Svartvita hästporträtt

Hur man bäst avbildar hästar har jag inte en anings susning om. Det finns säkert en massa skrivna och oskrivna regler för detta. Att framställa en häst på bästa sätt genom att välja rätt fotovinkel eller invänta rätt uttryck hos hästen är sådant de inbitna hästmänniskorna säkert vet mycket om. Eftersom jag sällan eller aldrig tittar på andra hästbilder än sportsidornas hopphästar har jag inga bra referenser.

När jag i söndags gick runt bland hagarna vid Ålspånga Säteri, då min dotter hade sin ridlektion, funderade jag på hästarnas uttryck. Att öronen är vända framåt ter sig trevligare ut än som i ovanstående mittbild där de är vända bakåt. Jag vet i alla fall att mina egna öron inte avslöjar särskilt mycket om mitt inre liv.

Jag valde att fota med största möjliga bländare vilket alltså ger kortast tänkbara skärpedjup. Min gamla 5D Mark II har inte överdrivet många fokuspunkter och de i ytterkanterna har dessutom svårt att hitta fokus om motiven är en smula kontrastlösa. Här har det hänt mycket med efterföljaren Mark III och jag längtar vidare...

Erik, knappt en tvärhand hög

En ny häst gick ensam i en stor hage. När vi gick längst allén och hamnade i bortre änden av hagen blev den nyfiken och kom lite närmare vilket gav mig chansen till några bilder där även stallet och ridhuset kunde anas i bakgrunden. En trevlig detalj som jag tycker tillförde lagom mycket miljö i bilderna.

Det har varit roligt att göra några svartvita bilder till detta och det förra blogginlägget. Det är riktigt kul att experimentera med gråskalor istället för färg och jag noterar att jag inte för glömma detta mellan varven.

På återhörande!

Ålspånga Säteri i gråskala

Den passerade helgen har delvis varit en prövning. Gräsänkling har jag varit förut men med tanke på barnens fritidsaktiviteter och min mancold har det kostat på en del. Lördagens träningsmatch i fotboll för näst yngsta dottern följdes under söndagen upp med skjutsande till yngsta dotterns ridlektion ute vid Ålspånga Säteri. Jag har tagit dig till denna plats några gånger förut och tänker definitivt göra det igen.

Dagens blogginlägg innehåller rekordmånga bilder där alla utom två konverterats till svartvitt. Det gråmulna vädret bidrog möjligtvis till mitt val att köra i gråskala, dagen till ära. Och jag var helt enkelt sugen att presentera svartvita bilder. Det får man väl vara ibland, eller hur?

Jag fotade med mitt 135 mm-objektiv på största glugg. Snygg-objektivet... Och för några bilder användes mitt 70-200 mm f/2.8-objektiv vilket också ger kort skärpedjup, allra helst då jag som idag fotade med min "fullformatskamera" (5D Mark II).

På mindre än en timme hann jag få med mig 99 bilder hem på kamerans minneskort. Drygt 70 överlevde rensningen vilket inte säger särskilt mycket. Den kinkige skulle kanske inte behållt någon. Med mina mått mätt var det många bilder jag själv var hyfsat nöjd med. Vissa rutor är för familjealbumet men givetvis dyker Alva upp på några bilder även här i bloggen.

Inne i stallet tog jag ytterligare några bilder när hästarnas i slutet av lektionen letts in för att sadlas av och ryktas. Då valde jag att fota med mitt 50 mm-objektiv som med bländare f/1.4 kunde fånga några motiv utan att ISO behövde skruvas upp högre än till 800.

Jag bör nog visa de två bilder jag inte valde att konvertera till svartvitt. De hade båda färgelement i sig som jag gärna ville behålla. Färger som andas vår.

Det blev ett antal bilder tagna där inte hästar förekom som motiv. Det är riktigt naturskönt vid Ålspånga och jag lär fota där flera gånger i framtiden, i alla fall tills jag känner att jag inte längre kan variera motiven. Det kan dröja.

Årets första sädesärla (för min del) satt på stalltaket och kvittrade

Stallkatten Tiger njöt av de 10 plusgraderna

Jag kommer i nästa blogginlägg att visa 10 bilder på mer renodlade hästporträtt. Hur det nu kan och ska definieras. Dagens bildexplosion avslutas hur som helst med en bild som jag hade lite roligt åt när jag tittade på den i efterbehandlingen. När jag fotade såg jag inte att den ena hästen slickade den andra på ryggen men det är exakt vad som händer framför kameran.

Jag varken kan eller förstår hästar men de jag pratade med och klappade idag visade sig både nyfikna, sociala och sympatiska. Kanske var de tillmötesgående för att de trodde att jag hade något gott till dem som t.ex. en morot. Det återstår att klura ut.

Over and out

En nära titt i trädgården

Jag snubblar vidare längst den febergräns som dragits framför mina fötter. Fredagens solsken och vårfeeling gjorde inomhusvistelsen än svårare. På eftermiddagen satte jag macro-objektivet på kameran och smög ut i trädgården. Lite frisk luft skadar nog inte och ansträngningen var trots allt minimal.

De små mini-påskliljorna har inte kommit särskilt långt ännu

Rhododendronknopp

Jag insåg att det var ett tag sedan jag fotade med macrot. På något sätt går det nästan alltid att hitta motiv om man väljer det snäva och närgångna perspektivet. De små detaljerna finns där vilket inte alltid gäller de mer storslagna vyerna. I alla fall inte i min egen trädgård...

Regndroppe i centrum av den nya grönskan

Två regndroppar har hittat sin plats

Kanske har jag tagit några steg bort från macro-fotograferingen. Den har sysselsatt och roat mig under några år. Ett tacksamt sätt att komponera bilder på och för mig ett spännande sätt att betrakta saker och små ting.

Järnekens blommor kommer att dofta honungsgott när de väl slår ut

Jag tycker det är lättare att behärska ljuset i det snäva perspektiv som 100 mm macro-objektiv erbjuder. Alltså misstänker jag att t.ex. landskapsfotograferna kommit längre i sin fotografiska utveckling, de har förmågan att fånga ljus och motiv även i det stora perspektivet. Något jag finner svårt och mer krävande.

Den nyplanterade magnolian har än så länge överlevt (det kommer nog inte att vara så länge...)

Eken i skogsbacken har begåvats med nya knoppar

Om landskapsfotografering i det vida perspektivet ska lyckas är bl.a. rätt tidpunkt och ljus förutsättningar för att lyckas. Tidiga morgontimmar, nattfotografering eller solnedsgångens ljusflöde ska jagas för att ge dramatik och stuns i bilderna. Kryper jag runt med macro-objektivet på kameran är det inte lika kritiskt. Typ.

Den 12/3 2011 såg tallplantan ut så här

5 år senare är det dags att ta bort den från jordkällarens tak

Mitt äventyr hemma i trädgården inkluderade även en titt in i kaninburen. De två pälsförsedda familjemedlemmarna gillar inte att jag närmar mig buren och får nog betraktas som onödigt skygga. Jag gav dem chansen och en av dem blev avporträtterad.

Kanin inne i burens halvmörker

Jag avslutar min redovisning av fredagens närbildsexkursion hemma i trädgården med en bild i två tolkningar. Det lilla trädgårdssnigelskalet var både trasigt och övergivet. Jag lade upp det på kanten av stenmuren vid rabatten och avbildade det. Initialt gillade jag bäst den brunaktiga tonen i bakgrunden men tusan vet om inte den svartvita tolkningen blev bättre trots allt. Eller?

Sparsmakad färgvariant

Svartvit tolkning

Är jag tillräckligt frisk och feberfri i eftermiddag är det fotbollsverksamhet inklusive träningsmatch i Åby som gäller. Jag planerar för det i skrivande stund och hoppas att det funkar.

Månadens bild: April 2016

När jag tittar på fjolårets bilder tagna den 1/4 ser jag bl.a. utblommade vintergäck, påskliljor och blåsippor. Det är sannerligen inte dit naturen hunnit i år. Nåväl, vi ska inte ha bråttom, inom sinom tid är vi där även detta år.

Månadens utvalda bild tog jag den 11:e april 2015 och det var en fotografiskt produktiv dag som startade på hemmaplan och slutade med solnedgång över stadsfjärden sedd från Linudden. Bilden på sädesärlan är tagen hemmavid och det var nog fjolårets första sädesärla jag hade glädjen att fota. Den satt på takåsen till garaget och mitt relativt nyinköpta 300 mm-objektiv kom till nytta.

Sädesärla på nocken av garaget

Den mulna himlen hjälpte tyvärr inte till att få en snygg bakgrund samtidigt som denna färgbild egentligen enbart innehåller gråskalor tack vare den urfrätta och kritvita bakgrunden. Jag hade redan satt skärpan på fågeln och hade turen att få en bildruta precis när den valde att ge sig av från garagetakets utkiksplats.

Fotad med Canon 5D Mark II samt mitt Canon EF 300 mm f/2,8 IS. ISO var inställd på 400, bländaren f/2,8 och slutartiden 1/8000.

Från sjuksängen

Detta var inte alls bra. Jag har inte tid att vara sjuk just nu. Massor att göra både på jobbet och på fritiden. Nåväl, jag borde lärt mig vid det här laget att jag inte är oumbärlig och att allt troligtvis funkar bra eller bättre utan min inblandning. Likväl har jag fått febran och en krypande förkylning som kan vara resterna av de baciller som härjade inom familjekretsen under påskhelgen.

Rödhaken har hittat tillbaka till oss

Rödhaken fotades genom köksfönstret under torsdagens mer mulna timmar (tyvärrX2)

Nog försökte jag fota den söta lilla rödhaken utan att ha en fönsterruta emellan oss. Tyvärr är ytterdörren och farstukvisten lite för nära plommonträdet där fågelbordet hänger vilket innebär att fåglarna skräms iväg om jag försöker smyga mig ut med kameran. Några fåglar vågade sig dock tillbaka efter en stund, rödhaken var inte en av dem.

Talgoxarna är väldigt pratiga nu jämfört för någon månad sedan

Blåmesarna är lika käcka nu som under vinterns kärvaste dagar

Talltita (?) som gav järnet för att ta sig in i ett solrosfrö

Talltita (?) i plommonträdet

Fågelbilderna hade blivit trevligare om de tagit någon timme senare då solen tittade fram och erbjöd ett härligt sista-mars-väder. Nåja, det kommer fler tillfällen. Nu bäddar jag ner mig igen och försöker få bukt på denna eländiga mancold.