Min hälsning och önskan om en god jul

Med större vedermödor för varje år som går ska julkortet planeras och fotograferas. Ett kärt besvär men det är två saker som gör det till en utmaning. Bildidén kommer inte till mig utan ansträngning och om jag vill undvika upprepning av tidigare års fotograferingar måste jag klura och tänka. Mina äldsta döttrar har en tendens att göra tusen andra saker och att få deras uppmärksamhet för en stunds fotografering är näst intill omöjligt.

Detta år hade jag nästan gett upp hoppet om att fixa ett familjekort till jul. Givetvis skulle även de två äldsta döttrarnas pojkvänner vara med på bilden. Ytterligare två scheman att ta hänsyn till. Det går inte heller att vänta för länge, även tryckeriet ska ju ha några dagar på sig för att printa korten och därefter ska man ha tid att skriva adresser på kuverten, klistra frimärken och få iväg julkorten inom Postens anbefallda tidsramar.

Så här blev det officiella Janssonska julkorten 2017

Idén hur julkortet skulle tas denna gång kom till mig under den tidiga hösten. Det är mer en tekniskt klurig lösning än ett välarrangerat julkort denna gång. Ett par tidigare årgångar har haft en större portion berättelse runt uppställningen av familjemedlemmarna.

Innan du opponerar dig är det lika bra att jag tar udden av argumentet att det är helt fel vinkel att använda om man ska fota personer. Den låga vinkeln är ofördelaktig. Jag vet. Därför gjorde jag det. Den tekniska delen bakom kortet kan kräva en förklaring och den kommer här:

Jag valde att ställa min kamera på mitt lilla Gorillapod-stativ, endast någon decimeter från marken. Vi var utomhus eftersom jag ville ha den svarta natthimlen som fond. Bredvid kameran med fisheye-objektivet monterat hade jag lagt mitt svagaste blixthuvud som hade ett vitt paraply framför sig. Det portabla batteriet, som jag använde senast då jag fotade ishockeyspelarporträtt på Rosvalla, stod också på gräsmattan.

Reservbilden tagen med mitt 17-40 mm-objektiv

Med fisheye-objektivet måste jag ställa skärpan manuellt. Kameran ställde jag på 10 sekunders fördröjning eftersom även jag ville vara med på bilden. Inför fototillfället var jag orolig för om alla åtta personer skulle komma med i bild. Vi var ju väldigt nära kameran och skulle luta oss inåt över blixten och kameran. Skulle ansiktena bli utfrätta av blixten som var på obehagligt nära avstånd.

En intressant detalj är att årets julkort är allra bäst i utskriven form. Då kan man obehindrat rotera bilden för att se alla från "rått håll". Något som inte är lika lätt med datorns bildskärm eller mobiltelefonens display. Tada, jag har denna gång skapat en en bild som i sanning är bäst analogt. :-)

Gabriel, Ida Emma och Kasper kunde ju inte låta bli att posera framför kameran

Det roliga är att jag redan kommit på en idé inför nästa års julkortsfotografering. En omfattande och avancerad idé som spinner vidare på kortet vi tog julen 2015. Vi får se hur det blir...

Avslutningsvis, och för att komma till varför bilderna här ovanför togs, vill jag önska dig en riktigt god jul och ett fantastiskt gott nytt år!