Fiskenolla i strålande solsken

Egentligen vet jag ju varför jag envisas med att flugfiska. Det är en utmärkt hobby som ger naturupplevelser av sällan skådat slag. Att flugfiske nästintill har har en meditativt avkopplande effekt bör också lyftas fram. I snitt en till två gånger om året i över 30 år har jag valt att fiska i Nävsjön och det har sin förklaring i den väldigt tilltalande naturen runt sjön. Inte sjutton är det för chanserna att få fisk... Hur oerhört många gånger har jag inte åkt tomhänt från den sjön egentligen? Usch och fy, särskilt nu när ett dygnskort kostar hiskeliga 160 kronor. Nej tack, metarna kan få stå i norra änden av sjön och ryckfiska upp nyinplanterad fisk utan att jag finansierar detta i framtiden. Min besökstakt vid Nävsjön kommer inte att öka den närmaste framtiden.

Redo för ett försök i "flugfiskeviken"

Kaffe ingick givetvis i packningen och när jag flugfiskar intas det i träkåsa

Måndagen den 5:e juni utgjorde ett klassiskt exempel på en klämdag. Jag var ledig medan barnen minsann var tvungna att traska till skolan. När eftermiddagen närmade sig tog jag mitt pick och pack och drog till Nävsjön för att göra ett ärligt försök att locka upp en eller annan regnbåge. Jag löste ett familjekort för 180 kronor eftersom det fanns en plan på att dagen efter få med familjen till sjön för lite klassiskt familjefiske.

"Min" rastplats vid Nävsjön under måndagseftermniddagen

Ett komplicerat system av stigar

Skvattram i mossens kant

En yvig och envist vass västlig vind pinade allt och alla vid Nävsjön. Nere vid den s.k. flugfiskeviken gavs visst lä från den lilla ön. Jag roade mig med att försöka nå den ständigt vakande fisk som fanns en bit utanför kasthåll. Detta var ändå ett nöje men vaken upphörde abrupt vid 18-tiden och sedan var det helt dött i den södra änden av sjön. Mitt tålamod tröt när klockan blev 20 och jag packade ihop och åkte hem.

När vinden mojnade och kvällssolens varma strålar kom fram valde jag att åka hem

Ett snabbstopp för att fota siluetten av Tuna kyrka innan solen gick ned

På nationaldagens morgon fick jag sällskap ner till Nävsjön av hustrun och näst yngsta dottern. Likaså anslöt näst äldsta dottern med pojkvän i egen bil. De köpte sina fiskekort och vi gick i gemensam tropp en bit söderut från stora parkeringen. Nu hade jag ju sällskap av ett flertal fiskeroade som inte behärskar flugfiskets sköna konst varvid min fiskedag mestadels gick ut på att knyta tafsar, metkrokar, sänken och andra tillbehör på spinnspöna de använde.

Ny dag och ny rastplats

Bottenmetets förunderliga mysterier

Spinnfiske i den grunda Nävsjön kostar många drag

En sutare och en abborre återfick friheten men någon inplanterad regnbåge såg varken vi eller några andra i vår närhet skymten av. Det är som det är med den saken, vissa gånger går man bet helt enkelt. Den grillade korven smakade ypperligt och kaffet med de nybakade bullarna var inte heller omöjliga att svälja ner. Vi bröt upp vid 15-tiden och så var detta fiskarfänge färdigt för de historiska rullorna.

Som vanligt vid mina fiskarfängen hade jag med den kamera jag är minst rädd om. Den gamla Canon 50D är väl ändå rätt okej men objektivet Canon EF-S 18-200 mm är verkligen inte ett höjdarobjektiv. Det täcker ett stort brännviddsomfång men det är också det enda som kan tillskrivas som en positiv egenskap. Bilderna i detta inlägg är inget mer än roliga minnen för familjealbumet när jag granskar dem med kritiska ögon. Nu har de ändå nått offentlighetens ljus och det kanske är något jag borde be om ursäkt för...