Min årspremiär för blåsippor

Idag hade jag med mig ett par kamerahus och två objektiv till jobbet. Jag skulle ha åtminstone en kamera att testa ett objektivköp med direkt efter jobbet, därav släpandet. Synd att jag inte hade med mig mitt macro-objektiv när blåsipporna i ekbacken vid Stora Berga äntligen tittat fram ur marken.

Lunchpromenaden tog mig till Stora Berga på Skavsta. Som vanligt. Och denna gång var jag väldigt nyfiken och lite, lite hoppfull om att få se en blåsippa eller två. Först stannade jag för en bild på vintergäcken som oförtrutet blommar vidare.

Vintergäcken still going strong

Nu blev det så att herr Jansson låg på alla fyra och försökte komma så nära de nyutslagna blåsipporna det bara gick med 135 mm-objektivet. Närgränsen är 90 cm och jag kan ha passerat den på ett par av bilderna med någon centimeter. Tyvärr. Skärpedjupet med bländare 2.0-2.2 är inte kaxigt...

Jag valde medvetet att inte "städa" runt blommorna innan jag fotade. Det var så här det såg ut och det var så jag ville ha bilderna denna gång. Kanske tar jag ett tillsnyggat blomporträtt någon annan gång där inga pinnar eller lövkanter stör.

Innan jag lämnade Stora Berga fick jag även en nässelfjäril att fastna på bild. Den satte sig en kort sekund på eternitväggen och då hann jag ta några steg mot den för en endaste bild innan den fladdrade vidare genom vårluften.

Nässelfjäril på eternitvägg

Direkt efter jobbet satte jag mig i bilen för att ta mig upp till Strängnäs där det objektiv jag längtat efter fanns till salu. En kort stund hos säljaren och begagnat-affären var avklarad. Några testbilder på takåsarna ner mot vattnet och inne i säljarens vardagsrum hann jag ta, mest för att kolla så att fokusmotorn funkade som den skulle. När jag väl kom hem blev det några testskott ytterligare, mest av nyfikenhet. Nu längtar jag efter att få använda gluggen "på riktigt", vilket lär dröja till helgen.

Alva kom ivägen... ISO 6400, 300 mm, f/2.8 och 1/250 s (med min 7D Mark II)

Nu kan jakten på fler blåsippsbilder fortsätta! :-)

Månadens bild: Mars

Jag ber så mycket om ursäkt. Månadens bild var ju tänkt att presenteras den 1:a varje ny månad och denna månad glömde jag alldeles bort mitt outtalade löfte. Förvisso hör motivet denna gång till i bortre delen av månaden, men det är ingen hållbar ursäkt.

Mars

Den ljuvaste av vårblommor. Blåsippan lockar mig mer än någon annan vårblomma och framförallt gör den det då jag tycker den gör sig så bra på bild. Månadens bild är tagen den 30:e mars 2014 vid Harhålet där det visade sig finnas den mest häpnadsväckande blåsippsbacke. Överallt där vi satte våra fötter riskerade vi att trampa ner en eller annan blå skönhet. Jag fotade blåsippor på fler ställen ifjol, bl.a. vid Stora Berga på Skavsta och vid Linudden men kullen bortanför Harhålet slår dessa ställen med god marginal.

Bilden är tagen med min Canon 5D Mark II, macro-objektivet Canon EF 100 mm/2.8 USM. Ytterligare teknisk fakta: ISO 200, slutartid 1/1000 s och bländare 3,5. Bilden är beskuren.

Vad är vår?

Vad är vår egentligen? "Inte er utan allas" skulle ett svar kunna vara. Det var inte så jag menade. Idag tänkte jag försöka beskriva vad våren kan vara. För mig, i ett ytterst subjektivt perspektiv. Efter den senaste tidens fotografiska äventyr i form av porträtterande av människor, filmning, produktbilder med hästar som aktörer och mingelbilder var det oerhört skönt (och tryggt) att hänga kameran runt nacken med det macro-objektiv som jag håller av så mycket. En riktig långpromenad som fick ta så lång tid den ville. Mini-äventyret jag skrev om igår blev avblåst sent under fredagskvällen då säljaren av objektivet ringde och berättade att han noterat att hans bank skulle ha systemunderhåll hela helgen och då skulle bl.a. Swish-betalningar inte fungera. Tack för det, bankusling. Ny träff bestämd på måndagskvällen i Strängnäs. Blir bra.

Min runda gick där jag gått så många gånger förut och redan hemma på gatan såg jag en stor förändring. Den trädridå som kantat Frubäcksvägen ner mot TGOJ-banan är nu skövlad på det mest fula sätt man kan tänka sig. Begåvningsreserven som jobbat med detta får inte godkänt på en enda punkt då de också stått i vägen både morgon och kväll på den smala gatan. Att de allt större lövträden behövt kapas kan förmodligen förklaras i att de inte ska behöva riskera att välta ner över tågledningarna. Det kan jag köpa även om jag kommer att sakna den naturliga trädridå som blivit allt vackrare med åren.

Schyssta stubbar... NOT.

Så här såg samma gata ut i höstas.

På ännu ett ställe såg jag en tydlig förändring. Det gamla ruckel jag fotat och skrivit om flera gånger i bloggen var nu nedbränd. Det förklarar också varför den gamla otjänliga halmen lagts framför den halvt rasade byggnaden i vintras.

Kvar av det gamla garaget (med kopplingar till flygfältet) finns nu bara aska

Så här såg det ut på julafton vid det gamla rucklet

Tro nu inte att jag tycker att allt ska vara som förr. Nej då, förändringar behövs för att vi ska komma någonstans här i livet. Just nu är det påtagligare än någonsin. Aldrig annars blir naturens förändring så tydlig som i skarven mellan vinterhalvårets kyla, vila samt mörker och sommarhalvårets frodiga, fryntliga och livsbejakande värmeyra.

Hemma på tomten är hortensians knoppar alltid mer eller mindre redo

För mig kan våren vara

• promenader med uppknäppt jacka
• fraset från tusentals myror när man lutar sig över en myrstack
• gula små solar i dammtorra vägrenar
• överlevande snöfläckar i trädens skugga
• plöjda åkrar som går från fuktigt mörkbruna till torrt grå
• knoppar som brister
• trädhängen som ger allergibesvär
• vinterfåglarnas glada vårkvitter
• grusvägar som torkar upp

Kirskålen kan nu åter växa till sig

Hängen i alträdet

Den senaste tidens blåst har tagit knäcken på ett träd i kohagen vid Prästgården

Grusvägarna börjar torka upp

De mystiska buskarna börjar snart slå ut

Myrorna kryllar

Vägkäpparna ska snart samlas in

Tussilago i vägrenen

De kalla nätterna låter skuggornas vatten förbli fryst långt in på dagarna

Öppen ladugårdsdörr nära Stigtomta skrot

Kanadensiskt gullris framför snöfläckar

Videung mot klarblå himmel

Vintergäck vid Mårtenstorp

Snö i skuggorna och ett upptorkande gärde

Ladugårdstak vid Skillra

Nu är jag inne på andra dagen med en nackspärr sänd till mig från helvetet. Med tigerbalsam och Voltaren försöker jag råda bot på eländet. Kanske, kanske släpper det något till söndagens fotbollscup då fotbollstjejerna kommer att irra runt mig. Det är ju en fördel om jag slipper vända på hela kroppen om någon vill mig något...

Ha en fortsatt förträfflig helg!

En liten parentes

Jag har inget särskilt märkvärdigt att bjuda på idag. Varken i text eller bild. Ändå har det varit en jättespännande vecka ut fotografperspektiv. Några kul utmaningar i jobbet och positiv feedback på tidigare utförda uppdrag. Och våren är ju här med sol och vårtecken som staplas på varandra.

Komprimator men ingen container utanför min arbetsplats

Fredagsförmiddagen innebar en närmare titt på en filminspelning som gjordes för en kortare Youtube-film som ska illustrera en montering av en nylanserad produkt på mitt jobb. Jag höll inte i spakarna men behövde se hur det görs framförallt för att kunna styra framtida inspelningar. Dessutom innebar fredagsförmiddagens aktivitet att jag fick förflytta min lekamen från Skavsta till en närliggande ort.

Ulligt och tussigt i träd och buskage

Jag ger mig ut på ett mini-äventyr under lördagen. Begagnad kamerautrustning i form av ett objektiv ska förhoppningsvis inhandlas. Förutsättningen är givetvis att objektivet ser bra ut. Det är en bit att åka så jag hoppas verkligen inte att det är en resa i onödan. Jag håller båda tummarna eftersom det handlar om något jag trånat efter ganska länge nu.

Kiladalen under dimslöjor med Ullevi Gård närmast i centrum av bilden

Söndagen är i sin helhet vikt åt inomhus-cup i fotboll med näst yngsta dotterns lag. Norrköping är destinationen denna gång. Alltså ser det ut som det blir ännu en helg då inte tiden riktigt räcker till för det jag skulle behöva göra. Däremot gör jag saker jag vill göra. Det är en viss skillnad... :-)

En vy från Väderbrunn rakt in mot Nyköping

Trots de svinkalla nätterna tror jag det börjar vara aktuellt att spana efter blåsippor. Bilder från lite olika håll i Sverige avslöjar de blåa skönheterna. Att de slagit ut i t.ex. Halland betyder inte så mycket för oss som håller oss längre norrut men tydligen har någon i Stockholms-området också sett dessa vårblommor och då innebär det att jag ska börja hålla mig beredd.

Vilket påminner mig om att jag glömt att publicera ett inlägg med Månadens Bild för mars... Kommer inom kort!

Inte fult, bara slitet

Så kom det sig då att jag ännu en gång tog en lunchpromenad med siktet inställt mot Stora Berga ute på Skavsta. Tjatigt, men i en årstid som innebär snabba förändringar i naturen ändå belönande. Och frisk luft fick man mycket av idag utan att anstränga sig mer än att öppna munnen och vrida in kroppen mot vinden. Oj vad det har blåst.

Sedan det stora trädet trillade över det övergivna sommarhusets tak har det gått utför

Jag satte 24 mm-objektivet på kameran denna gång. Du vet den där gluggen som jag lovordat varje gång jag använt det. Inte en enda gång har jag blivit besviken på vad det levererar. Förutsatt att det är vidvinkelbilder jag är ute efter förstås. Hur det beter sig på något annat än fullformatskameror vet jag i och för sig inte, och det borde jag testa vid tillfälle.

"Jag haver haspat" som Emil i Lönneberga sjöng när han stängde in sin far på dasset

Jag gick en helt annorlunda väg upp till gården Stora Berga idag. Jag genade genom skogen. Och mina steg ledde mig förbi en gammal lekstuga. Där intill växte alla snödroppar som jag bara minuterna innan hävdat lyste med sin frånvaro vid gården. Med facit i hand ljög jag mig alltså blå.

En lekstugegavel i motljus

Inläggets inledande bilder är svartvita för att jag tyckte det passade det ruffiga och slitna i motiven. Som blogginläggets titel säger är det väldigt slitet men därmed inte sagt att det måste vara fult. Det kan finnas något intressant, nästan vackert, i det som är luggslitet och på väg utför. Jag skriver inte det bara för att gaska upp mig inför åsynen av mig själv i spegeln...

En engångsgrill på fundamentet där en liten kamin en gång har stått 

Jag kunde ladda batterierna i solskenet. Det var varmkallt ute. Solvärmen fick mig att inte dra upp dragkedjan i jackan men efter en knapp halvtimme utomhus frös jag ändå om händerna av de förhållandevis kalla vindarna. Det är precis som det ska vara på våren, den ska svettas in tills man slutligen törs klä sig på ett lagom sätt. På hösten är det omvänt.

Lekstugans lilla farstukvist och Stora Berga i bakgrunden

I sluttningarna runt Stora Berga har vintergrönan tagit över helt. Det är bara ekbacken i öster som inte är täckt av denna marktäckare. Den lever upp till sitt namn och ser härligt inbjudande ut när solen skiner på den och allt i övrigt ännu är tämligen brunt och livlöst.

Marken är täckt av vintergröna

I riset och slyn vid lekstugan stod snödropparna och tittade upp över vintergrönans täcke

Jag tog de sista stegen upp mot det gamla boningshuset. Enda anledningen var att titta till vintergäcken. De som inte hade några ton granitblock över sig verkar må bättre än någonsin!

Vintergäck som hittat upp ur den fria delen av jorden vid Stora Berga

På tillbakavägen mot kontoret valde jag den sedvanliga grusvägen. Någon måtta får det vara på skogsäventyren en helt vanlig tisdag i mars.

Galen vårdag

Internationella kvinnadagen. Vasaloppet. Plus 14 grader i skuggan. En dag med hög puls, rakt igenom. Att jag sedan var inne i Nyköping redan klockan 07.30, trots att söndagen borde betraktas som vilodag, understryker bara hur hektisk dagen är. Jag hade ärenden och då passade jag naturligtvis på att knäppa några vårbilder men också en liten filmsnutt.



Söndagen började faktiskt med moln och grå himmel. Det trista försvann ganska snart och straxt efter klockan 08.00 tittade solen på oss från en klar himmel. Nyköpingsåns vattenflöde är högt eftersom snöfallet tidigare i veckan nu smält och hittar sin väg ner mot Östersjön.

Alla vattenpartiklar som slås upp efter dammluckorna skapar regnbågar i solskenet

Dagens vårtecken gick att stapla på hög. Trädpollenallergikerna gör bäst i att hålla andan en sån här dag.

I planteringen nedanför Folktandvården på Öster gror lökväxterna för fullt. Små ljusgröna spetsar sticker upp ur den mörkbruna och fuktiga jorden.

Jag gick ner till å-kanten där änderna håller till. De är ju där oavsett årstid, så änderna utgör inget vårtecken. Däremot kan de med lite tur utgöra fina motiv.

På hemvägen från stan åkte jag in på vägen upp mot Skavsta. Även här rinner Nyköpingsån förbi och bara för att ge stöd åt mitt påstående att vattenflödet är rejält just nu presenterat jag de två nedanstående bilderna. I beteshagen går snart kossorna men innan dess bör det nog torka upp en smula. Kor är inte kända för att ha särskilt mycket simhud mellan klövarna.

Raden med alar i den översvämmade hagen är ett känt riktmärke upp mot Skavsta

Jag såg och hörde både tofsvipor och lärkor när jag stod och spanade ut över de översvämmade åkermarkerna. Innan jag kommit hem hade jag sett både en motorcykel och en nässelfjäril. Är inte allt detta vårtecken som räcker och blir över för att bevisa att våren äntligen är kommen?

Ha en fortsatt förträfflig dag!