Avslöjad!

Lördagen inleddes med dimma. Det hjälpte liksom inte att gnugga sig i ögonen gång efter gång, dimman var kvar. Länge. För en mindre morgonpigg fotograf var det bara att tacka och ta emot, sätta på sig promenadskorna och rigga vidvinkelobjektivet på kameran.

Frubäcksvägen hemma i Stigtomta

Eftersom klockan var straxt efter 08.30 innan jag kom iväg var jag orolig för att dimman skulle skingras vilken sekund som helst. Frukost, morgontidning och kaffe fick stå tillbaka i min iver att få en omväxlande fotosession. På sätt och vis var det ändå bra för nu tog jag en avsevärt längre promenad än jag annars hade gjort. Helgen i övrigt har mest ägnats år stillasittande fotbollsfotografering och därpå följande redigering och textskrivande.

Kyrkbyn på väg ut ur Stigtomta (eller in beroende på färdriktning!)

Stigtomta kyrka.

Stigtomta kyrka lite från sidan.

Förutom de lite ödesmättade bilderna på kyrkan dominerade en detalj bilderna i kameran när jag kom hem och granskade dem. Den fuktiga luften avslöjade varenda litet spindelnät som fanns ute i naturen. Och det var inte några enstaka! Jag visste inte att det var SÅÅ gott om spindelnät. Stora som små, överallt satt det noggrant utförda små underverk och väntade på att få torka upp.

Spindelnät där byggherren dessutom var hemma.

Nät på den enda lille pinne som fanns vid Stora Ramshults gärde.

Enbuskarna på vägen mot Salinge var bärare av många nät.

Hagen innan Salinge på vänster sida var ganska vältäckt av spindelnät.

En liten tall vid Kavlinge hade också nät på barren.

Jag avrundar med en icke-spindelnäts-bild. Jag vet att det anses ytterst klichéeartat att fota höbalar. Jag gjorde det i alla fall och kommer säkert att göra det fler gånger. Sorry, men den friheten tar jag mig här på min blogg... ;-)

Höbal. Dimma. September.