Köttfärs och tallris

Vad vore julen utan traditioner? Och för mig finns ett antal komponenter som bygger de ramar som definierar julfirandet. Med en sinnesstämning snubblande nära vansinne måste några grejor göras varje år när julen närmar sig. Putsa alla kopparkärl är en av aktiviteterna som behöver göras. Inte för att det måste vara nyputsat utan för att jag ska komma i rätt sinnesstämning. En annan grej är att skaffa tallris till nämnda kopparkärl.

I korsningen mellan Larslund och Fjällskär

Till min glädje noterade jag i veckan att man huggit ur skog i Enstaberga korset längst väg 52. Perfekt. Nyfälld tallskog innebär tillgängligt tallris. Färskt och fint. Och jag kan inte tänka mig att det finns något som hindrar mig från att plocka lite av detta ris för hemmets och julens frid.

Allt var inte frid och fröjd i skogsdungen i korsningen där vägen går vidare mot Enstaberga. Bara för att det fanns en liten skogsväg som gick upp i skogen så är tydligen folk tvungna att stanna och dumpa sopor. Sängbottnar, bilstolar och annan bråte var slängd i närheten av den lilla graffititaggade boden. Vandaler finns det gott om och de lär inte träda fram och stolt förkunna att de har åstadkommit dessa stordåd...

När jag nu tagit mig halvvägs till stan fanns det en sak till på att-göra-listan. Jag behövde åka till livsmedelsaffären för att köpa blandfärs. En måste-sak till årets köttbullsstekning. En gång per år, lagom innan julafton, ska det stekas köttbullar. Helst sjukt många. Till det behövs köttfärs och det var inget som fanns på den lokala ICA-affären under lördagens besök. Innan jag kom till Oppeby fick jag ett infall och impulsstannade vid pumpstationen vid å-kröken.

Vid rondellen upp mot Skavsta, vid Nyköpingsåns krök, ligger en pumpstation

Jag har spanat länge mot en glipa i alträden ner mot Nyköpingsån och sett en vy som jag mer än gärna skulle vilja fota i tidigt morgonljus. Det har aldrig blivit av. Idag gjorde jag i alla fall ett stopp för att kolla läget. Det var nog inte lika lovande som det sett ut från bilfönstret på väg 52.

Nedanför pumpstationen kan man se vattennivån i ån

En bro på Sörmlandsleden

Inte den charmigaste sträckan på Sörmlandsleden med landsvägen precis intill sig

Jag gick från pumpstationen in mot staden. Sörmlandsleden slingrar sig längst kanten av Nyköpingsån. Jag följde leden några hundra meter innan jag hasade ner till strandkanten. Med mitt 50 mm-objektiv fick jag inte riktigt den vida brännvidden jag hade behövt men å andra sidan var ju inte ljuset eller några andra förutsättningar de rätta heller. Jag fick åtminstone ett hum om hur det såg ut nere vid vattnet i åkröken.

Nyköpingsån

Tråkigare väder än idag går knappast att hitta. En blygrå himmel och bruntråkiga omgivningar. Dis och dimma lade sig över nejderna när jag var på hemväg från staden men då ville jag inte stanna till ytterligare en gång. Jag hade ju ett uppdrag; att steka köttbullar.

Nu laddar vi för upploppet innan målsnöret någon gång under fredagskvällen. Sedan får det gärna bli fridfullt och lugnt när julhelgen gör entré!

Är det bara sportfoto nuförtiden?

Detta är ett försök att lämna någon form av livstecken. Mycket tid till fotografering har det inte varit den senaste tiden. De gånger kameran varit framme har det handlat om sportfotografering. Några hälsostärkande promenader har det inte blivit på evigheter. En aning irriterat har jag tittat ut genom kontorsfönstret i veckan då solen lyst och frostkristallerna lockat och pockat. Förhoppningsvis blir det mer tid till under de kommande storhelgerna till utomhusaktiviteter.

Gripen besegrade Eskilstuna Linden på Luciadagen

I tisdagskväll besökte jag Rosvallas Lilla ishall och bevakade Gripen HC:s match i Alltvåan mot sörmlandskonkurrenterna Eskilstuna Linden. 743 åskådare på plats och en märklig historia som slutade 7-5 till hemmalaget. Inga bilder som stack ut på något sätt och jag var småirriterad över att jag inte lyckas med min ishockeyfotografering.

Robin Jacobsson vill påtala att han fått något bortslitet i ett gruff

Jubelbilder önskades och jubelbilder fotade jag

Emil Karlsson längst till höger har jublat klart och redan taggat till för nästa nedsläpp

I måndags och onsdags kväll var jag med på flicklagets fotbollsträningar. Det tar en hel del tid och denna månad är fotbollsaktiviteterna fler än någonsin. Seriespel i futsal, träningar, julfest med idrottsföreningen, m.m. För att riktigt fylla kalendern såg vi till att under dagen spela träningsmatcher i futsal mot grannklubben Hargs BK inne i Rosvallas B-hall. Jättetrevligt med detta utbyte och värt att huvuddelen av lördagen försvann i ett ögonblick.

Moa har koll och tar ner bollen utan problem

Hargs BK slog oss stort i en träningsmatch under årets första träningsläger men idag var det jämnare

Ebba spanar från avbytarbänken på kompisarna ute på planen

Den andra Ebba ser till att komma till avslut (med nöd och näppe)

Nu släpper jag snart sportens värld för att köra slutspurten av förberedelser inför julfirandet. Allt ska ha sin tid och sin del av kakan. På måndagskvällens avslutande träning innan juluppehållet utmanar ledarna fotbollstjejerna i Stigtomta IF på en match sedan får vi se om jag klarar att gå på några dagar...

Och gissa om jag längtar efter att få fotografera utomhus i naturligt ljus utan ISO runt 5000 och brusdaskiga bilder som resultat!

Boxning från ringside-position

I fredags var det dags igen, Nyköping stod som skådeplats för sin tredje boxningsgala. Det är ett år sedan senast då vi skrev 19/12 2015 och Erik Skoglund gjorde en mellanmatch mot amerikanskt motstånd. Erik Skoglund är ju "vår" man på världens boxningshimmel och vi har all anledning att hålla honom högt. Inte nog med att han är ung, talangfull och har en obruten segerrad som proffs, 26-0 efter fredagens seger, Erik är dessutom en ödmjuk person och god ambassadör för boxningssporten. Här snackar vi skillnad mot vissa boxare som genom årtiondena dykt upp och visat upp grava fel när det kommer till förmågan att vara bland civiliserat folk.

Erik Skoglund från Nyköping är värd att hyllas!

Detta inlägg handlar om sportfoto och boxning. Två saker som vanligtvis skrämmer bort de flesta som brukar besöka denna fotoblogg. Jag är givetvis otroligt tacksam för varje besök som hittar hit och det normala bildflödet brukar handla om naturfoto. Av erfarenhet vet jag att sportfoto har sin separata publik och att det är en vattendelare de gånger jag tar upp ämnet här. Kanske borde jag hålla sportbilderna helt borta från denna blogg och istället nöja mig med publiceringen hos Lokalsporten. För att riktigt vrida om kniven handlar det denna gång om boxning, inte direkt okontroversiellt i mångas ögon.

Skånska Patricia Berghult till höger i bild

Ända sedan uppväxtåren har boxning fått mitt intresse och uppmärksamhet. Inte på någon avancerad nivå utan mer som allmänintresserad. Jag accepterar sporten trots dess aviga och konstiga sidor. Minst problem har jag med att den går ut på att slå motståndaren mot huvudet. Värre är det med fixade matcher, märklig matchning mot slagpåsar, outtömliga mängder av organisationer och mästertitlar, skumma ekonomiska transaktioner samt den minst sagt muggiga kvinnosynen (de s.k. ringflickorna).

Patricias polska motstånd hade inte mycket att sätta emot

Jag uppskattar boxningen som en regelkontrollerad sport som kräver extrem träning för att bemästra och ge sig i kast med. För att klara av ett slag mot kroppen och för att kunna dela ut både snabba jabbar och tunga krokar krävs enorma mängder träning. Både explosivitet och uthållighet är viktigt. Den smartaste utövaren brukar också belönas även om så icke är fallet alla gånger.

Även Hampus Henriksson, med ryggen mot kameran, mötte "enkelt" polskt motstånd

Boxningen har räddat många trasiga och oroliga själar från gatans kriminalitet. Träning under någorlunda trygga och organiserade former får även de mest vilsna att följa en vettig väg. Dessutom är inte boxning någon nyuppfunnen sport, den har funnits med på det olympiska programmet sedan flera hundra år f.Kr.

Mikaela Laurén mötte en ungerska som inte alls kunde stå emot Mikaelas tunga slag

När boxning visats från de olympiska tävlingarna i modern tid har jag alltid tittat. I alla fall fram tills alla skandaler då Sydkorea stod som värdar för OS. Kubanska boxare med fotarbete och teknik av rent magiska dimensioner har imponerat gång efter gång. Även de stora tungviktsmatcherna från Ali och framåt har roat mig. Nuförtiden kan jag erkänna att jag inte har samma koll på de stora mästarna (om det finns några med samma lyskraft som förr?!)

Mikaela Laurén är på väg att få in en träff

Ungerskans blick säger mycket

Mikaela Laurén vann på TKO tidigt i den 6:e och avslutande ronden

Jag ska inte lägga ut texten för mycket om boxningsgalan High Stakes i denna bloggtext. Den kommer på annan plats. Och jag vill inte heller provocera med någon utläggning om blodstänk (det syns ändå i bilderna för den som vill ha argument mot boxningen). Jag tar istället en redogörelse för den fotografiska utmaningen och hur det funkar att fota på en boxningsgala från ringside. Det är kanske intressantare för den som är road av foto.

Naim Terbunja och Sven Fornling gjorde upp om ett svenskt mästarbälte som den sistnämnde vann övertygande

Den första boxningsgalan på Rosvalla i Nyköping ägde rum i september 2015. Då fick jag "bara" vara på golvet bland den sittande publiken för att försöka fota det som hände i ringen. Intresset för etablerad och rikstäckande media inför proffsboxningens riktiga återkomst i Sverige gjorde att alla platser närmast ringen var upptagna. I ärlighetens namn var det inte optimalt att fota det som utspelades inne i boxningsringen från denna position.

Huvudmatchen under Nordic Fight Night denna gång var Erik Skoglunds möte mot Timy Shala

Inför den andra proffsgalan den 19/12 2015 hade det mediala intresset svalnat en aning och min ackreditering (genom Lokalsporten) gav en plats ringside, alltså närmast nedanför boxningsringen. Så mycket närmare en sportutövning än detta går inte att komma! Man får dessutom chansen att fota snett nedifrån vilket är tacksamt. Det ger ett perfekt perspektiv för att göra utövarna större och "mäktigare" och dessutom har man en mörk och tämligen neutral bakgrund i bilderna.

Erik Skoglunds fightingface i fokus

Belysningen i boxningsringen har, vid de tillfällen jag varit på plats, varit perfekt. En tross/rigg med belysning hänger ner från idrottsarenans tak och det är bara att tacka och ta emot eftersom mängden ljus troligtvis är triggat av att galorna varit TV-sända. Kameror för rörligt material kräver mängder av ljus vilket jag som stillbildsfotograf inte är sen att tacka för.

Timy Shala och Erik Skoglund tar en ordentlig titt in i varandras ögon

Manuella inställningar på kamerahusen är vad som gäller. Ljuset är konstant (om man inte vänder sig om för att ta publikbilder) och min gissning är att kamerornas ljusmätning skulle få fnatt av de stora ljusskillnaderna mellan ringens mitt och den mörka bakgrunden. Vid de tillfällen boxarna kom väldigt nära de rep jag satt under så fick jag dessutom ta bilderna nästan rakt upp och då kom belysningen ovanför ringen med i bild. Tack vare de manuella inställningarna blev bilderna ändå hyfsat rättexponerade (låt gå för att ljuskällorna blev utfrätta).

När man inser att motståndaren är snäppet vassare än man själv är...

Jag var på plats ungefär en och en halv timme innan första matchen drog igång. På den tiden hann jag bl.a. ställa in vitbalansen i de två kamerahus jag hade med mig. Några bilder med vidvinkelobjektiv över ringen och arenan hann jag också med som slussades in i ett blogginlägg jag uppdaterade några gånger under galan. Jag hann inte lägga ut mer än ett par actionbilder under galan och jag fattar inte hur proffsfotograferna hinner med denna uppgift under pågående arrangemang.

Timy Shala var en vältränad och duktig boxare, Erik Skoglund fick ingen promenadseger

Jag ställde in båda kamerahusen på ISO 1600 och 1/1250 sekund (som skiftades emellanåt till 1/1000 sekund). Eftersom jag fotade med objektiv som hade f/2.8 som största bländare hade jag konstanta värden som funkade med båda kamerorna. Som huvudkamera använde jag min Canon 7D Mark II med 24-70 mm-zoomen. På min Canon 1D Mark IV satte jag mitt 70-200 mm-objektiv.

I 11:e ronden kunde Erik Skoglund vinna på knockout (eller TKO) efter tre nedslagningar

24-70 mm är verkligen perfekt på min crop-kamera vid boxning. Jag kan få både vida bilder där boxarna syns i helfigur och tajtare bilder med bara överkropparna. Mitt 70-200 mm-tele är lite för tajt och det är svårt att hinna rikta in och sätta skärpa om bilderna blir för närgångna. Kanske funkar det utmärkt om man är mer erfaren och luttrad som boxningsfotograf. De fullblodsproffs jag hade runt mig verkade dock fota med ungefär samma brännvidder som jag föredrog för matchsekvenserna.

Erik tog emot publikens jubel efter första knockout-segern på hemmaplan

De många timmarnas fotograferande hade sitt pris. Koncentrationen är på topp under 5 timmar så huvudet är helt urblåst efteråt. I och med att man hänger på ringgolvets kant för att komma in mellan repen med kameran så får i alla fall jag grymt ont i nederkanten av bröstkorgen. Ömmar fortfarande, tre dygn efter fototillfället. Det är nog inget att klaga på med tanke på hur ömma boxarna ska vara efter en rejäl batalj.

Boxare visar respekt för varandra. Timy Shala omfamnar Erik Skoglund efter dennes säkra seger.

Av 3000 bildfiler har 1260 stycken överlevt på hårddisken. Jag har redigerat ungefär 450 stycken av dessa som lagts in i bildgallerier, bloggtexter och på sociala media. Jag tror jag kan påstå att summan av dessa bilder är det bästa jag hittills lyckats med som intresserad sportfotonörd. Med andra ord är jag trött men nöjd med slutresultatet.

Bildgalleri med några runt-omkring-bilder
Bilder från Patricia Berghult vs Monika Antonik (Polen)
Bilder från Hampus Henriksson vs Przemyslaw Binienda (Polen)
Bilder från Mikaela Laurén vs Szilvia Szabados (Ungern)
Bilder från Sven Fornling vs Naim Terbunja
Bilder från Erik Skoglund vs Timy Shala (Albanien)

Kristallen den fina

Den gamla visan från Dalarna inleds med strofen "Kristallen den fina som solen månd skina". Nej, solen sken inte idag. Och kanske tack vare detta var just kristallerna närvarande. Den molnfria nattens kyla övergick till mer råkall fuktighet under söndagen för att sedan glida över i temperaturer straxt över nollan. Då var också iskristallerna ett minne blott.

Hemma i trädgården var bl.a. rosenspiréan täckt av kristaller

Likaså var hortensians kvarvarande blad fostiga

Lavendelns uttorkade blommor är fina

Över det gråa landskapet låg ett dis som skänkte en viss mystik. Decembersöndagen tog inte för sig, den var snarare mycket lågmäld och försiktig. Andra advent bjöd på lugn och ro vilket inte satt i vägen efter lördagskvällens festligheter i idrottsföreningens regi. Julfesterna avlöser varandra för närvarande och kommande helg spänner vi bågen på nytt men i ett helt annat sällskap.

Gran

Vass

Tall

Jag gick längst TGOJ-banans södra sida och njöt av det öppna landskapet mot Hallbosjöns spets. Det är ett vackert stråk och den lilla grusvägen har en charmant mittremsa av gräs, precis som små grusvägar ska ha.

Landskap sydväst om Stigtomta

Detta alträd i kohagen vid vägs ände är en favorit

Jag hade macro-objektivet på kameran eftersom jag gärna ville fånga frostens kristaller i det intima landskapet. Men även de vidare vyerna går utmärkt (tycker jag) att fånga med 100 mm brännvidd.

Det fick bli en svartvit dag idag. Bilderna var nästan förutbestämda att landa i gråskalans värld. Det finns färg här och där i naturen i december men det är inget prunkande överflöd.

Grannens berberis

Nyponen fick, trots sin brandgula färg, finna sig i den svartvita konverteringen

Det finns flera saker kvar att göra på mitt söndagsschema. Dags att sätta tänderna i någon av punkterna innan klockan blir för mycket. Ha en fortsatt fin andra advent!

Månadens bild: December 2016

Jag vet, det är redan den 3:e i månaden och presentationen av månadens bild ska ju göras den 1:a. Nu var det så att jag jobbade mig genom hela den 1:a december och kom inte hem förrän straxt efter klockan 02 när datumet slagit om till den 2:a. Så dags på dagen och även under fredagskvällen var jag helt enkelt för trött för att publicera någon månadsbild i bloggen.

Den bredbenta lilla koltrasthonan får representera december. Hon skuttade runt på gräsmattan framför huset och letade solrosfrön som hamnat på marken under fågelbordet. Koltrasthanarna är måhända svartare i fjäderdräkten och gulare på näbbarna men nu råkade det inte finnas någon hane i närheten när jag fotograferade.

Koltrasthona i Stigtomta

Jag fotade denna bild på annandag jul 2014. Till min hjälp hade jag min Canon 1D Mark III och mitt Canon EF 70-200 mm (det utan bildstabilisering). ISO var 400, brännvidden 200 mm, bländaren f/2.8 och slutartiden 1/250 sekund.

Till nästa år kommer månadens bild inte att ha fågeltema. Därtill har jag inte fotograferat fjäderklädda varelser i tillräcklig utsträckning under 2016.