Stigtomta Vrena tur och retur

Aktiviteten hos Föreningen Sörmlands Veteranjärnväg har varit ovanligt hög denna sommar. Kanske var det därför som inte vagnarna var särskilt fulla när tåget gick från Oxelösund till Vrena under lördagen. I flera år har ett hederligt gammalt ånglok använts som draglok när Vrenadagen arrangeras i skiftet mellan sommar och höst. Några undantag har det varit och då har det berott på sådan torka i skog och mark att man inte velat riskera markbränder p.g.a. gnistor från lokets ångpanna.

Hasselsnåret bildar en grön gångtunnel på min väg till Stigomta Station (eller där den en gång låg)

Varför är det så intressant med tåget mellan Oxelösund till Vrena för mig? Jag kan absolut ingenting om tåg, däremot har jag alltid tyckt om att åka tåg. Jag har inte heller bott i Stigtomta tillräckligt länge för att ha varit med om tiden då persontrafik skedde längst det som nu endast är ett järnvägsspår för gods till och från Oxelösunds järnverk.

Ångloken kom bakochfram med tågsetet till Stigtomta under lördagsmorgonen

Vårt hus ligger ett stenkast från TGOJ-banan och de gånger det kommer något annat än godståg längst rälsen är det lite extra. Banvaktstugor, magasin och annat finns kvar som minnen av en svunnen tid då järnvägen användes i avsevärt större utsträckning än idag. En tid då järnvägen spelade en större roll för människor ute på landsbygden. Tyvärr revs det gamla stationshuset i Stigtomta för några år sedan och jag har inga bilder på det. Ett tu tre var det bara borta. Tyvärr.

Utan perrong är det trappstegar som gäller för att komma upp på tåget

De gamla vagnarna och det stora och rykande ångloket är ett ytterst charmigt inslag. Och allt ideellt arbete som läggs ner på att hålla tågen rullande är imponerande. Med glädje betalade jag de 100 kronor det kostade för en tur och retur-biljett mellan Stigtomta och Vrena. 11 minuters restid och varje sekund var ett sant nöje.

En vändplan är det enda som återstår av Stigtomtas gamla järnvägsstation

Jag har länge tänkt åka tåg på TGOJ-banan men det har liksom inte blivit av. Som minst har jag tänkt fota ångloket när det kommer ångande på spåret i samband med Vrenadagen. Inte heller detta har jag lyckats med och det har alltid varit någon fotbollsmatch i vägen.

En av tredjeklassvagnarna som transporterade resenärer till Vrena

Min biljett

Givetvis rör det sig en massa tågentusiaster i närheten av ett veterantåg. Och folk med kameror och videokameror. Jag försökte fota så gott jag kunde men egentligen var det allra roligast att fysiskt vara på tåget och åka genom landskapet.

I Vrena har man lyckats bevara den gamla tågstationen

I Vrena klev vi av och där kunde man också titta in i det gamla stationshuset som funkar som någon slags museum med pryttlar och attiraljer med tåganknytning. TGOJ-banan kommer in mot Vrena bakom det gamla bruket och nog är det lite trist att se den nedlagda fabriken och förfallet på området.

Tåget har stannat vid Vrena station och jag fotade det från den gamla järnvägsbron

En gammal skylt som intressant nog visar sig vara inställd på min födelsedag :-)

Jag fördrev tiden fram till återresan med aktiviteter som hade med Vrenadagen att göra. Tågentusiasterna kunde åka vidare under ytterligare en timme då tåget gick vidare till Silinge innan det återvände till Vrena. Därefter behövde loket påfyllning av vatten innan det kunde ta alla passagerare vidare mot Stigtomta, Nyköping Södra (vid Vipsgrillen) och Oxelösund. Vattenpåfyllningen visade sig genomföras av Räddningstjänsten men inte utan vissa problem då de behövde fylla sin bil ett par gånger innan loket var tankat och klart.

Inne i loket gällde det att se till att det var fyr i pannan

När jag klev upp på tåget en kvart innan återfärden så fixades det för fullt med underhåll. Tydligen var elementen i de gamla passagerarvagnarna i behov av tillsyn. Ett arbetslag bestående av 4-5 personer fixade och donade och det märktes att de tyckte det var roligt. Problemlösning efter bästa förmåga för att få den äldre tekniken att fungera igen.

En selfie i den partiella speglingen i fönstret mellan sektionerna i passagerarvagnen

Återresan mot Stigtomta gick precis lika snabbt som åt andra hållet. Ett tu tre såg jag mitt hus, bron som leder till Jönåker och det gamla magasinet där vi skulle stanna. Några bilder på tåget efter att jag hoppat av och sedan var det åter på rull under pustande och frustande.

Magasinet som jag fotat många gånger förr men aldrig tidigare från ett tåg

Jag har valt att konvertera tågbilderna till svartvitt. Ett stilknep som kanske inte behövts då tåget ändå har en ålderdomlig touch. Det blev så pass många bilder så att jag valde att lägga upp ett album på Flickr som du kommer till HÄR>>>

Jag har fler bilder att visa från de fragment av Vrenadagen som jag såg under lördagen. Med andra ord så återkommer jag så fort jag hunnit gå igenom nästa grupp med bilder. Det är lite hektiskt just nu och mycket som händer och då blir det inte så mycket tid över att blogga.

Tack för visat intresse!