Vägen till och definitionen av en BRA bild

Under onsdagens tidiga förmiddag fick jag en liten stund över mellan två olika ärenden inne i Nyköping. Vädret var fint och efter en kortare sväng längst Storgatan så kändes hamnområdet som ett inbjudande alternativ att ta sikte på. Allra helst som mitt nästa ärende var på bortre sidan av hamnbassängen.

Torghandeln på Stora Torget i Nyköping är numera mestadels krimskrams och strunt

Min vana trogen så kändes fotografering som ett bra tidsfördriv att ta till i denna situation. I fickorna vilade två kameror. Nej, inte mina systemkameror med utbytbar optik utan de två mobiltelefoner jag ständigt släpar på. När jag tog fram den ena av mobilerna för att ha som kamera insåg jag att det är på detta sätt alla fotograferar idag.

En titt ner mot Nyköpingsåns flöde

Foto-entusiasterna skiljer sig från gemene man. De "nördiga" tvistar om Canon eller Nikon, Sony eller Fujifilm, spegelreflex eller spegellösa, crop eller fullformat, fokushastighet, skakningsoskärpa, dynamiskt omfång och filmning i 4K. Herr och fru Svensson, barnen och ungdomarna sliter fram sin mobiltelefon och tar bilden eller filmsnutten de vill ha. Utan krusiduller.

Hamnbassängen vid Nyköpingsåns utflöde

Det är ju helt omöjligt att definiera vad som utgör en bra bild. De bättre mobiltelefonkamerorna levererar skärpa, färger och kontraster som räcker långt. Systemkameror med mer eller mindre dyr optik ger ännu bättre förutsättningar för tekniskt bra bilder. Men är en skarp och färgglad bild per automatik bra? Nej.

Trögseglat i Nyköpingsfjärdens lugna vatten

Vi landar oftast i att bedöma motivet, och endast detta, när vi väljer om vi tycker en bild är bra eller inte. Är inte tekniken för usel i en bild bryr vi oss endast om vad den föreställer. En röd ros, gullig katt eller söt bebis är definitionen av en bra bild för många av oss. Kanske ett vinterlandskap på en bild som vi ser under sommarmånaderna eller vice versa, av någon konstig anledning.

En liten bro med Vattensportens Hus i bakgrunden

Vi foto-nördar tar till alla knep vi kan hitta och klarar av att bemästra ur verktygslådan. Är inte motivet spektakulärt eller tillhör katt/bebis/ros-kategorin får vi jobba med tekniken. Kort skärpedjup är nog det mest uppenbara och kostsamma knepet vi tar till. Macro-objektiv som gör att vi kan ta riktigt närgångna bilder är ett annat knep. Filter och långa exponeringstider är ett tredje alternativ. Stora sensorer är ännu en väg att gå. Eller skitlånga och svindyra teleobjektiv.

Den enda av dagens bilder som jag spontant tyckte kunde funka i svartvitt

Någonstans vill jag ändå påstå att en bild kan se ut hur som helst och ändå betraktas som bra i vissas ögon. Och usel i andras. Smaken är och förblir som baken, som tur är. För mig personligen är det lättare att få till mindre dåliga bilder med schysst utrustning. Allra viktigast är onekligen ljuset, och det krävs träning för att upptäcka, uppskatta och bemästra ljuset. Närvaro-känsla är en annan komponent som jag tycker hör till grundkomponenterna i bra bilder. Kompositionen är en tredje viktig del för duger-att-hänga-på-väggen-bilder.

Välbekant gubbe i sommartider

Jag kan absolut inte påstå att mobiltelefonbilderna i detta inlägg är bra. Jag konstaterar att båda mobiltelefonerna är tillräckliga när det kommer till tekniken. Med lite bildredigering i Photoshop har bilderna piffats till ett snäpp ytterligare. Motiven är sisådär. Men utan mobiltelefonerna i fickan hade det inte blivit några bilder alls. Den kvarvarande frågan blir istället om verkligen alla bilder som tas av mig och många andra överhuvudtaget behöver och borde tas?

Bilderna i inlägget är tagna med en iPhone 7 Plus förutom den sista som fotats med en Huawei Honor 8.