måndag 12 december 2016

Boxning från ringside-position

I fredags var det dags igen, Nyköping stod som skådeplats för sin tredje boxningsgala. Det är ett år sedan senast då vi skrev 19/12 2015 och Erik Skoglund gjorde en mellanmatch mot amerikanskt motstånd. Erik Skoglund är ju "vår" man på världens boxningshimmel och vi har all anledning att hålla honom högt. Inte nog med att han är ung, talangfull och har en obruten segerrad som proffs, 26-0 efter fredagens seger, Erik är dessutom en ödmjuk person och god ambassadör för boxningssporten. Här snackar vi skillnad mot vissa boxare som genom årtiondena dykt upp och visat upp grava fel när det kommer till förmågan att vara bland civiliserat folk.

Erik Skoglund från Nyköping är värd att hyllas!

Detta inlägg handlar om sportfoto och boxning. Två saker som vanligtvis skrämmer bort de flesta som brukar besöka denna fotoblogg. Jag är givetvis otroligt tacksam för varje besök som hittar hit och det normala bildflödet brukar handla om naturfoto. Av erfarenhet vet jag att sportfoto har sin separata publik och att det är en vattendelare de gånger jag tar upp ämnet här. Kanske borde jag hålla sportbilderna helt borta från denna blogg och istället nöja mig med publiceringen hos Lokalsporten. För att riktigt vrida om kniven handlar det denna gång om boxning, inte direkt okontroversiellt i mångas ögon.

Skånska Patricia Berghult till höger i bild

Ända sedan uppväxtåren har boxning fått mitt intresse och uppmärksamhet. Inte på någon avancerad nivå utan mer som allmänintresserad. Jag accepterar sporten trots dess aviga och konstiga sidor. Minst problem har jag med att den går ut på att slå motståndaren mot huvudet. Värre är det med fixade matcher, märklig matchning mot slagpåsar, outtömliga mängder av organisationer och mästertitlar, skumma ekonomiska transaktioner samt den minst sagt muggiga kvinnosynen (de s.k. ringflickorna).

Patricias polska motstånd hade inte mycket att sätta emot

Jag uppskattar boxningen som en regelkontrollerad sport som kräver extrem träning för att bemästra och ge sig i kast med. För att klara av ett slag mot kroppen och för att kunna dela ut både snabba jabbar och tunga krokar krävs enorma mängder träning. Både explosivitet och uthållighet är viktigt. Den smartaste utövaren brukar också belönas även om så icke är fallet alla gånger.

Även Hampus Henriksson, med ryggen mot kameran, mötte "enkelt" polskt motstånd

Boxningen har räddat många trasiga och oroliga själar från gatans kriminalitet. Träning under någorlunda trygga och organiserade former får även de mest vilsna att följa en vettig väg. Dessutom är inte boxning någon nyuppfunnen sport, den har funnits med på det olympiska programmet sedan flera hundra år f.Kr.

Mikaela Laurén mötte en ungerska som inte alls kunde stå emot Mikaelas tunga slag

När boxning visats från de olympiska tävlingarna i modern tid har jag alltid tittat. I alla fall fram tills alla skandaler då Sydkorea stod som värdar för OS. Kubanska boxare med fotarbete och teknik av rent magiska dimensioner har imponerat gång efter gång. Även de stora tungviktsmatcherna från Ali och framåt har roat mig. Nuförtiden kan jag erkänna att jag inte har samma koll på de stora mästarna (om det finns några med samma lyskraft som förr?!)

Mikaela Laurén är på väg att få in en träff
Ungerskans blick säger mycket
Mikaela Laurén vann på TKO tidigt i den 6:e och avslutande ronden

Jag ska inte lägga ut texten för mycket om boxningsgalan High Stakes i denna bloggtext. Den kommer på annan plats. Och jag vill inte heller provocera med någon utläggning om blodstänk (det syns ändå i bilderna för den som vill ha argument mot boxningen). Jag tar istället en redogörelse för den fotografiska utmaningen och hur det funkar att fota på en boxningsgala från ringside. Det är kanske intressantare för den som är road av foto.

Naim Terbunja och Sven Fornling gjorde upp om ett svenskt mästarbälte som den sistnämnde vann övertygande

Den första boxningsgalan på Rosvalla i Nyköping ägde rum i september 2015. Då fick jag "bara" vara på golvet bland den sittande publiken för att försöka fota det som hände i ringen. Intresset för etablerad och rikstäckande media inför proffsboxningens riktiga återkomst i Sverige gjorde att alla platser närmast ringen var upptagna. I ärlighetens namn var det inte optimalt att fota det som utspelades inne i boxningsringen från denna position.

Huvudmatchen under Nordic Fight Night denna gång var Erik Skoglunds möte mot Timy Shala

Inför den andra proffsgalan den 19/12 2015 hade det mediala intresset svalnat en aning och min ackreditering (genom Lokalsporten) gav en plats ringside, alltså närmast nedanför boxningsringen. Så mycket närmare en sportutövning än detta går inte att komma! Man får dessutom chansen att fota snett nedifrån vilket är tacksamt. Det ger ett perfekt perspektiv för att göra utövarna större och "mäktigare" och dessutom har man en mörk och tämligen neutral bakgrund i bilderna.

Erik Skoglunds fightingface i fokus

Belysningen i boxningsringen har, vid de tillfällen jag varit på plats, varit perfekt. En tross/rigg med belysning hänger ner från idrottsarenans tak och det är bara att tacka och ta emot eftersom mängden ljus troligtvis är triggat av att galorna varit TV-sända. Kameror för rörligt material kräver mängder av ljus vilket jag som stillbildsfotograf inte är sen att tacka för.

Timy Shala och Erik Skoglund tar en ordentlig titt in i varandras ögon

Manuella inställningar på kamerahusen är vad som gäller. Ljuset är konstant (om man inte vänder sig om för att ta publikbilder) och min gissning är att kamerornas ljusmätning skulle få fnatt av de stora ljusskillnaderna mellan ringens mitt och den mörka bakgrunden. Vid de tillfällen boxarna kom väldigt nära de rep jag satt under så fick jag dessutom ta bilderna nästan rakt upp och då kom belysningen ovanför ringen med i bild. Tack vare de manuella inställningarna blev bilderna ändå hyfsat rättexponerade (låt gå för att ljuskällorna blev utfrätta).

När man inser att motståndaren är snäppet vassare än man själv är...

Jag var på plats ungefär en och en halv timme innan första matchen drog igång. På den tiden hann jag bl.a. ställa in vitbalansen i de två kamerahus jag hade med mig. Några bilder med vidvinkelobjektiv över ringen och arenan hann jag också med som slussades in i ett blogginlägg jag uppdaterade några gånger under galan. Jag hann inte lägga ut mer än ett par actionbilder under galan och jag fattar inte hur proffsfotograferna hinner med denna uppgift under pågående arrangemang.

Timy Shala var en vältränad och duktig boxare, Erik Skoglund fick ingen promenadseger

Jag ställde in båda kamerahusen på ISO 1600 och 1/1250 sekund (som skiftades emellanåt till 1/1000 sekund). Eftersom jag fotade med objektiv som hade f/2.8 som största bländare hade jag konstanta värden som funkade med båda kamerorna. Som huvudkamera använde jag min Canon 7D Mark II med 24-70 mm-zoomen. På min Canon 1D Mark IV satte jag mitt 70-200 mm-objektiv.

I 11:e ronden kunde Erik Skoglund vinna på knockout (eller TKO) efter tre nedslagningar

24-70 mm är verkligen perfekt på min crop-kamera vid boxning. Jag kan få både vida bilder där boxarna syns i helfigur och tajtare bilder med bara överkropparna. Mitt 70-200 mm-tele är lite för tajt och det är svårt att hinna rikta in och sätta skärpa om bilderna blir för närgångna. Kanske funkar det utmärkt om man är mer erfaren och luttrad som boxningsfotograf. De fullblodsproffs jag hade runt mig verkade dock fota med ungefär samma brännvidder som jag föredrog för matchsekvenserna.

Erik tog emot publikens jubel efter första knockout-segern på hemmaplan

De många timmarnas fotograferande hade sitt pris. Koncentrationen är på topp under 5 timmar så huvudet är helt urblåst efteråt. I och med att man hänger på ringgolvets kant för att komma in mellan repen med kameran så får i alla fall jag grymt ont i nederkanten av bröstkorgen. Ömmar fortfarande, tre dygn efter fototillfället. Det är nog inget att klaga på med tanke på hur ömma boxarna ska vara efter en rejäl batalj.

Boxare visar respekt för varandra. Timy Shala omfamnar Erik Skoglund efter dennes säkra seger.

Av 3000 bildfiler har 1260 stycken överlevt på hårddisken. Jag har redigerat ungefär 450 stycken av dessa som lagts in i bildgallerier, bloggtexter och på sociala media. Jag tror jag kan påstå att summan av dessa bilder är det bästa jag hittills lyckats med som intresserad sportfotonörd. Med andra ord är jag trött men nöjd med slutresultatet.

Bildgalleri med några runt-omkring-bilder
Bilder från Patricia Berghult vs Monika Antonik (Polen)
Bilder från Hampus Henriksson vs Przemyslaw Binienda (Polen)
Bilder från Mikaela Laurén vs Szilvia Szabados (Ungern)
Bilder från Sven Fornling vs Naim Terbunja
Bilder från Erik Skoglund vs Timy Shala (Albanien)

4 kommentarer:

  1. Väldigt intressant inlägg! Jag har alltid varit fascinerad av boxning (och annan kampsport) men aldrig fått tillfälle att fota något sådant. Vet inte om jag skulle våga heller, egentligen. Det ser sjukt svårt ut att få bra bilder. Dina tycker jag är fantastiska! Verkligen snyggt fångat. Och tack för lite intressant fototeknisk info :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det gläder mig att jag kunnat dela med mig av något matnyttigt. Jag måste nog erkänna att vore det inte för Erik Skoglund och mina vänner på Lokalsporten så skulle jag aldrig kommit i närheten av en boxningsring för att fotografera. Nu kan jag tänka mig att jaga mindre och enklare tävlingar (men då med risken för att ljuset i ringen inte är lika bra som under de TV-sända galor jag haft förmånen att fotografera).

      Det handlar i mångt och mycket om timing i alla action- & sportfotografering. Det tar ett litet tag att få kläm på det oavsett vad man testar. Och i boxning upplever i alla fall jag att jag behöver chansa ibland för att få de bilder jag vill ha. Det innebär också att det blir rätt mycket material som kan skickas rakt ner i papperskorgen. Ryggtavlor, låsta armar, missade slag m.m. är exempel på sådant. Det hinner dessutom hända mycket på kort tid i boxningsringen så man behöver vara redo från första till sista sekund. Under en fotbollsmatch kan man i alla fall lägga ner kameran då och då.

      Boxning är nog den intensivaste och fotovänligaste sporten jag stött på hittills. Men jag får också höra hur hemsk och fruktansvärd den är. Det kan jag på sätt och vis förstå men jag tycker i alla fall att belackarna kan hysa respekt för det jobb en boxare lägger ner på sin träning. Och dessa idrottsmän vet precis vad de ger sig in på när de ställer sig i ringen.

      Radera
  2. Grattis till ringside-positionen. Bra läge för bra bilder och med en bra utrustning kan man fånga häftiga ögonblick. Det har du lyckats bra med och med beröm från K-G Z Fougstedt är det bara att lyfta på hatten, eller möjligen mössan....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Positionen och kameratekniken är två avgörande komponenter för bilderna. Jag vill inbilla mig att min erfarenhet av fotografering när det går undan framför kameran har ett finger med i spelet också. Tittar jag på bilderna som lokaltidningen och några av rikstidningarna publicerat så känner jag att jag i alla fall är i närheten och nosar.

      Du har så rätt, berömmande ord från K-G Z Fougstedt är i alla fotosammanhang tungt vägande. Jag suger ödmjukt åt mig och oroar mig för att behöva leva upp till detta i något framtida sammanhang. :-)

      Radera