Spännande fotodag i 2 akter

Det sägs att man ska passa på att smida så länge järnet är varmt. Så länge mobiltelefonens väderapp envist håller fast vid att det ska snöa på fredag och vara arktisk kyla i helgen så gäller det att passa på. Nu när jag hittat blåsippor. Och skaffat ett nytt objektiv.

Akt 1
En lunchexpedition till blåsippsbacken bakom Stora Berga. Idag med macro-objektiv till skillnad från gårdagens lätta teleobjektiv. Även om det varit torrt och blåsigt den senaste tiden har det inte torkat upp i marken. Med lätt blöta byxknän tog jag mig igenom fotosessionen utan att låta mig nedslås. På vägen till den utrymda gården fick jag ytterligare ett par motiv att lägga till vårsamlingen.

Kaprifolens blad tvekar inte

Vide med små tassar mot den blå himlen

Varje liten blåsippa utgör ett eget och unikt motiv. Jag lär inte ha publicerat den sista blåsippsbilden för året i och med dessa bilder. Givetvis är det praktiskt att ha en samling växandes ute på Skavsta men ambitionen är att titta till något mer ställe till innan trädens lövkronor förmörkar sippornas växtplatser.

Akt 2
Ivrig att komma hem så snabbt som möjligt från jobbet. Med lite vilja skulle jag få ungefär en halvtimme utomhus innan solen gick ned. Det nyinköpta (ja, visserligen begagnade) objektivet skulle få en första riktig luftning av sin nya husse. Något walkaround-objektiv är det knappast, snarare en stor kluns. Objektivet är i första hand tänkt som ett sportobjektiv för mig. Någon fågel kan komma att fastna också men då behöver jag nog skaffa mig en eller annan telekonverter. 300 mm är lite för kort för att fota vilda djur och fåglar med. Allra minst borde Canons 300 mm-objektiv användas till landskapsfoto men det var så jag testade det under tidig tisdagskväll...

Någon slags skarvar i oorganiserad flykt över mitt huvud

Motljus med flares i de översvämmade betesmarkerna vid Hallbosjön

Härliga färger i kvällssolens ljus

Ett par gäss på den översvämmade ängen

Alarna vid Hallbosjön står oftast delvis under vatten

Ett flyktande rådjur efter solnedgången

Att objektivet uppvisar flares och en viss kontrastlöshet i rakt motljus på kvällskvisten är inget jag tycker är konstigt. Mitt 70-200 mm-objektiv är ännu värre i dessa situationer. Den avslutande bilden är en "nödbild" som inte håller tekniskt men när nu rådjuret var där, långt ute på gärdet, så kunde jag inte låta bli att försöka fota trots att jag skruvade upp ISO-talet rejält. Att fota med det tunga objektivet handhållet funkade fint och med hjälp av bildstabiliseringen kunde jag ta skarpa bilder trots relativt långa slutartider. Det finns mycket mer att klura ut vad gäller objektivet och jag ser fram emot varje försök.

Ha en god kväll!