Bland knoppar, tompavor och fjädrar

Påskmiddagen med släkten var avklarad. Solen tittade emellanåt fram genom molnen timmen innan den skulle trilla ner bakom horisonten. En rejäl promenad kändes som det perfekta sättet att gå av sig lite av maten men också för att vädra skallen.

Påskpynt på farstukvisten (björkkvisten?)

Jag tog förstås med mig en kamera och på den satte jag mitt 135 mm-objektiv. Det blev en del experimenterande med bländaröppningen under rundan. Stor bländaröppning på det objektivet ger fin oskärpa i bakgrunden men å andra sidan väldigt, väldigt kort skärpedjup om något fotograferas på kort avstånd.

Lärkträdet är en spännande växt! Kott- och barrämnen kantar grenarna just nu

En av almarna vid Prästgården knoppas just nu

"Alien-busken" skulle kunna vara fläder. Kanske?

Bilderna här ovanför är fotade med bländare mellan 2,2 och 8,0. Jag har helt enkelt letat efter en lämplig bländaröppning för att få vissa delar av bakgrunden att framträda en aning i alla fall. Om det är bra eller inte ska kanske inte jag bedöma men jag inbillar mig att jag vid det här laget har fotograferat tillräckligt mycket för att leta, experimentera, analysera och förändra utifrån de idéer jag har i huvudet för stunden.

Hästgården Stenstorp nära Stigtomta-skroten

Jag vill inte förhäva mig. Missförstå inte mina meningar här ovanför. Det handlar mer om att inte nöja sig med första bästa försök utan att istället ständigt vara på jakt efter bättre. Om det går. (När jag fotar sport går det undan och då får man jobba på ett annat sätt även om det även i den genren gäller att inte sluta försöka utveckla sig.)

Wizz Air, inflygning mot Skavsta

Kanske är det bara jag som ser någon skillnad på bilderna jag tog 2009 och de jag tar idag. Om man dessutom tar bort de tekniska aspekter som köpts genom objektiv och kamerahus kanske det inte hänt ett skit med min fotografiska utveckling sedan jag började fotografera med digital systemkamera. Möjligtvis kan man hävda att jag blivit säkrare på att skruva på reglagen men det behöver inte innebära särskilt mycket för själva bilden.

Gärdsgårdsstolpe

Hmm, nu låter jag både "pretto" och överambitiös. Mina funderingar rör egentligen endast om jag har vidareutvecklat mig sedan 2009 eller om jag i framtiden kommer att kunna göra det. Eller om jag är en teknikinriktad kameraanvändare. Det sistnämnda är helt OK men inte det jag strävar efter i första hand.

Kvällssolen lyser upp asparnas toppar och de tunga molnen i bakgrunden ser dramatiska ut

För ungefär ett år sedan utmanade jag mig själv. Jag ville ta fler stående bilder och försöka närma mig de svartvita bilderna. Dagens inlägg bjuder ju faktiskt på både det ena och det andra, utan att jag ens haft det i huvudet innan jag gav mig ut på promenaden eller tänkte på det när jag fotade. Kanske finns det i bakhuvudet att vara lite mer varierad, eller annars är det bara tur.

Vid strutsfarmen hade familjen Stenius satt påskfjädrar i stängslet

Svartvitt är i mångt och mycket jättespännande! Den stigen har jag bara tassat in lite, lite grann på. Herr Jansson tänker inte slå sig till ro utan fortsatta försök kommer att göras kontinuerligt. Kanske skulle jag testa att konvertera några äldre bilder som jag spontant tyckt lämpat sig bäst som färgbilder, bara för att se hur de tar sig ut i svartvitt utförande?

Vide (i lite mystiskt motljus med slöjor som inte är så snygga...)

En asp med sina maskliknande hängen vid Mårtenstorp

Nu slår jag mig till ro och vilar återstoden av påskaftonen. Jag önskar dig en god fortsättning på påskhelgen! Något vådligt firande kommer det inte att bli, och flaskan får förbli orörd...

Sol & värme - hagel & rusk

Långfredagen bjöd sannerligen på tvättäkta aprilväder. Förmiddagens aktivitet för familjen var den lokala idrottsföreningens traditionella äggjakt med start och mål vid klubblokalen Loftet i Stigtomta. Äggjakten innebär att barnen ska leta och räkna ihop hur många påskägg som finns längst en slinga medan vi vuxna ska samla ihop ett antal bokstäver som sedan ska kastas om till ett ord. I år var det deltagarrekord och alla njöt av solen, värmen och starten av en långhelg.

Äggjakten är i gång

Dottern pekar ut ett av de 38 äggen som fanns längst slingan

Skiljefrågan gick ut på att gissa antalet godisar i burken

Asphängen som gottar sig i solskenet

Barnen tycker hängena ser ut som maskar...

Inspirerad av det fina och behagliga vädret tog jag tag i trädklippningen hemma på tomten efter att vi klarat av äggjakten. Någon timme senare var jag klar och siktet togs istället på Rosvalla-området inne i Nyköping. En träningsmatch i fotboll lockade mig och min kamerautrustning. Först fick jag chansen att fota några hundar som sökt sig till plan-kanten.

"Matte, det kommer någon och jag gör allt för att vara lite kaxig!"

"Husse, är det OK om jag leker med de andra hundarna?"

"Kanske bättre att sätta sig en stund och se vad som händer."

"De där kan nog bli mina kompisar."

"Eller, kanske inte..."

Väderomslaget kom hastigt och brutalt. Tur att mössa och handskar fanns med i kameraryggsäcken. Och vad bra att ha en hyfsat vädertålig kamerautrustning...

Efter hagelskuren (heter det så förresten?) så kan jag lova att jag inte stod på knä för att fota. Jisses vad blött det blev på marken när haglen smälte undan. Nordanvinden var kylig och jag erkänner att jag kände mig en smula väderbiten när jag kom hem igen.

Ha en god fortsättning på helgen!

Vis av erfarenhet

Av erfarenhet blir man klok. Man lär av sina misstag. Eller som Oscar Wilde uttryckt sig; "Med ålder kommer vishet, men ibland ålder kommer ensam." Nu vet jag att mitt 300 mm-objektiv inte lämpar sig att gå Salingerundan med. Kameran och objektivklumpen var tillsammans på tok för tunga att bära under en 7 km-promenad.

I kanten av trädgårdarna blommar nu vårlök...

...scilla...

...och krokus.

Det är dessutom lite knasigt att ge sig ut när de mörka regnmolnen tornar upp sig. Nu var jag beredd att ta lite vedermödor för att komma ut på en rejäl promenad. Arbetsdagen var kortare än vanligt, skärtorsdagen ska ju hinna firas ordentligt, och Salingerundan lockade för att den innehåller en frågesport under april månad som jag ju inte vill missa!

Där borta vid Göstas loge, bredvid Tallstugan, sitter frågelådorna

En ny fråga sätts upp med en veckas mellanrum under april varje år

Givetvis är jag synnerligen nyfiken på mitt 300 mm-objektiv fortfarande. Så särskilt mycket har jag inte hunnit använda det sedan jag köpte det. Jag har sedan tidigare mitt telezoom, 100-400 mm, så 300 mm är inte längre än vad jag haft tillgång till sedan 2010. Men den stora bländaröppningen, skärpan, färgerna och allmänna kvalitén är ju mumma och något jag inte haft på så långa brännvidder tidigare.

Harpalt

Rådjurspar framför Starrlösa

Kombo: harkrake och rådjurspar!

Dagens bilder är lite spretigare än vanligt. Tillvänjning, kan vi kalla det. Hoppas jag kan använda det som ursäkt länge än, både för objektivet och min 7D Mark II som också luftades idag.

Vide

Tyvärr kommer vädret här på ostkusten att vara svajigt under påskhelgen. Jag har sett framför mig någon utflykt, kanske Linudden eller Stendörren, men det kommer inte att ske till vilket pris som helst! Någorlunda uppehåll får det gärna vara för att jag ska dra iväg. Annars duger det gott med promenader på hemmaplan.

Fönster på en sidobyggnad vid Salinge

Dagens i särklass fulaste bild, tycker jag, är den som följer. Jag slänger upp den i bloggen för att ha som bildbevis på när fortfarande snö låg kvar våren 2015. Precis som jag har för mig att jag gjort i samma hörn av världen både ifjol och i förfjol.

Snö i det skuggiga hörnet av åkern mellan Tallstugan och Varväng

Ett annat motiv jag siktat på med kameran tidigare år är de välskötta staketen inne på gårdsplanen vid Starrlösa gård. Både boningshus och ekonomibyggnader är synnerligen väl omhändertagna och då syns sådan omsorg även på något så simpelt som ett staket.

Välputsade staket vid Starrlösa

När jag kom in i samhället igen och gick på gator som kantas av villor så behövde jag inte titta två gånger för att se vilken högtid som står för dörren. Eller sitter i buskagen, snarare.

Påsktider

Mer levande fjädrar återfanns också. Det är konstigt, men hemma på vår egen tomt ses aldrig en enda gråsparv, bara otaliga pilfinkar. I andras häckar häckar gråpysarna desto flitigare.

Gråsparv i häck, varken mer eller mindre

Hemma vid fågelbordet har mesflocken tätnat. Den senaste veckan har domherrar och bofinkar gjort rent hus på morgonen medan de nyanlända grönsiskorna gör rent hus resten av dagen. De är hur många som helst, de där små fina siskorna.

"Stör inte, ser du inte att vi äter?" Grönsiskorna ger sig hän bland solrosfröna som trillat ner på marken.

Nu laddar jag för långfredagens äggjakt i idrottsföreningens regi. Kan jag skylla på barnen ett år till eller är det uppenbart att det endast är för min egen del som jag deltar?

Månadens bild: April

Hoppsan, nu var det på vippen att jag glömt bort det igen. Publiceringen av den utvalda bilden för den nya månaden. I mars hann det gå två veckor innan jag kom på mitt utfärdade löfte om det månatliga löftet. Denna gång sker det på rätt dag men i elfte timmen.

April

Rödhaken satt i en av björkarna bakom huset och sjöng för glatta livet. Kvällssolen lyste upp den vackra lilla fågelkroppen och fågeln var så upptagen med sin sång att den inte skrämdes av min närvaro. I en tall högre upp på tomten satt en annan rödhake och gav svar på tal. Ett litet skådespel som spred ett stort, brett leende på mina läppar. Som du ser har björken nyligen slagit ut och de gröna små löven har sällskap av hängen som tids nog kommer att släppa iväg sin pollen till förtret för oss allergiker.

Bilden är tagen straxt efter klockan 18 den 19:e april 2014.

Bilden är tagen med min Canon 5D Mark II, teleobjektivet Canon EF 100-400 mm f/4.5-5.6L IS USM. Brännvidden 400 mm, slutartid 1/320 sekund, bländare 5.6 och ISO 800. Bilden är något beskuren.

On hold - Våren 2015

Det var förvånansvärt varmt av solstrålarna idag på lunchen. Veckorna går och soltimmarna blir stadigt fler och fler. Norra halvklotet vrider sig närmare och närmare den livgivande solen. Ändå är det med frostnupen näsa man ger sig ut tidiga mornar eller sena kvällar. Den kalla grundtemperaturen bromsar upp vårens framfart.

En ung lupin har samlat på sig en skvätt vatten

Under måndagseftermiddagen satte jag mig i företagets bil och åkte på tvären över Sverige för ett besök hos koncernsystrarna i Mölndal. En tidig start på tisdagens fotografering gjorde att jag valde att åka västerut redan kvällen före. Det skulle fotograferas produktbilder och därefter några miljöbilder i en nyrenoverad bostad.

En fjolårslupin kastar sin skugga på den gamla vaktbyggnaden ute vid Skavsta

Att sitta och köra bil i drygt 4 timmar är ganska drygt. Nu tycker jag ändå att tiden går fortare om jag får köra själv än om jag sitter bredvid någon annan som kör. Att vara ensam i bilen gör mig inte så mycket, radion funkar som sällskap (helst om det är sportradio-sändningar).

Vintergrönan vid Stora Berga har börjat blomma

Hemresan skedde under senare delen av tisdagen och efter en lång och intensiv arbetsdag är i alla fall jag tämligen mör i huvudet. Jag försökte lämna Göteborg i värsta rusningstrafiken och tappade på så sätt mer än 30 minuter på att sitta fast i nästintill stillastående bilköer.

Vintergäckens storhetstid är passerad

Jag försöker vänja mig vid fotograferingen som ingår i mina arbetsuppgifter sedan ett år tillbaka. Produktfotografering är emellanåt lite lurigt och kan bjuda på rejäla utmaningar men för mig är miljöbilder på inredning det som verkligen går utanför komfortzonen. Jag känner definitivt att jag behöver mer kött på benen för att känna mig bekväm och nöjd med slutresultatet. Jag försöker titta på andras interiörbilder men det brukar oftast vara mer fokus på stylingen snarare än själva fotografiet.

En kommande blåsippa i ekbacken vid Stora Berga

Blåsipporna sträcker sig mot solen

Tätt, tätt växer blåsipporna bland de fallna eklöven

En blåsippa i sin glans dagar

Jag kan inte påstå att jag hunnit fota särskilt mycket miljöbilder ännu. Och det kommer kanske inte att förekomma mer än sporadiskt framöver. Denna vecka passade det hur som helst perfekt när jag ändå var på västkusten med kamerautrustningen.

Tussilagon färgar nu dikeskanterna gula

En simpel promenad med macro-objektivet "lugnar nerverna". Det är så himla avkopplande att strosa runt och plocka till sig motiven efterhand som de dyker upp. Här är jag betydligt mer inne på rätt sida av komfortzonen även om jag kanske inte utvecklar mitt fotograferande särskilt mycket på detta sätt. Men det måste man väl inte göra hela tiden?

Små påskliljor utanför kontorsentrén

Påskhelgen är nu endast timmar från att inträda i våra liv. Några dagar som förhoppningsvis kan fyllas med mer utomhusvistelse än det blivit den senaste tiden. Nu ska det väl ändå bli av att klippa färdigt fruktträden...?!

Jag önskar dig en superduper-glad påsk!