tisdag 26 mars 2013

Test av kompakt-kamera

Innan jul hade jag den stora turen att vinna ett jättefint pris i Cyberphotos julkalender-tävling. Och med motiveringen att min näst äldsta dotter skulle få en eventuell vinst i julklapp innebar ju att hon blev den glada mottagaren av en Nikon Coolpix S9300.

Dagens bilder har jag tagit med ovan nämnda kamera. Mest för att jag ville testa kameran utomhus (jag har tidigare bara tagit ett par bilder inne med blixt.) Hur skulle det vara att släppa de tunga systemkamerorna och försöka fota motsvarande bilder med en liten plutt-kamera? Jag tänker inte ge någon utförligt test-rapport men kan i alla fall konstatera några saker. Bildkvalitén är förvånansvärt hög, kompakt-kamerans ljusmätning klarar ganska svåra situationer (motljus och stora kontraster mellan skuggor och högdagrar) men optiken kan inte mäta sig med systemkamerans utbytbara optik. Jag hade dessutom svårt att titta i en display på utsträckta armar framför mig då jag vant mig vid att ha en stor kamera tryggt framför ögat i ett stadigt grepp.

Lite retligt att upplösningen i Coolpix-kameran är högre än i två av mina systemkameror. Men upplösning är inte på långa vägar allt utan sensorns allt för höga pixeltäthet kan i vissa fall snarare vara en nackdel. De bilder jag visar nedan har fått en sedvanlig efterbehandling på samma sätt som jag brukar göra med mina bilder. Viss beskärning, räta upp lutande bilder, korrigering av kontrast, lätt touch av mer skärpa brukar jag göra. Nu är det JPEG-bilder från start ur kompakt-kameran vilket tyvärr minskar möjligheten att få till justeringar i datorn, och jag brukar i alla sammanhang utom vid sportfotografering fota i rå-format för att sedan konvertera till JPEG.

Porträtt på Lovisa. Skärpa, ljus och färger hanteras galant av kameran. Obeskuren.
Porträtt på Alva. Klantig fotograf som kommer för nära med lite för mycket vidvinkel... Obeskuren.

Hur skulle det funka att fota en fågel? Om jag zoomade max med kameran (den har "18x zoom") så var det ett elände att hålla sökarbilden still och se var objektet befann sig. Men när väl kameran hittat fågeln och satt skärpan så håller bilden att beskära och det blir i alla fall hyfsat acceptabelt.

Inzoomad och hårt beskuren bild på talgoxe. Pinnen framför ansiktet är inte kamerans fel!

Närbilder/macroläge då? Jag fattade inte riktigt hur kameran skulle ställas in men efter lite fipplande fick jag till det hyfsat. Bilden nedan är lätt beskuren.

Närbild men kanske inte riktigt "macro". Och för en gång skull kort skärpedjup.

Jag provade att fota rakt i motljus med vit snö framför mig och en mycket mörk skogsridå i bakgrunden. Skulle det funka överhuvudtaget? Jo, lite fix i datorn och det enda som verkligen spårade ur var vitbalansen eftersom snö har en tendens att bli blåare än vad ögat ser.

Motljus och "kolsvart" skogsridå funkade faktiskt. Obeskuren.

Jag zoomade in lite påskris utanför dörren på en av villorna i Tängsta-området. Här avslöjas en liten men överlevnadsbar brist i kamerans JPEG-hantering då jag tycker att fjädrarnas färger drar iväg lite väl häftigt.

Max zoom och sedan lätt beskuren. Funkar även om skärpedjupet är "för långt".

Här följer några bilder där jag tycker att kameran löser situationerna riktigt bra och ger behagliga bilder.

Obeskuren. Skuggor och färger helt OK.
Lätt upprätad bild och mindre beskärning. Bra i halvsvårt ljus.
Obeskuren och max vidvinkel. Helt OK!

Näst sista bilden avslöjar en brist som denna kameran delar med andra kompaktkameror, mobilkameror m.m. Enklare linser ger ofta ful kromatisk aberration, eller s.k. färgblödning, vilket kan ses i konturer som t.ex. trädgrenar m.m. I originalbilden är det väldigt tydligt uppe till höger i bilden men nu när fotot är förminskat och hanterat i datorn är det inte längre lika framträdande.

Rogstorpsvägen i Stigtomta. Hem ljuva hem. Obeskuren.

Jag är i stort nöjd med kvalitén på bilderna. I optimala förhållanden ger kameran t.o.m. riktigt bra resultat. Men det är en kompakt-kamera och inte en systemkamera vilket bl.a. innebär att den är förhållandevis långsam, har svårt att sätta skärpa i maximalt zoom-läge, den har svårt med vitbalansen, ger kromatisk aberration m.m. Men den viktigaste komponenten, och egentligen det enda du som läsare behöver lägga på minnet av allt dravel jag skrivit, är fotografen själv. Det är alltid fotografen själv som är den största begränsningen! :-)

Hortensia i snö. Obeskuren.

Tack för uppmärksamheten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar