. Ju yngre barn som var i närheten desto försiktigare var de. Och om det kommer en gubbe med stor systemkamera och vitt Canon-objektiv så var de givetvis villiga att posera framför kameran.

Precis som ifjol kunde vi beskåda varulvarna och vampyrerna i det som sommartid är aphägn. Där kunde vi läsa på skyltarna om dessa kreaturs påhittade utbredning, matvanor m.m. Gjort med glimten i ögat och med humor som underton.

Läskigast av dem alla var naturligtvis de otäcka pantomim-artisterna. Det är ruggigt på riktigt, nästan.

En dag på Kolmårdens djurpark under Halloween-tider kan rekommenderas. I alla fall om du tycker att denna typ av performance-grejor är lite roliga och inte larviga. Välgjort och lite lagom skrämmande för de yngre.

Jag återkommer med fler inlägg från fredagens besök på Kolmården. Tills dess ska jag krypa ihop i fosterställning och tycka synd om mig själv tills jag blivit feber- och förkylningsfri.

Djurparksbesök för att liva upp i höstrusket

Barnen har höstlov och för att få lite avbrott i de oändliga arbetsveckorna tog jag semester under fredagen. Vi upptäckte Kolmårdens djurparks Halloween-firande förra året och ville återuppleva det även i år. Nu är det ju så att ledighetsansökningar inte är synkade med väderprognoser. Synd. För satan i gatan så kallt och rått det var under fredagens besök i djurparken.

Med underställ och vinterkläder var det uthärdligt, varken mer eller mindre. Precis vid ankomst till en välfyllda djurparken tittade solen fram. Tyvärr var solens närvaro ytterst kortvarig.

Det blev många bilder tagna under de 5 timmar vi tillbringade bland djurhägn, gastar och Halloween-pynt. För att riktigt mjölka tillfället har jag delat in bildmaterialet i olika teman och kommer i några inlägg att visa vad vi såg och upplevde.

Vargarna är fascinerande djur som väcker mycket känslor hos oss människor

Dagens inlägg ska egentligen bara visa några av de djur vi såg. Den brutala övergången till kyla och förvinter gjorde att det var väldigt tomt i parkens hägn. Å andra sidan fanns naturligtvis många djur kvar utomhus, vissa arter är liksom gjorda för vårt nordiska klimat.

Kråkan gurglade sig med vatten ur en vattenpöl på berget

Parkeringen var full och det antydde att det skulle vara trångt inne i parken. När dessutom ett par stråk var avstängda minskade ytan att röra sig på inne på Kolmården. Det finns givna mål för en rundtur och vi följde väl strömmen någorlunda. Undantaget blev delfinshowen som vi gudskelov inte var intresserade av denna gång. Alla andra verkade dock vilja se denna uppvisning.

Stora, mäktiga och imponerande

Majestätisk

Besöken i Kolmårdens djurpark är många vid det här laget. Givetvis har det att göra med att fyra döttrar har vallats bland djuren, kioskerna och attraktionerna. Som vuxen har jag alltid uppskattat det som erbjudits men med stor sannolikhet skulle jag inte ha varit där utan barnen som ursäkt.

Elefanterna luftades en stund

Jag tog med den lilla kameraryggsäcken med kamerahuset Canon 1D Mark IV, telezoomet 70-200 mm, mitt 135 mm-objektiv samt normalobjektivet 50 mm. Jag bytte aldrig objektiv utan fotade allt med 70-200 mm-objektivet. Det är alldeles förträffligt utmärkt.

En hord med kameler som står och ser dumma ut. Som vanligt.

Morgontimmarnas dimma hängde kvar under huvuddelen av dagen. Frostkristallerna växte till sig och det blev inte mer än nollgradigt som varmast. När vi åkte linbanan över safariparken bet sig slutligen kylan in genom alla lager av kläder. Kallt.

Stay tuned för fler bilder från Kolmårdens djurpark i Halloween-skrud. Några blogginlägg kommer att lotsa dig genom en pyntad djurpark, de spöken och otyg som kryper fram vid Halloween, den enorma träkonstruktionen Wildfire och slutligen ett mer spektakulärt inlägg från eldshowen som avslutade vårt besök i parken.

Sportfoto till glädje eller förtret

Varthän barkar det egentligen? Tankebanorna ledde mig till denna fundering efter en "fadäs" i söndags. Jag hade under torsdagen ansökt via mail om en ackreditering till den damallsvenska matchen mellan Eskilstuna United och KIF Örebro som skulle spelas under söndagseftermiddagen på Tunavallen. Något svar på min förfrågan kom inte och jag ställde en öppen fråga om detta på Twitter mitt på söndagen. Då kom en ursäkt och ett snabbt svar på mail med den ackreditering jag eftersökt. Nu var det för snävt med tid för att jag skulle styra om min dag och jag åkte inte till Eskilstuna.

Nu ska detta inlägg inte handla om det ärliga misstaget från kansliet hos Eskilstuna United. Jag kan dock inte släppa tanken på att om de verkligen hade velat ha mig där hade de inte glömt att svara på mitt mail. (De har regelbundet använt de bilder jag tagit under säsongen 1015 och 2016 till sin hemsida och Facebook.)

Varför är jag egentligen beredd att åka bil i en timme för att fota i ett par timmar och sedan åka hem, lägga ytterligare 8-10 timmar på bildhantering och bloggskrivande? Noll intäkter, enbart kostnader. I de enklaste och billigaste fallen åker jag till Nyköping eller närliggande Enstaberga och bevakar någon idrottshändelse. Restiden är kortare men i övrigt är det ungefär samma insats som krävs.

Tre av spelarna i Gripen HC väntar på att komma ut på isen

Varför är det kul och sporrande när enskilda idrottare och föreningar använder mina bilder? Bekräftelse? Kanske. Det spelar faktiskt inte någon roll om det är damallsvenska Eskilstuna United med sina landslagsspelare eller Råby-Rönö IF i herrarnas division 6, om de vill använda något av mitt material är det inspirerande. För mig. Men ska jag ha dåligt samvete för detta?

Måljubel hos Västerås BK 30 i kvalet till Elitettan

Gammelmedia, de tryckta tidningarna alltså, har flyttat över delar av sitt flöde till nätet. Deras sportredaktioner har de senaste åren börjat publicera bildgallerier från idrottshändelser de bevakat. Nu är gammelmedia affärsdrivande verksamheter och de måste antingen sälja väldigt mycket annonsplatser eller låsa artiklar för betalande prenumeranter. Allt fler tidningar har gjort sig av med sina fotografer och lever antingen på läsarbilder eller de större bildbyråernas material. (Eller annars låter de sina skrivande reportrarna ta bilder när de ändå är ute på fältet.)

Rosvallas A-hall i väntan på en träningsmatch i futsal

Vågorna går emellanåt höga i forumen på Fotosidan kring detta med att "bjuda på" bildmaterial. De som försöker försörja sig som frilansande fotografer ser inte med helt blida ögon på de som fotar åt andra utan att ta betalt.

Nyköpings Hockey Ungdoms J18-lag i Rosvallas stora ishall

Jag sätter inte mig på några höga hästar och tror absolut inte att jag påverkar någon eller några med det sätt jag åker runt och roar mig med sportfoto som hobby. Däremot är jag med i en trend där framförallt sportbevakning görs av glada amatörer som inte kan komma på något som är roligare än sportfoto. Vi köper alldeles för dyra fotogrejor, lägger timme efter timme bredvid planerna och delar glatt med oss av de bilder vi har lyckats fånga. Jag vill verkligen inte påstå att jag kan konkurrera med proffsen på tidningarna eller bildbyråerna vad gäller kvalitet eller innehåll i bilderna, däremot har jag bilder från sporthändelser som annars kanske inte skulle bevakats och framförallt vet idrottare och klubbar att de utan kostnad kan få bilder till sociala media och hemsidor från mitt flöde.

Fotografi som hobby växer och sträcker sig givetvis långt utanför sportvärldens gränser. Lägg till fotomöjligheten alla har med sina mobiltelefoner. Utbudet av bilder är enormt. För mig är all form av fotografering en källa till glädje, men ska jag känna att jag sabbar för de som försörjer sig på detta? En solidaritet med en yrkesgrupp jag inte tillhör?

Carlstad United BK:s målvakt räddar en frispark på Rosvallas A-plan

Med dessa rader som knyter ihop blogginläggets rubrik och söndagens "fadäs" ska jag nu låta pennan vila för denna gång. Jag har fått en ackreditering till damallsvenskans sista omgång då jag kollat med seriesegrarna i Linköpings FC om de vill släppa in mig på arenan. De svarade direkt... Å andra sidan kommer lördagens väder att vara så genomruttet att jag nog inte törs ge mig ut på E4:an i en timme för att komma till Linköping Arena.

Månadens bild: November 2016

Jag hade uppenbarligen svårt att hitta en bra och representativ fågelbild tagen under november 2015 när jag satte samman väggalmanackan för år 2016. Eftersom jag satte temat för hela kalendern kring fåglar så fick jag leta bakåt genom åren för att hitta en novemberfotograferad fågelstackare. Och det blev det en flitig gäst vid fågelbordet, nötväckan. Den räds icke de andra fåglarna utan ser minsann till att få det den önskar bland fröna.

Nötväcka vid fågelbordet som hänger i plommonträdet på vintern

Bilden är kraftigt beskuren. Tagen från farstukvisten mot plommonträdets fågelbord som jag sedan några år tillbaka valt att fylla med solrosfrön. (På baksidan av huset sitter fler fågelbord där jag bjuder på annan fågelkost för de som är lite kinkiga med vad de stoppar i sig.)

Fotot togs den 16:e november 2013. Jag använde min Canon 5D Mark II och mitt telezoom 100-400 mm. Brännvidden är 400 mm, ISO 800, 1/1000 sekund och bländare f/5.6.