Skolavslutningarna i Stigtomta blir aldrig som förr

En sak är säker, skolavslutningarna i Stigtomta skola blir aldrig som förr. Fjolårets avslutning var den sista som kunde genomföras på gräsytan bakom de nu rivna byggnaderna och i skydd från de stora träd som nu dragits upp med rötterna. Det stundar nya tider och tur är väl det. Det gamla försvinner och lämnar plats till något nytt och fräscht.

Där bakom den orangefärgade grävmaskinen har Stigtomtas skolavslutningar hållits för sista gången

Nu när endast matsalen och den gula expeditionsbyggnaden är kvar av Stigtomta skola är steget mot den nya skolan taget. Ett markant och tydligt steg. I fredags skulle barnen i de temporära paviljongbyggnaderna stega ut på Stigomta IP:s fotbollsplan för avslutning. En ny och tillfällig (?) skolavslutningsplats under byggnadsåren innan den nya byggnaden är uppförd. Stigtomtas svar på tätortens "Vallarna".

Här var det tänkt att årets skolavslutning skulle äga rum

Vädrets makter har de senaste åren ställt till det på avslutningsdagen. Vi har under många, många år haft något eller några av våra barn på Stigtomta skola och kan konstatera att det förr aldrig var dåligt väder på avslutningen men de senaste åren har utomhusvistelsen äventyrats mer än en gång. I sista sekund tog skolledningen beslut om att flytta årets avslutningsceremoni till skolans gymnastiksal. Duggregnet tätnade.

Barnen traskade i en strid ström mot gymnastiksalen

Nackdelen med gymnastiksalen är att den av brandsäkerhetsskäl endast rymmer barnen, lärarna samt anhöriga till barnen som slutar 6:an. Och kanske också anhöriga till förskoleklassbarnen (enligt rykten). Det är inte bara brandsäkerheten som sätter en gräns utan det blir bokstavligen proppfullt i den lilla hallen när den stora skolans alla elever sätter sig tillrätta.

"Icke-behöriga" anhöriga stod och trampade på utsidan av gymnastiksalen i väntan på att allt skulle bli klart

De mest nyfikna hittade sätt att ta del av avslutningen

Vi som i år endast har den yngsta dottern kvar på skolan fick vackert stå på utsidan. Alva slutar 5:an och därmed har vi endast en återstående avslutning på skolan att se fram emot. Det ska bli spännande att se hur nästa års avslutning blir, eller snarare var den kommer att äga rum.

Alva på väg med klasskompisarna till avslutningen i gymnastiksalen

Jag är glad att jag fotat ett par gånger i samband med rivningen av den gamla skolan. Det har gått i ganska rask takt och nu har även markförberedelsen för den nya skolbyggnaden börjat. De allra sista resterna av det s.k. C-huset fanns i fredags kvar i ena hörnet av skolområdet.

"Gula villan" och matsalen är de enda byggnader som finns kvar av Stigtomta skola

De allra sista resterna av den gamla skolan är på väg att fraktas bort

Nu tar nybyggnationen vid och det ska bli roligt att se hur den växer fram. När skolan är uppförd kommer den gamla matsalen att rivas i fas 2. Den gula gamla träbyggnaden är det enda (förutom en förrådsbyggnad) som blir kvar som påminnelse om svunna tiders skola.

Nu är det sommarlov!

Nyköpings studenter har sprungit färdigt

Efter en något snopen skolavslutning på Stigtomta Skola under förmiddagen (mer om detta i ett kommande inlägg) så fick plötsligt fredagen några disponibla timmar där vi inte riktigt visste vad vid skulle fylla dem med. Ett ärende i Nyköping var lämpligt att göra och det ena gav det andra när vi plötsligt stod på Stora torget och väntade in årets glädjerusiga studenter.

Stadshustrappan vid Stora torget i Nyköping är redo att ta emot årets studenter

Torghandlarna var säkerligen glada över det ståhej som snart skulle fylla hela torget

Ballonger med Nicolaikyrkan i bakgrunden

Vi gick till Nicolaiskolans gård där lastbilar och traktorer stod redo, nybesiktigade och klara, för eftermiddagens studentkortege. Än skulle det dröja eftersom stadshustrappan stod först på tur för de högljudda och glädjesprutande studenterna.

De pyntade flaken som senare på eftermiddagen skulle fyllas av studenter

Några av budskapen var inte upprepningar från tidigare år (vad jag vet)

Vi hade ingen närstående som skulle ta studenten i år så vi slapp tidspress och stress under studentfestligheterna. Jo tack, efter de två äldsta döttrarnas studentkalas vet vi hur mycket det är att förbereda och hur vansinnigt många ställen man ska vara på samtidigt denna stressfredag i början av juni om man har en avkomma som lämnar gymnasielivet bakom sig.

Stadshustrappan började så smått att fyllas från alla olika håll

Stadshuset i Nyköping fick sällskap av hundratals glada ungdomar

I mitten av bilden står Maja Larsson (IK Tuns damlag) och blåser i en visselpipa

Stora mängder åskådare hade sökt sig till Stora torget i Nyköping på studentfredagen

Plötsligt hade studenterna dragit vidare mot de väntande kortege-fordonen

Resterna av en ros som inte klarade sig genom skanderandet på trappan

Vi följde i sakta mak efter lämmeltåget av studenter till skolgården på Nicolaiskolan. Ljudvolymen steg i rask takt när elaggregaten på flaken startats och ström matats fram till ljudanläggningarnas förstärkare och högtalare. Ljudmattan kompletterades med visselpipor och andra tillbehör som studenterna fått i händerna i samband med utspringet från respektive gymnasieskola i stan.

Allas steg strävade mot skolgården för att komma på plats inför kortegen

Vi gick en liten bit nedåt på Folkungavägen och ställde på trottoaren och inväntade kortegen. Klockan 15.45 skulle den rulla ut från skolgården och det stämde på pricken. Några poliser traskade längst fram i täten för att se till att vägen var fri och farbar.

Jodå så att... I väntan på att kortegen skulle passera

Bästa Bemir Brkic var flakvärd på en av kortegens fordon

Stojigt och glatt med mycket sång och dans på flaken

En kamera lockar alltid fram ett extra vrål (tydligen)

Ellen Ivehammar (IK Tuns damlag) passerade förbi bland många andra

Den stora tystnaden inträdde när den sista lastbilen rullat förbi. Vi gick mot torget igen och förberedde oss för hemresan västerut mot Stigtomta. Som lantis måste man ta till sig storstan i lagom doser utan att hamna i intryckschock.

Lovisa, Anita och Alva på väg tillbaka mot vår bil

Jag spontanfotade en stund under årets studentfirande. Ingen direkt tanke eller planering fanns i mitt huvud utom det faktum att jag tagit med mig min Canon 5D Mark II, mitt vidvinkelzoom 17-40 mm samt mitt telezoom 70-200 mm. Det räckte till blogginläggets bilder samt till ett bildgalleri med 83 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack för idag, slut för idag! 

Fiskenolla i strålande solsken

Egentligen vet jag ju varför jag envisas med att flugfiska. Det är en utmärkt hobby som ger naturupplevelser av sällan skådat slag. Att flugfiske nästintill har har en meditativt avkopplande effekt bör också lyftas fram. I snitt en till två gånger om året i över 30 år har jag valt att fiska i Nävsjön och det har sin förklaring i den väldigt tilltalande naturen runt sjön. Inte sjutton är det för chanserna att få fisk... Hur oerhört många gånger har jag inte åkt tomhänt från den sjön egentligen? Usch och fy, särskilt nu när ett dygnskort kostar hiskeliga 160 kronor. Nej tack, metarna kan få stå i norra änden av sjön och ryckfiska upp nyinplanterad fisk utan att jag finansierar detta i framtiden. Min besökstakt vid Nävsjön kommer inte att öka den närmaste framtiden.

Redo för ett försök i "flugfiskeviken"

Kaffe ingick givetvis i packningen och när jag flugfiskar intas det i träkåsa

Måndagen den 5:e juni utgjorde ett klassiskt exempel på en klämdag. Jag var ledig medan barnen minsann var tvungna att traska till skolan. När eftermiddagen närmade sig tog jag mitt pick och pack och drog till Nävsjön för att göra ett ärligt försök att locka upp en eller annan regnbåge. Jag löste ett familjekort för 180 kronor eftersom det fanns en plan på att dagen efter få med familjen till sjön för lite klassiskt familjefiske.

"Min" rastplats vid Nävsjön under måndagseftermniddagen

Ett komplicerat system av stigar

Skvattram i mossens kant

En yvig och envist vass västlig vind pinade allt och alla vid Nävsjön. Nere vid den s.k. flugfiskeviken gavs visst lä från den lilla ön. Jag roade mig med att försöka nå den ständigt vakande fisk som fanns en bit utanför kasthåll. Detta var ändå ett nöje men vaken upphörde abrupt vid 18-tiden och sedan var det helt dött i den södra änden av sjön. Mitt tålamod tröt när klockan blev 20 och jag packade ihop och åkte hem.

När vinden mojnade och kvällssolens varma strålar kom fram valde jag att åka hem

Ett snabbstopp för att fota siluetten av Tuna kyrka innan solen gick ned

På nationaldagens morgon fick jag sällskap ner till Nävsjön av hustrun och näst yngsta dottern. Likaså anslöt näst äldsta dottern med pojkvän i egen bil. De köpte sina fiskekort och vi gick i gemensam tropp en bit söderut från stora parkeringen. Nu hade jag ju sällskap av ett flertal fiskeroade som inte behärskar flugfiskets sköna konst varvid min fiskedag mestadels gick ut på att knyta tafsar, metkrokar, sänken och andra tillbehör på spinnspöna de använde.

Ny dag och ny rastplats

Bottenmetets förunderliga mysterier

Spinnfiske i den grunda Nävsjön kostar många drag

En sutare och en abborre återfick friheten men någon inplanterad regnbåge såg varken vi eller några andra i vår närhet skymten av. Det är som det är med den saken, vissa gånger går man bet helt enkelt. Den grillade korven smakade ypperligt och kaffet med de nybakade bullarna var inte heller omöjliga att svälja ner. Vi bröt upp vid 15-tiden och så var detta fiskarfänge färdigt för de historiska rullorna.

Som vanligt vid mina fiskarfängen hade jag med den kamera jag är minst rädd om. Den gamla Canon 50D är väl ändå rätt okej men objektivet Canon EF-S 18-200 mm är verkligen inte ett höjdarobjektiv. Det täcker ett stort brännviddsomfång men det är också det enda som kan tillskrivas som en positiv egenskap. Bilderna i detta inlägg är inget mer än roliga minnen för familjealbumet när jag granskar dem med kritiska ögon. Nu har de ändå nått offentlighetens ljus och det kanske är något jag borde be om ursäkt för...

Rapsrally

På ett medvetet men annorlunda sätt rådde jag under lördagen bot på min fotografiska brist på gulfärgade rapsfält denna säsong. Jag har sneglat på andra hobbyfotografers knallgula landskapsbilder och insett att jag inte stillasittande kan skaffa mig egna bilder med denna signifikanta och årstidsbundna detalj. Att jag fick ta omvägen via en rallytävling var egentligen en bonus men desto roligare för att få bilder som kanske sticker ut en aning från andra rallybilder från skogsvägar runt om i landet.

Gästabudstroféns specialsträcka 4 bakom Djälp med gården Hjälma som fond

Lördagen den 3/6 var dagen då rallyt kom till byn. Stigtomta spelade en mindre roll i sammanhanget då endast en sträcka hade sin start på för mig välbekant mark. Desto mer i fokus var Vrena där starten av tävlingen skedde och där depåområdet placerats. I Vrena finns både motorsporttraditionen och övergivna platser att använda i dessa sammanhang.

På den övergivna bandyplanen Strandängen skedde starten för de 160 deltagande ekipagen

En knapp timme före första start kl 10.00 stod de ivrigaste klara på Strandängens gräsmatta

På det nedlagda stations- och industriområdet placerades servicebilarna

Runt hela den gamla fabriken stod rallybilarna på sin serviceplats

Stilstudie

Jag planerade min bevakning av rallytävlingen på så sätt att jag bestämde mig för att endast fota bilarna från en enda position. Jag hade ambitionen att plåta alla deltagare på bekostnad av variation i omgivningar. Någon gång kan det vara intressant också. Visst hade jag haft möjlighet att vara på ett par av specialsträckorna under dagen men nu valde jag att göra på detta sätt. För att få perspektiv och ytterligare dimensioner på bevakningen åkte jag direkt på morgonen till Vrena för att fota startområdet och depån. Därefter åkte jag hem till Stigtomta igen för att gå till starten för specialsträcka 4. Nedanför gården Stora Ramshult på Salingerundan (den jag beskrivit så många gånger här i bloggen) var startpunkten. Denna plats ville jag ha bilder på eftersom jag några timmar senare skulle stå och fota i slutet av den specialsträckan.

På väg in mot Salinge satt denna skylt som förkunnade vad som var på gång denna junilördag

Funktionär igång med att göra ss 4-starten redo samt "Gummse" i mitten av bilden (som bor vid Stora Ramshult)

Jag hade under morgonen fått de bilder jag behövde till mitt sportbloggsinlägg och kunde åka hem och ladda batterierna. Av tävlingsschemat visste jag att första start på ss 4 skulle ske klockan 13.20. Med en timme tillgodo åkte jag till Fjällskärskorsningen och ställde bilen på anvisad publikplats på den gamla flygrakan. JAg gick någon kilometer i slutet av specialsträckan för att hitta en plats där jag kunde tänka mig att fota. En intressant, snäv och svår kurva verkade lockande men allra mest drogs jag till ett par dubbelkurvor i anslutning till det vackert lysande rapsfältet. Det var inte troligt att någon av de tävlande skulle "göra bort sig" på avsnittet men bilderna borde bli fina och lite udda. Trodde jag.

Rallypanorering

En av morgonens snackisar bland motorfolket var branden på Bagghult. Inte nog med att klocktornet i Nyköping brunnit ner under fredagseftermiddagen, boningshuset vid Bagghult brann ner i sin helhet under de tidiga lördagsmorgontimmarna. Usch. De tre som vistades i huset kunde ta sig ut oskadda. Anledningen till SMK Nyköpings (arrangören) fokus på denna brand var att den riskerade skära av en evakueringsväg för ambulanser om något skulle hända på specialsträcka 4. Nu ordnade sig den saken och sträckan kunde användas under Gästabudstrofén. Från den punkt jag valde att fotografera tävlingen hade jag de pyrande resterna av huset i blickfånget.

Till höger i bilden ses röken och skorstensmuren efter branden som tog huset vid Bagghult

Min rekognoserade plats gav mig möjlighet att fota varje bil på tre sätt. Dels när de kom fram genom den första kurvan, därefter när de tog nästföljande långböj och slutligen när de accelererade ut på sista rakan innan målet vid Djälp. I de två första kurvorna valde jag att fota med kort slutartid och stor bländare medan jag på rakan framför rapsfältet bländade ner för att få längre slutartider till nytta för panoreringen. En fototeknisk krumelur som krävde att jag snabbt vred på bländarhjulet och förhoppningsvis träffade någorlunda rätt (f/7.1 till 9 visade sig funka hyfsat och gav slutartider runt 1/80-del till 1/125-dels sekund). Det fanns inte tid att titta på inställningarna utan detta var jag tvungen att göra i flykten samtidigt som jag följde bilen med sökaren.

Bil genom första böjen

Bil mellan första och andra kurvan

Bil i andra kurvan

Bil ute på raksträckan där jag kunde panorera när jag fotade dem

Jag hade ambitionen att fota alla bilar som passerade. Detta lyckades jag faktiskt med och det var lite av en bedrift att inte fippla till panoreringen så att inga bilder var användbara. Förvånansvärt många panoreringar satt som de skulle. Tur, troligtvis. Men trots alla fartfyllda actionbilder (nåja) så var det en helt annan sorts bild som blev den jag fastande allra mest för. I det tilltagande regnet (det skulle enligt SMHI vara uppehåll) saknade jag nästan desperat ett paraply. Denna detalj hade en fotografkollega bättre koll på och han utgjorde lördagens motiv enligt min uppfattning.

Paralplyrapsfotograf framför resterna av Bagghult under Gästabudstrofén

I mitt bildgalleri försökte jag i så stor utsträckning som möjligt de varje tävlande två biler. Många bilder blev det... Och när man tittar igenom hela galleriet blir det hemskt tjatigt med samma vinklar, kurvor och gula bakgrund. Där försvarar jag mig med att för förarna av rallybilarna blir deras bilder intressanta för dem och då är jag nöjd med att ha lyckats leverera likvärdiga bilder till alla ekipage. Du hittar det 312 bilder stora galleriet HÄR >>>

Det var nog årets kvot av rapsbilder!

Månadens bild: Juni 2017

Ankomstdagen till fjolårets första Gotlandsresa var den 3:e juni. Vi hade bokat boende i en stuga hos pensionat Warfsholm i Klintehamn. Ett geografiskt passande boende eftersom vi skulle till Stora Karlsö den 4:e. Promenadavstånd till bryggan där båten avgick. Det charmiga gamla pensionatet ligger vackert, ett fjösigt underhandskast från Östersjöns vatten. Givetvis gick vi runt både i pensionatets närområde och till de centrala delarna av Klintehamn för att bekanta oss med omgivningarna.

Prästkragar i motljus utanför pensionat Warfsholm i Klintehamn

När jag innevarande försommar letat lämpligt boende för sommarens besök på Gotland har pensionat Warfsholm dykt upp mer än en gång i sökningarna. Valet föll till sist på en lägenhet strax utanför Visbys ringmur men det innebär inte att det är något fel på Klintehamn som resmål. Variation är snarare motivet och eftersom vi kommer att ha vår bil med oss till ön under sommarveckan lär vi ta chansen att se både nya och gamla smultronställen där Visby är en trivsam utgångspunkt.

Bilden på prästkragarna är tagen med kamerahuset Canon 5D Mark II och objektivet Canon EF 17-40 mm. Inställningarna var följande; ISO 400, brännvidd 23 mm, bländare f/5.6 samt slutartid 1/320 s.