Söndagskväll i Getå

Efter en hel del pusslande med planeringen lyckades min gamla mor hitta ett datum då barn- och fotbollsfamiljen Jansson hade möjligheten att delta i en middagsbjudning "på lokal". Det låter en aning hemskt att vi sätter en väldig massa saker före henne, men riktigt så illa är det inte. Det mynnade hur som helst ut i en fin trerätters-bjudning på Villa Fridhem i Getå dit även min moders kusiner var bjudna. Platsen är numera en konferensanläggning men har sitt ursprung i någon prins sommarresidens, om jag ska ta till mig vad sällskapets äldre medlemmar förkunnade under middagen.

Redo för middag i Villa Fridhem

Vi hade bord boakt från kl 17.00 och sällskapet på 12 personer satte sig tillrätta i en för övrigt ekande tom lokal. Jag undrade lite försynt om denna matservering, på månens baksida, var uppsatt på någon svart lista på de bortglömdas anslagstavla. Icke då, tre och en halv timme senare hade vi sett det ena sällskapet efter det andra både komma och gå.

Lovisa och Anita utanför Villa Fridhem

Jag valde primörer med gös från sjön Glan och jag ångrar mig inte för en sekund. All mat var tillagad med kärlek och kunskap vilket ger köket högsta betyg! Jag tog några bilder på sällskapet samt ytterligare några (hemska) mobilbilder på maten (ve och fasa!) men allt detta sparas till den privata samlingen av bilder.

Hmm, med barnen i sällskap får man alltid något oväntat på bild

Eftersom det var första gången i mitt liv som jag var på västra sidan av Kvarsebo så stannade vi till på vår hemfärd vid Oscarshäll. Det verkar vara någon slags servering (?) men framförallt fanns det en fin utsiktskulle dit vi nådde med en kort promenad från "parkeringsplatsen". Nu när jag googlar om Oscarshäll kommer jag fram till en extremt minimalistisk hemsida som avslöjar att det är just en matservering. Punkt.

Oscarshäll. Tydligen. Jag hade inte en aning.

Kolmårdsskogarna, och båda sidorna om detta landmärke på Bråvikens norra sida, har en hel del att bjuda på när det gäller naturupplevelser. Av denna kaka har jag endast tagit del av några enstaka smulor. Att Villa Fridhem ligger i Getå må vara en sak men postorten är Åby och då är vi ännu längre mot plattmarkerna i Norrköpingsregionen.

Utsiktsplatsen vid Oscarshäll med riktning in mot Norrköping

Norrköping breder ut sig där borta vid horisonten

Soluret verkade ha stannat för kvällen, typ.

Det blev en ytterligt trivsam afton med god mat, härligt sällskap och nya vyer framför ögonen. Det känns som en bra startpunkt för årets sommarsemester och jag låter nu de små vardagsäventyren avlösa varandra. Eller hur det nu blir.

Motorsport, ska're va nåt?

Så har jag flyktigt fått se ännu en plats som jag mer än gärna återvänder till. Och det har jag sportbevakningen att tacka för. Under lördagen arrangerade Katrineholms Motorklubb sin årliga rallytävling Slottssprinten och den har sitt centrum vid Ericsbergs Slott. Trots den relativa närheten till Stigtomta har jag aldrig tidigare svängt av väg 52 för ett besök vid slottet. Nu när jag vet hur fint det är runt slottsområdet kommer jag verkligen att vinnlägga mig om ett besök dit på nytt. Kameran ska givetvis vara med men också plånboken så att ett depåstopp kan göras i det café som slottet har.

Ericsbergs slott

En rallybil på väg ut på transportsträckan till specialsträcka 3

Vid Ericsbergs slott fanns Slottssprintens start-, mål- och depåområde. Själva epicentrum av den klassiska och populära rallytävlingen. För mig var det första gången jag besökte Slottssprinten och jag ville göra en bevakning av tävlingen med bilder som på något sätt kunde koppla rallyt till slottet och dess omgivningar. Målgången på fjärde och sista specialsträckan var bakom slottsområdet så jag tog mig som väldigt många andra åskådare till slottet för en gnutta rally-action.

Profilen Stig Blomqvist var på plats redan under fredagskvällens special-jippo

Stig Blomqvist gjorde ett uppvisningsåk på specialsträcka 4 i sin klassiska Audi Quattro

På väg upp från publikparkeringen nedanför slottet riggade jag min Canon 1D Mark IV med normalzoomen 24-70 mm. Bra till motiv som inte på förhand är kända eller givna. Det minst sagt usla vädret med blygrå himmel och emellanåt regn var inte det roligaste för lystern i bilderna men det var i alla fall dammfritt på de söliga och slippriga grusvägarna.

Jag började med att positionera mig precis vid målgången eftersom arrangören byggt ett litet hopp där. Nu visade det sig att endast de vassaste bilarna, de som återfanns i den fyrhjulsdrivna klassen, lyckades få upp tillräcklig fart för att verkligen bli luftburna i hoppet. Övriga fordon körde genom portalen och in i mål utan spektakulära luftfärder.

Målgången i Slottssprinten 2017

Jag riggade min Canon 7D Mark II med mitt 70-200 mm-objektiv. Avståndet var lagom för brännviddsintervallet i det objektivet och jag valde att fota 2/3-delar av startfältet när de tog sig in i mål. Några få bilder tog jag med normalzoomen när bilarna passerade mig och jag försökte panorera för lite fartkänsla i bilderna.

Ett ofrivilligt uppehåll på en timme inträffade i tävlingen och då passade jag på att byta fotoplats. Nu hamnade jag istället på en plats där jag kunde fota bilarna när de kom in från den sista långa fartrakan och sedan hade en 90-graderssväng upp till målgången.

Depåområdet till vänster i bild och slottsträdgården till höger bakom stenmuren

Givetvis kom det ett par rikliga regnskurar. Redan på första specialsträckan upptäckte de tävlande att morgonens regn gjort vägarna svårbemästrade. I den böj jag hade framför kameran på fotoplats nummer två var lervällingen närvarande och jag kunde tack vare den få lite spektakulära bilder till skillnad från icke-hoppet vid målgången. Jag ångrar att jag inte gick till denna position mycket tidigare.

För att skydda kameran från regnet lyckades jag placera paraplyets handtag i regnjackans ena ficka och spänna fast paraplyet mot kroppen med hjälp av en rem på kameraryggsäcken. Nu hade jag båda händerna fria och slapp knipa fast paraplyet i ena armhålan. Funkade riktigt bra.

Trots det opraktiska i att det regnade måste jag erkänna att regnet faktiskt tillförde något i bilderna. Både i luften och när det så småningom blandade sig med sanden på grusvägen. Damm gör sig givetvis också bra på bild men det är elakare mot kamerorna. Och motorsportsdamm har jag fått min beskärda del av denna försommar.

Nu gäller det att lura med övriga familjemedlemmar på en utflykt till Ericsbergs slott när solen skiner. Jag strosar gärna runt i slottets omgivningar och njuter av det lugn jag misstänker finns i trakterna när det inte är en stor rallytävling som avgörs. Om du vill se mina försök att dokumentera målgången i årets Slottssprint kan du se mitt bildgalleri med ca 250 bilder HÄR >>>

Nostalgi med krom och V8:or i hamnen

Automobilsällskapet i Nyköping öser på med sina populära bilträffar i Nyköpings hamnområde även detta år. Som vanligt ligger arrangemanget på onsdagskvällarna vilket för egen del innebär att det krockar med flicklagets fotbollsträningar. Nu är det dock uppehåll och då har den janssonska traditionen bjudit att ett årligt besök görs bland lack och hjul, rattar och tutor.

Automobilsällskapet i Nyköping håller i bilträffarna i hamnen på somrarna

Om jag fattat det hela rätt är kriteriet att bilarna som ställs ut ska vara minst 30 år gamla. Undantag kan göras om biltypen på något sätt betraktas som speciell. Onsdagen den 5:e juli var temat för kvällen amerikanska bilar. Gissa om intresset för dessa är stort, både bland bilägare och entusiasterna i publiken. Är det något som förknippas med bilkultur så är det ju jänkare. Tunga, gungade samt bensinslukande representerar de oftast mycket motorstarka bilarna en kultur som vi hemma i Sverige förknippar med raggare.

På väg ner till hamnområdet såg jag detta burpeesgäng framför graffitiväggarna

Vid hamnens beachvolleyboll-planer var det också full rulle

Under onsdagens bilträff fanns givetvis äldre exemplar än 50-talsbilar. Och betydligt nyare också där några sprillans färska Mustanger kan ges som exempel på den nya typen av amerikanska muskelbilar. Ganska långt från europeiska snåldieslar som drar 0,2 liter/milen och ser likadana ut allihop. Vad som är mest miljövänligt och politiskt korrekt är däremot inte så svårt att gissa...

Corvetterna vid Vattensportens Hus kan ha tillhört en alternativ utställning. Oklart.

Jag skulle gärna åka till Kuba innan landet uppdateras och förnyas. Till dags dato rullar fortfarande många amerikanska 50-talare som den fiffiga befolkningen lyckas hålla rullande som bruksbilar. Nu får denna tidskapsel ses som påtvingad p.g.a. embargon från amerikanernas sida (det där med kommunism och kalla krig är givetvis komplext och inget vi går in på i detta forum). Kuba vore även en drömdestination för mig som sportfiskare, men det är en helt annan grej än mullrande bilar.

50-talsjänkare

Bilträffarna i hamnen startar klockan 17.30 och pågår till 21. Den något oroliga sommarhimlen under onsdagskvällen innebar ett passerande åskmoln i sydost och hotande mörka moln i västlig riktning. Nu strilade tyvärr regnet ner över bilar och besökare från 20-snåret och det blev tämligen tomt på folk från 20.30. Då sken solen åter över hamnområdet, men det var vi få som var kvar för att njuta av. Kallt blev det i alla fall, och därmed var det som de flesta av våra normala sommarkvällar i detta nordliga land.

Det pistagegröna hamnkontoret passerades av många bilentusiaster

Tydligen har Automobilsällskapet tagit sitt arrangemang ett snäpp vidare och denna onsdag var det livemusik på hamnkajen. Gamla välbekanta dängor av amerikanskt ursprung ekade mellan kulturbyggnader och industrilokaler. Att mycket av musikstyckena hade sitt ursprung i 50- och 60-talet var ingen högoddsare. Frågan är vad det framförs för musik (och av vilka) om de har ett tyskt tema på bilarna. Marschmusik? Bach? Kraftwerk?

Liveunderhållning på hamnkajen

Jag närmade mig hamnområdet med min Canon 5D Mark II som dagen till ära fick normalzoom-objektivet 24-70 mm monterad på nosen. Jag vet sedan tidigare hur trångt det är mellan bilarna och hur mycket folk som rör sig i området. Att få några överblicksbilder med 24 mm vidvinkel men framförallt kunna zooma in och ta detaljbilder med 70 mm brännvidd var min grundidé.

En streetracingbil hade instrumenteringen på utsidan av vindrutan

Detta klistermärke satt på dörrsidan av ett fordon

Hade jag orkat ta fram det medhavda 135 mm-objektivet hade jag kanske kunnat ta några bilder på publiken på detta arrangemang. Eller i detta sammanhang ännu hellre haft med mig min 70-200 mm-glugg. Nu släpade jag inte på alla mina objektiv och gjorde bara ett enda byte halvvägs in i tillställningen.

Stort plus till denna äldre herre för exemplariskt uppförande och utförande på den amerikanska aftonen

Mitt vidvinkel-zoom 17-40 mm fick känna på den svala och oroliga kvällsluften. Där var syftet att få så vidvinkliga bilder som möjligt. Nu går det att få någorlunda godkända detaljbilder också i 40 mm-läget men då är inte objektivets maxbländare f/4.0 helt övertygande när det gäller att sätta bakgrunden i oskärpa.

Bakom några Mustanger fick jag med den dramatiska himlen och surret på hamnkajen

Ett litet bildgalleri från kvällen fick jag ihop och jag valde att lägga ut det på Flickr. Det är sällan jag använder deras bildtjänst men eftersom jag har ett konto där kan det vara en bra idé att åtminstone någon gång då och då visa att man lever i det sammanhanget. Du hittar ett 40-tal bilder HÄR >>>

Tack för idag, slut för idag!

Vägen till och definitionen av en BRA bild

Under onsdagens tidiga förmiddag fick jag en liten stund över mellan två olika ärenden inne i Nyköping. Vädret var fint och efter en kortare sväng längst Storgatan så kändes hamnområdet som ett inbjudande alternativ att ta sikte på. Allra helst som mitt nästa ärende var på bortre sidan av hamnbassängen.

Torghandeln på Stora Torget i Nyköping är numera mestadels krimskrams och strunt

Min vana trogen så kändes fotografering som ett bra tidsfördriv att ta till i denna situation. I fickorna vilade två kameror. Nej, inte mina systemkameror med utbytbar optik utan de två mobiltelefoner jag ständigt släpar på. När jag tog fram den ena av mobilerna för att ha som kamera insåg jag att det är på detta sätt alla fotograferar idag.

En titt ner mot Nyköpingsåns flöde

Foto-entusiasterna skiljer sig från gemene man. De "nördiga" tvistar om Canon eller Nikon, Sony eller Fujifilm, spegelreflex eller spegellösa, crop eller fullformat, fokushastighet, skakningsoskärpa, dynamiskt omfång och filmning i 4K. Herr och fru Svensson, barnen och ungdomarna sliter fram sin mobiltelefon och tar bilden eller filmsnutten de vill ha. Utan krusiduller.

Hamnbassängen vid Nyköpingsåns utflöde

Det är ju helt omöjligt att definiera vad som utgör en bra bild. De bättre mobiltelefonkamerorna levererar skärpa, färger och kontraster som räcker långt. Systemkameror med mer eller mindre dyr optik ger ännu bättre förutsättningar för tekniskt bra bilder. Men är en skarp och färgglad bild per automatik bra? Nej.

Trögseglat i Nyköpingsfjärdens lugna vatten

Vi landar oftast i att bedöma motivet, och endast detta, när vi väljer om vi tycker en bild är bra eller inte. Är inte tekniken för usel i en bild bryr vi oss endast om vad den föreställer. En röd ros, gullig katt eller söt bebis är definitionen av en bra bild för många av oss. Kanske ett vinterlandskap på en bild som vi ser under sommarmånaderna eller vice versa, av någon konstig anledning.

En liten bro med Vattensportens Hus i bakgrunden

Vi foto-nördar tar till alla knep vi kan hitta och klarar av att bemästra ur verktygslådan. Är inte motivet spektakulärt eller tillhör katt/bebis/ros-kategorin får vi jobba med tekniken. Kort skärpedjup är nog det mest uppenbara och kostsamma knepet vi tar till. Macro-objektiv som gör att vi kan ta riktigt närgångna bilder är ett annat knep. Filter och långa exponeringstider är ett tredje alternativ. Stora sensorer är ännu en väg att gå. Eller skitlånga och svindyra teleobjektiv.

Den enda av dagens bilder som jag spontant tyckte kunde funka i svartvitt

Någonstans vill jag ändå påstå att en bild kan se ut hur som helst och ändå betraktas som bra i vissas ögon. Och usel i andras. Smaken är och förblir som baken, som tur är. För mig personligen är det lättare att få till mindre dåliga bilder med schysst utrustning. Allra viktigast är onekligen ljuset, och det krävs träning för att upptäcka, uppskatta och bemästra ljuset. Närvaro-känsla är en annan komponent som jag tycker hör till grundkomponenterna i bra bilder. Kompositionen är en tredje viktig del för duger-att-hänga-på-väggen-bilder.

Välbekant gubbe i sommartider

Jag kan absolut inte påstå att mobiltelefonbilderna i detta inlägg är bra. Jag konstaterar att båda mobiltelefonerna är tillräckliga när det kommer till tekniken. Med lite bildredigering i Photoshop har bilderna piffats till ett snäpp ytterligare. Motiven är sisådär. Men utan mobiltelefonerna i fickan hade det inte blivit några bilder alls. Den kvarvarande frågan blir istället om verkligen alla bilder som tas av mig och många andra överhuvudtaget behöver och borde tas?

Bilderna i inlägget är tagna med en iPhone 7 Plus förutom den sista som fotats med en Huawei Honor 8.