Jag snubblar vidare längst den febergräns som dragits framför mina fötter. Fredagens solsken och vårfeeling gjorde inomhusvistelsen än svårare. På eftermiddagen satte jag macro-objektivet på kameran och smög ut i trädgården. Lite frisk luft skadar nog inte och ansträngningen var trots allt minimal.
|
De små mini-påskliljorna har inte kommit särskilt långt ännu |
|
Rhododendronknopp |
Jag insåg att det var ett tag sedan jag fotade med macrot. På något sätt går det nästan alltid att hitta motiv om man väljer det snäva och närgångna perspektivet. De små detaljerna finns där vilket inte alltid gäller de mer storslagna vyerna. I alla fall inte i min egen trädgård...
|
Regndroppe i centrum av den nya grönskan |
|
Två regndroppar har hittat sin plats |
Kanske har jag tagit några steg bort från macro-fotograferingen. Den har sysselsatt och roat mig under några år. Ett tacksamt sätt att komponera bilder på och för mig ett spännande sätt att betrakta saker och små ting.
|
Järnekens blommor kommer att dofta honungsgott när de väl slår ut |
Jag tycker det är lättare att behärska ljuset i det snäva perspektiv som 100 mm macro-objektiv erbjuder. Alltså misstänker jag att t.ex. landskapsfotograferna kommit längre i sin fotografiska utveckling, de har förmågan att fånga ljus och motiv även i det stora perspektivet. Något jag finner svårt och mer krävande.
|
Den nyplanterade magnolian har än så länge överlevt (det kommer nog inte att vara så länge...) |
|
Eken i skogsbacken har begåvats med nya knoppar |
Om landskapsfotografering i det vida perspektivet ska lyckas är bl.a. rätt tidpunkt och ljus förutsättningar för att lyckas. Tidiga morgontimmar, nattfotografering eller solnedsgångens ljusflöde ska jagas för att ge dramatik och stuns i bilderna. Kryper jag runt med macro-objektivet på kameran är det inte lika kritiskt. Typ.
|
Den 12/3 2011 såg tallplantan ut så här |
|
5 år senare är det dags att ta bort den från jordkällarens tak |
Mitt äventyr hemma i trädgården inkluderade även en titt in i kaninburen. De två pälsförsedda familjemedlemmarna gillar inte att jag närmar mig buren och får nog betraktas som onödigt skygga. Jag gav dem chansen och en av dem blev avporträtterad.
|
Kanin inne i burens halvmörker |
Jag avslutar min redovisning av fredagens närbildsexkursion hemma i trädgården med en bild i två tolkningar. Det lilla trädgårdssnigelskalet var både trasigt och övergivet. Jag lade upp det på kanten av stenmuren vid rabatten och avbildade det. Initialt gillade jag bäst den brunaktiga tonen i bakgrunden men tusan vet om inte den svartvita tolkningen blev bättre trots allt. Eller?
|
Sparsmakad färgvariant |
|
Svartvit tolkning |
Är jag tillräckligt frisk och feberfri i eftermiddag är det fotbollsverksamhet inklusive träningsmatch i Åby som gäller. Jag planerar för det i skrivande stund och hoppas att det funkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar