Ålspånga Säteri i gråskala

Den passerade helgen har delvis varit en prövning. Gräsänkling har jag varit förut men med tanke på barnens fritidsaktiviteter och min mancold har det kostat på en del. Lördagens träningsmatch i fotboll för näst yngsta dottern följdes under söndagen upp med skjutsande till yngsta dotterns ridlektion ute vid Ålspånga Säteri. Jag har tagit dig till denna plats några gånger förut och tänker definitivt göra det igen.

Dagens blogginlägg innehåller rekordmånga bilder där alla utom två konverterats till svartvitt. Det gråmulna vädret bidrog möjligtvis till mitt val att köra i gråskala, dagen till ära. Och jag var helt enkelt sugen att presentera svartvita bilder. Det får man väl vara ibland, eller hur?

Jag fotade med mitt 135 mm-objektiv på största glugg. Snygg-objektivet... Och för några bilder användes mitt 70-200 mm f/2.8-objektiv vilket också ger kort skärpedjup, allra helst då jag som idag fotade med min "fullformatskamera" (5D Mark II).

På mindre än en timme hann jag få med mig 99 bilder hem på kamerans minneskort. Drygt 70 överlevde rensningen vilket inte säger särskilt mycket. Den kinkige skulle kanske inte behållt någon. Med mina mått mätt var det många bilder jag själv var hyfsat nöjd med. Vissa rutor är för familjealbumet men givetvis dyker Alva upp på några bilder även här i bloggen.

Inne i stallet tog jag ytterligare några bilder när hästarnas i slutet av lektionen letts in för att sadlas av och ryktas. Då valde jag att fota med mitt 50 mm-objektiv som med bländare f/1.4 kunde fånga några motiv utan att ISO behövde skruvas upp högre än till 800.

Jag bör nog visa de två bilder jag inte valde att konvertera till svartvitt. De hade båda färgelement i sig som jag gärna ville behålla. Färger som andas vår.

Det blev ett antal bilder tagna där inte hästar förekom som motiv. Det är riktigt naturskönt vid Ålspånga och jag lär fota där flera gånger i framtiden, i alla fall tills jag känner att jag inte längre kan variera motiven. Det kan dröja.

Årets första sädesärla (för min del) satt på stalltaket och kvittrade

Stallkatten Tiger njöt av de 10 plusgraderna

Jag kommer i nästa blogginlägg att visa 10 bilder på mer renodlade hästporträtt. Hur det nu kan och ska definieras. Dagens bildexplosion avslutas hur som helst med en bild som jag hade lite roligt åt när jag tittade på den i efterbehandlingen. När jag fotade såg jag inte att den ena hästen slickade den andra på ryggen men det är exakt vad som händer framför kameran.

Jag varken kan eller förstår hästar men de jag pratade med och klappade idag visade sig både nyfikna, sociala och sympatiska. Kanske var de tillmötesgående för att de trodde att jag hade något gott till dem som t.ex. en morot. Det återstår att klura ut.

Over and out