De bilder som bjuds i dagens inlägg är lätta att gruppera. Växter på en solig höstpromenad och handboll i en murrigt mörk sporthall. Dessa två vitt skilda motivområden får ändå plats tillsammans och den sammanhållande länken är utrustningen de är fotade med. Jag visste några dagar i förväg att jag under fredagskvällen skulle fota handboll (för första gången någonsin) och att ljuset i Nyköpings Sporthall är uselt. "Sportkameran", min Canon 1D Mark III, är den kamera som hänger med i svängarna (fokus och bildfrekvens) men med några år på nacken ligger den och balanserar på gränsen i fråga om upplösning och ljuskänslighet. Tack vare handbollens beskaffenhet skulle jag kunna fota avsluten på nära håll vilket förde mina tankar till mitt "porträttobjektiv" 85 mm/f1.8.
Lite tillvänjning för fotografen först så utrustningen fick hänga med på en promenad under torsdagseftermiddagen. Det slår mig ofta när jag tittar på bilderna som kommer ur min 1D-kamera att den gamla sensorn har något speciellt som inte ens min nyare fullformatskamera kan mäta sig med. Förutom allt damm då förstås... Det finns något speciellt i bildfilerna (förutsatt att de är rättexponerade) som jag verkligen gillar med den gamla stridsvagnen.
 |
| Min favvovippa byter skepnad under året. |
 |
| Höstfärger i dikeskanten. |
 |
| Sparsmakad blomsterprakt. Faktum är att blåklockorna just nu blommar jättefint. |
 |
| Blåbärsris i härlig höstkulör. |
Handbollen då? Fredagskväll, matchstart klockan 19.30 och fullsatta läktare i Sporthallen. IFK Nyköpings "handbollsfredagar" är kända i halva handbollssverige vilket innebär fullt drag och en publik som låter det höras att det är IFK som gäller. Motståndarlagen brukar tända till av publiktrycket och det finns sämre sätt att fira in helgen på. Jag såg handboll live senast för cirka 30 år sedan... Men det var förbaskat kul att försöka fota! Jag fick ihop ett 50-tal bilder av varierande karaktär men precis som med ishockeyn behövs träning för att sätta actionbilderna bättre.
Jag gillar verkligen handboll och ärligheten i sporten. Satan vad de är tuffa och ger sig på varandra. Men direkt efter en närkamp kommer en klapp på axeln och en förlåtande attityd finns där. Häftigt. Mina handbollsbilder kommer eventuellt att dyka upp i inlägg hos min bloggkollega på lokalsporten.se som heter Rickard Söderberg. Du hittar till hans blogg via
den här länken.
Handboll är en av de sporter som även en ointresserad kan ha stort utbyte av, lätt att förstå och det händer saker hela tiden. Och när jag (för länge sedan) var ung så var det något med killarna som drog också, men det minns jag inte så mycket av längre, haha ;)
SvaraRaderaMen om jag får välja går jag hellre en skogspromenad än skådar sport. Härliga bilder och jag fastnar för den lilla blåklockan, så mild men ändå klarblå i det beigevita höstgräset. Bilden ser nästan redigerad ut, men jag gissar att det är fotografens skicklighet och utrustningens kvaliteter som har lyckats med detta mästerverk utan efterföljande justeringar.
Ha en fin helg!
Huruvida handbollskillarna är intressanta eller inte är nog inte jag rätt person att svara på... Men de gömmer sig inte bakom en rustning som t.ex. ishockeylirarna eller amerikanska fotbollsspelare gör. :-)
RaderaNog är naturupplevelser välgörande och mer aktiva än att konsumera sport som åskådare. Blåklocksbilden är helt obeskuren, jag har ökat kontrasten och skärpt upp bilden innan publicering. Nu i efterhand stör jag mig på det lite kraftiga och mörka strået till vänster om blommorna. Men tanken var att blommorna skulle lysa upp och finnas i centrum av bilden , helt omgivna av visset brunt.
Tack och tack det samma! :-)
Blåbärsrisbilden blev jättebra. Och det verkar vara bra kraft i handbollskillens skott. Kul att se att 85-objektivet funkar som sportgugg.
SvaraRaderaTack Stefan! Jag valde att köra kameran på ISO 3200, fick då ca 1/400-1/600 dels sekund i slutartid. Objektivet inte på full glugg men nästan, hade det på bländare 2.2. Ett lövtunt skärpedjup är inte lätt att hantera när inte allt är blick stilla framför kameran ;-) Objektivet funkar bra då det fokuserar tillräckligt snabbt och fler än jag har utnyttjat det i sportsammanhang.
RaderaJag älskar fotboll, men har aldrig förstått varför fotbollsspelare rullar runt på mattan efter tämligen milda tacklingar, när handbollsspelare reser på sig, ruskar lite på kroppen och fortsätter utan minsta gnäll.
SvaraRaderaHandbollsspelarna verkar programmerade för "ge och ta" utan att gny och gnälla. Om man ser på elitspelande fotbollsherrar, exklusive brittiska öarna, är de uppfostrade till primadonnor eller prinsessor på ärten. Det intressanta är att damfotbollen inte på långa vägar har så många exempel på överkänsliga och teatraliska spelare, alltså de som kan tänka sig att ge tjyvnyp men faller som en skrikande gris för en dutt. Det här skulle kunna bli en lång utläggning men jag stannar nog vid detta. :-)
Radera