Nordöstra Gotland har mer att utforska

Mellan den 29/7-5/8 2017 tillbringades en semestervecka på Gotland. Ett resmål som på många sätt börjar bli allt mer välbekant för delar av familjen Jansson. Detta år var bilen med och utflyktsmålen var spridda över hela ön. Utgångspunkten var en hyrd lägenhet någon kilometer från ringmuren i Visby. I några inlägg kommer resan att redovisas, kronologisk ordning denna gång, och utöver bilderna i bloggen finns länkar till separata bildgallerier på Flickr.

Tisdagen den 1/8 var det tidig revelj. Anledningen var att vi tänkt besöka Fårö och dit åker man inte gärna (under högsäsong) om man inte är beredd att vara uppe med tuppen. Anledningen stavas FÄRJA. Köerna vid Fårösund kan vara timslånga, denna säsong har man förvisso satt in ytterligare en färja som avlastning. Hur som helst kom planerna på skam när jag på morgonkvisten tittade i mobiltelefonens väderapp. Den utlovat fina dagen var ersatt av moln och regnhot. Nåväl, vi ruckade på planerna, kastade om bland utflyktsmålen och styrde istället till Lergrav.

En av bryggorna vid Lergravs fiskeläge

Huvudmålet för dagen var Bungemuseet men det öppnade inte förrän klockan 11.00. Dessförinnan behövde vi hitta något att titta på för att inte den tidiga morgonstarten skulle vara bortslösad. Raukfältet vid Lergrav såg vi genom bilfönstret under fjolårets resa mot Furillen. Då var jag dåligt påläst och hade inte koll på detta raukområde. Det ligger på landsidan av den smala vägen, uppe i en sluttning. Går inte att missa.

Extraordinär rauk i portalutförande vid Lergrav

Alva utstöter ett morgonvrål på toppen av Lergrav

Alldeles i närheten av Lergrav ligger en båthamn vid namn Kyllaj. Även där finns ett raukområde. Med ett så genomcool namn som Kyllaj säljer vilken plats som helst in sig hos mig. Vi åkte dit.

Kyllaj var värd stoppet

Bäst som vi irrade runt vid Kyllaj såg vi en liten skylt vars text löd "Smöjen kalkbrott". En titt på klockan och en snabb rannsakan av minnet sade mig att vi nog borde kolla hur det såg ut vid Smöjen. Jodå, där fanns en nästan ikonsik byggnad jag sett på häftiga bilder. Kalkbrottet var sedan länge nedstängt, istället användes någon av de vattenfyllda hålorna som badplats och hela ytan utgjorde en förankringsplats för vindkraftverk.

Smöjen

Tiden hade blivit mogen för den korta och avslutande bilfärden till Bunge. Ett litet samhälle på randen till Fårösund. Bunge har sedan början av 1900-talet begåvats med ett museum värt att utforska. Likt Skansen i Stockholm har gamla byggnader fått sin sista viloplats i form av utställningsobjekt. Från Gotlands olika hörn har byggnader från olika århundraden samlats in och återupprättats. Gamla föremål fyllde byggnaderna och utförliga textskyltar bringade kunskap och klarhet i vad man såg.

Pampig entré till Bungemuseet

1600-talsgården var det första man kom till inne på museet

Redskap av allehanda slag

Små och enkla fiskebodar (om jag inte missminner mig)

I samband med att vi löste entré fick vi en lapp att fylla i som var kopplad till de frågor man frivilligt kunde försöka besvara inne på museiområdet. Det triggade framförallt vår 14-åring som tog täten. Till min stora förvåning, och förtjusning, tilltalades båda döttrarna av de gamla husen och deras innehåll. Det fanns ett "lekområde" i centrum av anläggningen där gamla förströelse-föremål samlats. Styltor, hästskokastning, varpa, kubb m.m. kunde testas. Visst gillade tjejerna dessa inslag men de var konstigt nog roade även av museets kärnverksamhet (de äldre och bevarade byggnaderna).

Lovisa tar sig fram på styltor

Alva tar staplande steg

Vem vill inte ta chansen att slå sitt syskon med en kudde!?

En lättare regnskur oroade direkt när vi steg in på museiområdet klockan 11.00. Därefter förblev det uppehållsväder. Gott så. Vi tog en paus från området och gick till det fina caféet utanför entrén. Därefter på't igen och då klarade vi av 1800-talsgården, 1700-talsbyggnaderna och en och annan väderkvarn.

En av väderkvarnarna på Bungemusset

Vi rättade våra svar i tipspromenaden och åkte mot Visby efter en fullgod dag. Där kunde vi ta oss upp på Klinten för att njuta av utsikten över takåsarna och S:ta Maria domkyrka. Trots låg himmel är denna plats innanför ringmuren ett absolut måste för varje Visby-turist.

Domkyrkan i Visby

Anita tar in utsikten och vilar benen efter en dags traskande

Jag har samlat ihop bilder från tisdagen den 1/8 i ett album som du hittar HÄR >>>

Nästa gång jag hör av mig kommer jag att berätta om Fårö-resan som vi prickade in på veckans vackraste dag. Stay tuned.

Russpremiering, Ekstakusten och södra Gotland

Mellan den 29/7-5/8 2017 tillbringades en semestervecka på Gotland. Ett resmål som på många sätt börjar bli allt mer välbekant för delar av familjen Jansson. Detta år var bilen med och utflyktsmålen var spridda över hela ön. Utgångspunkten var en hyrd lägenhet någon kilometer från ringmuren i Visby. I några inlägg kommer resan att redovisas, kronologisk ordning denna gång, och utöver bilderna i bloggen finns länkar till separata bildgallerier på Flickr.

Redan innan avresan till Gotland visste vi att vi hade ett evenemang att ta del av måndagen den 31/7. Den fylliga och utmärkta sidan www.gotland.net har en evenemangs & aktivitets-kalender som för oss avslöjade att det var en s.k. russpremiering vid Russparken i Lojsta Hed med start klockan 10.00. Att det handlade om de viltgående gotlandsrussen vid Lojsta Hed förstod vi men inte mycket mer. Med en dotter i sällskapet som regelbundet rider var detta val en flört för att hålla familjfriden på en psykologiskt godtagbar nivå. Jag ångrar inte valet!

Gotlandsruss insamlade vid Russparken i Lojsta Hed

Vår vana trogen under Gotlandsvistelsen så var vi ute i god tid och åkte in på en gräsbeklädd parkering där inte många andra bilar stod. Med 20-30 minuter tillgodo innan aktivitetsstarten trodde vi att det var ett evenemang som inte drog så många intresserade. När vi åkte därifrån ett par timmar senare gick det knappt att ta sig ut från den överfulla parkeringsytan och ännu mindre komma fram på den helt igenproppade, och ack så smala, landsvägen. Bilar kantade vägen flera hundra meter i alla riktningar och möten var inte att tänka på men lik förbaskat kom ju givetvis trafik i mötande riktning. Kaos.

1-åringarna visas upp inför två domare som bedömde unghästarnas kvalitéer

Genom högtalarna lärde vi oss massor om gotlandsrussen och vad premieringen handlade om. Hur russen en gång i tiden kom till ön är oklart. Det faktum att kvalitén på hästarna sjunkit gjorde till slut att man behövde hålla bättre koll på aveln. Den årliga premieringen, eller värdering med ett begripligare ord, görs på 1-, 2- och 3-åriga ungdjur. Nu finns inte längre några helt vilda russ på ön men den flock som finns vid Lojsta Hed är viltgående i ett sommarhägn på 600 hektar och ett vinterhägn på 400 hektar.

"Domarna" som skötte besiktningen/värderingen av de unga stona

Genom att gå runt bland de ihopsamlade russen fick vi lära oss ytterligare saker av de som gick runt och klippte och slipade hovarna på russen. Lojsta Hed-hästarna hanteras inte mer än två gånger om året och det är när de skiftar betesmark. Hur många föl som kommit under året blir en överraskning, likaså om något djur fallit ifrån p.g.a. t.ex. hög ålder. Nu hade de ungefär 80 djur varav 30 var föl. Lojsta Heds 1-åriga russ får under premieringen för första gången i sitt liv känna på hur det är att bära grimma. En av de som tog hand om djuren gav sin tydliga åsikt om hur hästar ska skötas och hur de mår som bäst; ju mindre vi människor håller på med dem desto bättre. Intressant och väldigt tvärtemot hur t.ex. ridskolehästar har det. Djur är djur och jag förstår hur han menar. Russ är härdiga små rackare och pallar för trycket när naturen och vädret inte är generöst.

Att se hur ungdjuren rörde sig var en viktig del i premieringen

Det finns givetvis mycket mer att berätta men allt fastnade inte i min skalle. Vi såg oss mätta på russ, de söta små fölen och alla människor runt Russparken och åkte vidare västerut. Nästa anhalt blev Djupvik, startpunkten för en trivsam färd längst den oerhört vackra Ekstakusten.

Fiskeläget vid Djupvik

Vi köpte glass i den lilla kiosken i Djupvik och njöt av solsken och vackert väder vid sandstranden. Den lilla smala kustvägen tog oss en liten bit söderut innan vi gjorde halt vid en rastplats som hade extra allt. Grillplats för vår medhavda grillkorv, en väderkvarn samt utsikt över båda Karlsöarna där framförallt Lilla Karlsö upplevdes ligga endast en armlängd bort. Det var magnifikt men hur fint är det då inte vid solnedgång när solen fräser ner i Östersjöns horisontlinje!?

Grillplats där vår grillkol på ett säkert sätt kunde tändas i den knastertorra omgivningen

Väderkvarnen kunde inte vara bättre placerad för oss turister

Cykel på stranden. En av dagens två äkta Shutterstockbilder för cykelturismen på Gotland, typ.

Från Ekstakusten tog oss vägen ytterligare söderut. Målet var Hoburgen allra längst ner på spetsen av Gotland. För mig är inte rauken Hoburgsgubben grejen med det utflyktsmålet. Nej, den smala strandvägen ner till Hoburgen är värt besväret men även den öppna landskapet på sydspetsen. Och klinten varifrån utsikten är grandios åt alla håll. Till skillnad mot tidigare besök på platsen var restaurangen öppen och vi köpte en välsmakande fika. Hur bra kan man inte ha det...?

I bortre delen av bilden ses naturreservaten Husrygg och Vaktbackar

Uppifrån klinten ses Hoburggubben, med sin målade näsa, i ett perspektiv som ger ett sammanhang

Hoburggubben i egen hög person

Lovisa och Alva skuttar runt på Hoburgens högre delar

Trots strålande solsken pinade den hårda sydvästliga vinden oss när vi var högst uppe på Hoburgen. Att vår vecka på Gotland skedde då väderläget var allt annat än stabilt gjorde oss inte ett dugg. Min plan med ö-resandet har aldrig varit "sol- & badsemester" och då spelar faktiskt inte vädret så stor roll. Endast ihållande regn kan få ner humöret på mig i detta avseende.

Extra intressant är skylten som mäter upp Fårö fyr eftersom det är den mest avlägsna punkten och ett kommande mål för oss

Nere vid Hoburggubens fot mötte vi detta käcka gäng som var ute på flakmoppe-exkursion

Flakmoppe-äventyrare på Gotlands södra spets

För oss återstod ett givet resmål när vi är på södra delen av Gotland. Det är något alldeles speciellt med fiskeläget och raukfältet vid Holmhällar. Jag kan inte med 100% träffsäkerhet säga att det är vare sig byggnaderna, rabbis eller raukar. Vi har alltid varit där kvällstid och jag misstänker att jag fallit för det oerhört vackra ljuset. En i mina ögon helt magisk plats.

Rabbis i snett motljus

Balar mitt i "spenaten"

Takåsarna vid Holmhällar

Blåeld i motljus på raukfältet

Resans andra ubåts-rauk såg vi vid Holmhällar (den första sågs vid Folhammar)

De allra sydligaste delarna av Gotland har en säregen karaktär. Och det är en av sakerna jag snappat upp om Gotland och dess milsvida kustlinje; de skiftande egenskaperna ger stora möjligheter till variation och sevärdheter. Jag har strösslat detta inlägg med superlativ, och det ber jag inte om ursäkt för, men kan lika gärna göra det kring det mesta vi sett. Och det gäller troligtvis även för det vi ännu inte hunnit upptäcka på denna ö.

Gillar du djur och i synnerhet hästar rekommenderar jag en titt i dagens bildgalleri. Faller du pladask för macrobilder, hav, landskap och raukar kan det också vara en god idé att titta in bland de 80 bilderna som du hittar HÄR >>>

Nästa inlägg från Gotland kommer att handla om nordöstra Gotland, om Bungemuseet och ytterligare lite mer från Visby. På återhörande!

Östergarn levererade

Mellan den 29/7-5/8 2017 tillbringades en semestervecka på Gotland. Ett resmål som på många sätt börjar bli allt mer välbekant för delar av familjen Jansson. Detta år var bilen med och utflyktsmålen var spridda över hela ön. Utgångspunkten var en hyrd lägenhet någon kilometer från ringmuren i Visby. I några inlägg kommer resan att redovisas, kronologisk ordning denna gång, och utöver bilderna i bloggen finns länkar till separata bildgallerier på Flickr.

Söndagen den 30/7 blev en väldigt innehållsrik dag. Jag kan nästan, bara nästan, erkänna att jag den senaste veckan pinat mitt resesällskap med överambitiösa dagsplaneringar. Vem behöver sovmorgon, egentligen? Det växer inte mossa på rullande stenar, så är det. Fikaraster är för veklingar... Nja, man måste faktiskt ge sig själv tid att känna in omgivningen. Andas. Vara. Och är det någonting jag tycker Gotland levererar så är det just detta, möjligheten att bara vara. Naturen, landskapet, ljuset, mystiken, de fossila lämningarna och de historiska vingslagen. Vi fick chansen att se mycket av vad ön har att erbjuda och att dess olika ändar och kanter har olika karaktär.

Strandkål vid Grynge fiskeläge

Under söndagen utforskade vi de allra ostligaste delarna, de som går under benämningen Östergarn. På familjens första Gotlandsresa, år 2011, fanns planerna att titta närmare på denna del av ön. Den inplanerade dagen blåste det halv storm och vräkte ner regn vilket gjorde att vi med nöd och näppe såg strandlinjerna genom bilrutorna. Vi gick helt enkelt inte ur bilen den dagen... Nu fick vi chansen att ta ifatt denna expeditions-lucka och tipsen från ett par jobbarkompisar var spot on och mycket värdefulla. Tack Kent och Helena!

Katthammasvik på Östergarn

Vi började i Kattharmmarsvik. Dit skulle vi komma en gång till innan halva dagen gått. Tänk så dumt det kan bli. När vi åkte en bit söderut (jag kommer till de stoppen om en stund) så insåg vi att bästa lunchstället var serveringen vi sett på morgonen och då vände vi tillfälligt tillbaka. Längst ut på Östergarn hittar man Herrvik och Kuppen. Vi tittade till Herrvik innan vi gav oss upp på höjden som kallas Kuppen. Schyssta ställen, båda två.

Fiskebåtar på rad i Herrviks hamn

I den sydliga kanten av Östergarns udde återfinner man fiskehamnen Sysne. Där finns en butik där man kan köpa fisk och skaldjur. Vi handlade rökta räkor och framförallt rökt flundra (mums) till kvällens middag och tackade vårt planeringssinne för att vi hade en kylväska i bilen. Någonstans här på tidsaxeln togs beslutet att åka tillbaka till Katthammarsvik för restaurangbesök. När vi var mätta och belåtna (stekt strömming med potatismos ÄR gott) så körde vi söderut på nytt och nådde Grynge fiskeläge. Vilken plats!

Trots hård blåst och mulen himmel badade Lovisa och Alva medan...

...Anita visade vad hon tyckte om temperaturen. Grynge fiskeläge i bakgrunden.

De gamla sjöbodarna var konverterade till sommarstugor vilket vi skulle komma att se på många fler ställen under veckan. Jag spatserade på klippor och stränder, nöjd och belåten med alla högpotenta fotomotiv som erbjöds. När jag sökte mig tillbaka till sandstrandens dyner fick jag stifta bekantskap med en ö-innevånare som kanske inte alltid är så populär hos de bofasta. Vildkaninerna, som även kallas rabbis, gräver hål i den sandiga marken och ställer säkert till med en hel del oreda i odlingarna. Dessa kaniner planterades in på ön i början av 1900-talet och hade sin absoluta peak i mitten av århundradet.

De små vildkaninerna på Gotland kallas rabbis

Vi åkte vidare till veckans första raukfält som fick bli närliggande Folhammar. Där har vi varit en gång tidigare och jag visste vad jag ville se på nytt. När vi gick från parkeringen fick vi en oväntad och annorlunda syn framför ögonen. Ett brudpar stod på stranden med någon liten kamera i en hand och en flaska skumpa i en annan hand. De såg väldigt lyckliga ut och gjorde vad de kunde för att ta bröllopsbilder på stenstranden. Jag nöjde mig med att smygfota några bilder men kanske borde jag gått fram till dem och erbjudit mig att ta några bilder som de kunnat få i efterhand. Jag vet inte, det är en fråga som förblir öppen och obesvarad.

Brudpar på stranden vid Folhammars raukområde

Det är inte så att om man sett en rauk så har man sett dem alla. Däremot har jag med åren lärt mig att det blir synnerligen oinspirerande bilder på dessa stenstoder. Likväl tog jag nya bilder även denna gång. Det torde bli som bäst vid solens upp- eller nedgång eller då himlen är som mest dramatisk vid ett oväder alternativt som förgrund vid natthimmelsfotografering. Inget av dessa alternativ var aktuellt under denna resa.

Rauk vid rauk och den ena är den andra lik. Eller?

Denna modell av "ubåtsrauk" återfinns även vid Holmhällar (vilket jag kommer att bevisa i ett senare inlägg)

Vid Folhammar finns en stenformation i strandlinjen som är något alldeles extra. Den ljusa kalkstenen har formats till fingerliknande tentakler som leder ut mot havet och vågorna sköljer in genom dess fingrar. Jag försökte på olika sätt att fota detta fenomen men kan inte säga att jag lyckades helt och hållet.

Spännande stenformation vid Folhammar

Apropå stenformationer så såg vi under Gotlandsveckan många exempel på staplade stenar. Dessa tornformationer är som en farsot som inte verkar gå att stoppa. Det spelar liksom inte någon roll att det i naturreservat är förbjudet att flytta på grejor. Efter mycket övervägande har jag landat i att jag inte tycker att detta är okej. Det i övrigt magnifika och unika landskapet förändras å det grövsta av dessa staplar. Vackra på sitt sätt men av mänsklig hand arrangerade och därmed förtar de omgivningens orörda skönhet. Jag är beredd att ta skit för min åsikt men jag är också beredd att argumentera för min åsikt.

En av många stenstaplar på Gotland

Under dagen varvade jag bland alla objektiv jag hade med mig i kameraryggsäcken. Macro-objektiv, telezoom (med och utan telekonverter), vidvinkelzoom och normalzoom. Mitt bildmaterial från söndagen den 30:e hittar du i ett galleri på Flickr dit du kommer via denna länk >>>

En minst lika innehållsrik dag blev måndagen den 31/7 som jag återkommer till i nästkommande blogginlägg. På återhörande!

Gotlandsveckan 2017 avklarad

Mellan den 29/7-5/8 2017 tillbringades en semestervecka på Gotland. Ett resmål som på många sätt börjar bli allt mer välbekant för delar av familjen Jansson. Detta år var bilen med och utflyktsmålen var spridda över hela ön. Utgångspunkten var en hyrd lägenhet någon kilometer från ringmuren i Visby. I några inlägg kommer resan att redovisas, kronologisk ordning denna gång, och utöver bilderna i bloggen finns länkar till separata bildgallerier på Flickr.

Kära dagbok...

Nja, jag skulle kunna börja detta och några kommande blogginlägg på detta sätt. Under en vecka har 2/3-delar av familjen Jansson varit på Gotland och jag hade tänkt visa bilder från vistelsen samt berätta i korta ordalag om vad vi sett. Kanske kan den som är utomstående betrakta detta som dagbokstext av extremt internt intresse. Den risken får jag ta, mina bilder tar jag ju i grunden för min egen skull.

Lägenheten vi hyrde i området Gråbo i kanten av Visby

Mycket pusslande skedde tidigare i år för att fixa semester under vecka 32. Det är nämligen då som Medeltidsveckan äger rum på Gotland, med epicentrum i Visby. Och så hamnar vi på ön i vecka 31 istället, hur sjutton tänkte vi där egentligen?!? Redan när Destination Gotland släpper sin sommarbiljettförsäljning några veckor in på ett nytt år försvinner platserna i rasande takt för högsäsongen. Jag var helt enkelt inte tillräckligt snabb med biljettbokningen för att få vettiga hemrestider i slutet av vecka 32. Denna gång ville vi verkligen ha bilen med oss till Gotland och då är det kärvt, till och med tjurigt, om man inte är blixtsnabb med sin bokning av färjebiljetter. Kombinera detta med behovet av Visby-nära boende så behövs även en gnutta tur. Något jag inte hade denna gång.

Favorit-restaurangen Florence i gästhamnen

Starten på Visby-veckan skedde på bästa sätt; lamminnerfilé och potatisgratäng

Vi var glada och nöjda över en Gotlandsvecka och grämde oss bara några gånger över det faktum att vi missar att titta till Medeltidsveckan detta år. Vi kunde istället fokusera på annat som Gotland har att erbjuda. Och det är mycket. Väldigt mycket. Förmodligen finns det lika många smultronställen som det finns besökare. Hur man än beter sig hinner man under en vecka endast skrapa på ytan och jag mixade nya upptäckter med återbesök på extra fina platser.

Medresenärerna Alva, Anita och Lovisa framför Kruttornet och Fiskarporten i Visby

Vi anlände till Visby under tidig eftermiddag lördagen den 29/7 och installerade oss i lägenheten. Därefter tog vi apostlavingarna till gästhamnen där vi åt lunch/middag. Svårt att veta vad vi ska kalla måltiden eftersom vi inte ätit lunch (färjematen är i sina bästa stunder medioker). När maten skänkt våra kroppar ro och förnyad energi gav vi oss ut på en tur i den välbekanta medeltidsmiljön. Att se Botaniska trädgården, ringmuren (svår att undvika), Almedalen och Stora Torget hör liksom till VARJE gång vi är i Visby. Tjatigt? Icke!

Anita fokuserar på rosplanteringarna i Botaniska trädgården

Jag fokuserade på planteringsskyltningen och grubblade på innebörden...

Vid kallbadhuset, Kallis, var det fullt pådrag. Någon form av tema-fest ägde rum och det var rent ut sagt ett rackarns liv. Med jämna mellanrum trycktes kolsyrerök ut över det utomhus placerade dansgolvet. Temat för kvällen var "vitt" och 99% av de närvarande var vitklädda. Säg ganska kul ut, för den som är typ 20-30 år yngre än undertecknad.

Kallis bjöd in till disco under lördagskvällen

Vi strosade runt i Visby, en aning planlöst ska erkännas, innan vi sökte oss hem till lägenheten. Jag hade inte planerat den kommande veckan i detalj och satte mig med alla tips (från mer Gotlands-erfarna arbetskamrater) och matchade resmålen med väderprognosen. Det mesta lyckades vi genomföra efter grundplanen och endast Fårö-dagen blev flyttad en dag p.g.a. sommarvädret.

När sommarkvällarna kommer blir det fullt på uteserveringarna vid Stora Torget i Visby

Denna ankomstdag gav inte något svulstigare bildgalleri men några alster hittar du HÄR >>>

Jag återkommer med en redogörelse för vad söndagen den 30/7 fylldes med. Det var bl.a. ett nytt område för oss och det var absolut toppen!

Månadens bild: Augusti 2017

När det nu är dags att presentera Månadens bild gör jag det med viss saknad. Gotland i augusti, i synnerhet runt Visby, är för mig starkt förknippat med Medeltidsveckan. Ett evenemang vi nyfiket tagit del av under några dagar de senaste åren. Tyvärr lyckades jag i år inte boka något Gotlandsbesök under vecka 32, färjebiljetter för passagerare och bil gick helt enkelt inte att uppbringa med tidpunkter som var acceptabla. Semester i vecka 32 är inte  alltid lätt att styra upp men det har vi även i år lyckats med. Alltså åker vi till Gotland under annan tid och går hemma och skrotar när pirater, adelsmän och hantverkare minglar på Visbys gator.

Förra året tog vi färjan till Gotland för några dagar i vecka 32. Ska man bara vara i Visby behövs ingen bil och då blir resan både billigare och lättare att boka. Boendet var lite mer problematiskt eftersom alla hotell i innerstaden blir fullbokade tidigt. Vi bodde istället vid Kneippbyn och tog buss därifrån in till Visby.

Bilden här nedan togs under vår första kväll i Visby. Piraterna samlas en av kvällarna under Medeltidsveckan utanför Kruttornet, det hade vi noterat sedan tidigare års besök. Vi hittade en större grupp sjörövare varav en fanbärare utgjorde motiv till månadens utvalda bild i väggalmanackan.

Pirat-siluett

Bilden är tagen den 11/8 2016 på stranden utanför ringmuren vid Kruttornet i Visby. Jag använde min Canon 7D Mark II med objektivet Canon EF 50 mm/1.4 USM. Bländare inställd på f/5.6, slutartiden 1/320 sekund och ISO 400. Jag har beskurit bilden "halvhårt" samt spegelvänt den.