Bland knoppar, tompavor och fjädrar

Påskmiddagen med släkten var avklarad. Solen tittade emellanåt fram genom molnen timmen innan den skulle trilla ner bakom horisonten. En rejäl promenad kändes som det perfekta sättet att gå av sig lite av maten men också för att vädra skallen.

Påskpynt på farstukvisten (björkkvisten?)

Jag tog förstås med mig en kamera och på den satte jag mitt 135 mm-objektiv. Det blev en del experimenterande med bländaröppningen under rundan. Stor bländaröppning på det objektivet ger fin oskärpa i bakgrunden men å andra sidan väldigt, väldigt kort skärpedjup om något fotograferas på kort avstånd.

Lärkträdet är en spännande växt! Kott- och barrämnen kantar grenarna just nu

En av almarna vid Prästgården knoppas just nu

"Alien-busken" skulle kunna vara fläder. Kanske?

Bilderna här ovanför är fotade med bländare mellan 2,2 och 8,0. Jag har helt enkelt letat efter en lämplig bländaröppning för att få vissa delar av bakgrunden att framträda en aning i alla fall. Om det är bra eller inte ska kanske inte jag bedöma men jag inbillar mig att jag vid det här laget har fotograferat tillräckligt mycket för att leta, experimentera, analysera och förändra utifrån de idéer jag har i huvudet för stunden.

Hästgården Stenstorp nära Stigtomta-skroten

Jag vill inte förhäva mig. Missförstå inte mina meningar här ovanför. Det handlar mer om att inte nöja sig med första bästa försök utan att istället ständigt vara på jakt efter bättre. Om det går. (När jag fotar sport går det undan och då får man jobba på ett annat sätt även om det även i den genren gäller att inte sluta försöka utveckla sig.)

Wizz Air, inflygning mot Skavsta

Kanske är det bara jag som ser någon skillnad på bilderna jag tog 2009 och de jag tar idag. Om man dessutom tar bort de tekniska aspekter som köpts genom objektiv och kamerahus kanske det inte hänt ett skit med min fotografiska utveckling sedan jag började fotografera med digital systemkamera. Möjligtvis kan man hävda att jag blivit säkrare på att skruva på reglagen men det behöver inte innebära särskilt mycket för själva bilden.

Gärdsgårdsstolpe

Hmm, nu låter jag både "pretto" och överambitiös. Mina funderingar rör egentligen endast om jag har vidareutvecklat mig sedan 2009 eller om jag i framtiden kommer att kunna göra det. Eller om jag är en teknikinriktad kameraanvändare. Det sistnämnda är helt OK men inte det jag strävar efter i första hand.

Kvällssolen lyser upp asparnas toppar och de tunga molnen i bakgrunden ser dramatiska ut

För ungefär ett år sedan utmanade jag mig själv. Jag ville ta fler stående bilder och försöka närma mig de svartvita bilderna. Dagens inlägg bjuder ju faktiskt på både det ena och det andra, utan att jag ens haft det i huvudet innan jag gav mig ut på promenaden eller tänkte på det när jag fotade. Kanske finns det i bakhuvudet att vara lite mer varierad, eller annars är det bara tur.

Vid strutsfarmen hade familjen Stenius satt påskfjädrar i stängslet

Svartvitt är i mångt och mycket jättespännande! Den stigen har jag bara tassat in lite, lite grann på. Herr Jansson tänker inte slå sig till ro utan fortsatta försök kommer att göras kontinuerligt. Kanske skulle jag testa att konvertera några äldre bilder som jag spontant tyckt lämpat sig bäst som färgbilder, bara för att se hur de tar sig ut i svartvitt utförande?

Vide (i lite mystiskt motljus med slöjor som inte är så snygga...)

En asp med sina maskliknande hängen vid Mårtenstorp

Nu slår jag mig till ro och vilar återstoden av påskaftonen. Jag önskar dig en god fortsättning på påskhelgen! Något vådligt firande kommer det inte att bli, och flaskan får förbli orörd...