Russpremiering, Ekstakusten och södra Gotland

Mellan den 29/7-5/8 2017 tillbringades en semestervecka på Gotland. Ett resmål som på många sätt börjar bli allt mer välbekant för delar av familjen Jansson. Detta år var bilen med och utflyktsmålen var spridda över hela ön. Utgångspunkten var en hyrd lägenhet någon kilometer från ringmuren i Visby. I några inlägg kommer resan att redovisas, kronologisk ordning denna gång, och utöver bilderna i bloggen finns länkar till separata bildgallerier på Flickr.

Redan innan avresan till Gotland visste vi att vi hade ett evenemang att ta del av måndagen den 31/7. Den fylliga och utmärkta sidan www.gotland.net har en evenemangs & aktivitets-kalender som för oss avslöjade att det var en s.k. russpremiering vid Russparken i Lojsta Hed med start klockan 10.00. Att det handlade om de viltgående gotlandsrussen vid Lojsta Hed förstod vi men inte mycket mer. Med en dotter i sällskapet som regelbundet rider var detta val en flört för att hålla familjfriden på en psykologiskt godtagbar nivå. Jag ångrar inte valet!

Gotlandsruss insamlade vid Russparken i Lojsta Hed

Vår vana trogen under Gotlandsvistelsen så var vi ute i god tid och åkte in på en gräsbeklädd parkering där inte många andra bilar stod. Med 20-30 minuter tillgodo innan aktivitetsstarten trodde vi att det var ett evenemang som inte drog så många intresserade. När vi åkte därifrån ett par timmar senare gick det knappt att ta sig ut från den överfulla parkeringsytan och ännu mindre komma fram på den helt igenproppade, och ack så smala, landsvägen. Bilar kantade vägen flera hundra meter i alla riktningar och möten var inte att tänka på men lik förbaskat kom ju givetvis trafik i mötande riktning. Kaos.

1-åringarna visas upp inför två domare som bedömde unghästarnas kvalitéer

Genom högtalarna lärde vi oss massor om gotlandsrussen och vad premieringen handlade om. Hur russen en gång i tiden kom till ön är oklart. Det faktum att kvalitén på hästarna sjunkit gjorde till slut att man behövde hålla bättre koll på aveln. Den årliga premieringen, eller värdering med ett begripligare ord, görs på 1-, 2- och 3-åriga ungdjur. Nu finns inte längre några helt vilda russ på ön men den flock som finns vid Lojsta Hed är viltgående i ett sommarhägn på 600 hektar och ett vinterhägn på 400 hektar.

"Domarna" som skötte besiktningen/värderingen av de unga stona

Genom att gå runt bland de ihopsamlade russen fick vi lära oss ytterligare saker av de som gick runt och klippte och slipade hovarna på russen. Lojsta Hed-hästarna hanteras inte mer än två gånger om året och det är när de skiftar betesmark. Hur många föl som kommit under året blir en överraskning, likaså om något djur fallit ifrån p.g.a. t.ex. hög ålder. Nu hade de ungefär 80 djur varav 30 var föl. Lojsta Heds 1-åriga russ får under premieringen för första gången i sitt liv känna på hur det är att bära grimma. En av de som tog hand om djuren gav sin tydliga åsikt om hur hästar ska skötas och hur de mår som bäst; ju mindre vi människor håller på med dem desto bättre. Intressant och väldigt tvärtemot hur t.ex. ridskolehästar har det. Djur är djur och jag förstår hur han menar. Russ är härdiga små rackare och pallar för trycket när naturen och vädret inte är generöst.

Att se hur ungdjuren rörde sig var en viktig del i premieringen

Det finns givetvis mycket mer att berätta men allt fastnade inte i min skalle. Vi såg oss mätta på russ, de söta små fölen och alla människor runt Russparken och åkte vidare västerut. Nästa anhalt blev Djupvik, startpunkten för en trivsam färd längst den oerhört vackra Ekstakusten.

Fiskeläget vid Djupvik

Vi köpte glass i den lilla kiosken i Djupvik och njöt av solsken och vackert väder vid sandstranden. Den lilla smala kustvägen tog oss en liten bit söderut innan vi gjorde halt vid en rastplats som hade extra allt. Grillplats för vår medhavda grillkorv, en väderkvarn samt utsikt över båda Karlsöarna där framförallt Lilla Karlsö upplevdes ligga endast en armlängd bort. Det var magnifikt men hur fint är det då inte vid solnedgång när solen fräser ner i Östersjöns horisontlinje!?

Grillplats där vår grillkol på ett säkert sätt kunde tändas i den knastertorra omgivningen

Väderkvarnen kunde inte vara bättre placerad för oss turister

Cykel på stranden. En av dagens två äkta Shutterstockbilder för cykelturismen på Gotland, typ.

Från Ekstakusten tog oss vägen ytterligare söderut. Målet var Hoburgen allra längst ner på spetsen av Gotland. För mig är inte rauken Hoburgsgubben grejen med det utflyktsmålet. Nej, den smala strandvägen ner till Hoburgen är värt besväret men även den öppna landskapet på sydspetsen. Och klinten varifrån utsikten är grandios åt alla håll. Till skillnad mot tidigare besök på platsen var restaurangen öppen och vi köpte en välsmakande fika. Hur bra kan man inte ha det...?

I bortre delen av bilden ses naturreservaten Husrygg och Vaktbackar

Uppifrån klinten ses Hoburggubben, med sin målade näsa, i ett perspektiv som ger ett sammanhang

Hoburggubben i egen hög person

Lovisa och Alva skuttar runt på Hoburgens högre delar

Trots strålande solsken pinade den hårda sydvästliga vinden oss när vi var högst uppe på Hoburgen. Att vår vecka på Gotland skedde då väderläget var allt annat än stabilt gjorde oss inte ett dugg. Min plan med ö-resandet har aldrig varit "sol- & badsemester" och då spelar faktiskt inte vädret så stor roll. Endast ihållande regn kan få ner humöret på mig i detta avseende.

Extra intressant är skylten som mäter upp Fårö fyr eftersom det är den mest avlägsna punkten och ett kommande mål för oss

Nere vid Hoburggubens fot mötte vi detta käcka gäng som var ute på flakmoppe-exkursion

Flakmoppe-äventyrare på Gotlands södra spets

För oss återstod ett givet resmål när vi är på södra delen av Gotland. Det är något alldeles speciellt med fiskeläget och raukfältet vid Holmhällar. Jag kan inte med 100% träffsäkerhet säga att det är vare sig byggnaderna, rabbis eller raukar. Vi har alltid varit där kvällstid och jag misstänker att jag fallit för det oerhört vackra ljuset. En i mina ögon helt magisk plats.

Rabbis i snett motljus

Balar mitt i "spenaten"

Takåsarna vid Holmhällar

Blåeld i motljus på raukfältet

Resans andra ubåts-rauk såg vi vid Holmhällar (den första sågs vid Folhammar)

De allra sydligaste delarna av Gotland har en säregen karaktär. Och det är en av sakerna jag snappat upp om Gotland och dess milsvida kustlinje; de skiftande egenskaperna ger stora möjligheter till variation och sevärdheter. Jag har strösslat detta inlägg med superlativ, och det ber jag inte om ursäkt för, men kan lika gärna göra det kring det mesta vi sett. Och det gäller troligtvis även för det vi ännu inte hunnit upptäcka på denna ö.

Gillar du djur och i synnerhet hästar rekommenderar jag en titt i dagens bildgalleri. Faller du pladask för macrobilder, hav, landskap och raukar kan det också vara en god idé att titta in bland de 80 bilderna som du hittar HÄR >>>

Nästa inlägg från Gotland kommer att handla om nordöstra Gotland, om Bungemuseet och ytterligare lite mer från Visby. På återhörande!