Bågskytte från hästryggen

En smula förvånat läser jag om beridet bågskytte på diverse sidor som Google behagar presentera för mig. Det är en sport, uppenbarligen, och det finns olika tävlingsvarianter. Å andra sidan tycker ju vissa att även golf är en sport. Snart påstås det väl att även TV-spel är sport!

Beridet bågskytte under Vrenadagen

Skämt åsidor, att rida verkar svårt nog. Sitta på en hästrygg utan att hålla i sig för glatta livet verkar ännu svårare. Fatta därefter tag i ett precisionsvapen såsom en pilbåge och vi snackar hög svårighetsgrad. Och att träffa små runda tavlor med pilarna tycks som mission impossible.

De fyra ryttarna presenterade sig och det de skulle utföra framför publiken

Många sökte sig till gräsplanen för bågskytteuppvisningen under Vrenadagen

I samband med lördagens arrangemang Vrenadagen så var det uppvisning av de beridna bågskyttarna klockan 12.00 på gräsplanen nedanför Vrena kyrka. Något jag tagit hänsyn till och planerat efter då jag bestämde mig för att åka tåg till Vrena. Mitt 70-200 mm teleobjektiv var med och det räckte med tanke på att vi i publiken tilläts sitta hyfsat nära.

Några uppvärmningsvarv för ryttare och hästar genomfördes

Samtliga fyra hästar var synnerligen vackra att titta på 

Två av bågskyttarna/ryttarna (bågryttare?) var mer annorlunda klädda än de övriga

Tyvärr hörde jag inte ett ord vad som sades när de presenterade sig och det som skulle förevisas. Och avskärmningsbanden längst banan de red var i vägen på i stort sett varje bild jag tog. Jag hade kunnat stå upp men min vana trogen vill jag ha en låg fotovinkel när något fartfyllt finns framför kameran. Det ser mäktigare ut med låg kameravinkel och mer bakgrund och himmel kommer med i bilderna.

Det gick inte att fritt välja plats att fotografera från. Naturligtvis. Varken jag eller bågskyttarna hade velat se mig på insidan av planen där pilarna sökte sina mål. Och jag var inte heller ensam vid sidan av banan, full hänsyn till andra åskådare måste givetvis visas.

Förutom de tre tavlorna att sikta på fanns en skum kanin (välj om du vill särskriva detta eller inte)

Nu i efterhand kan jag irriteras så smått på att jag hade Vrenadags-besökarnas bilparkering i bakgrunden av bilderna. Bilar i oskärpa och i bjärta färger utgör inte den perfekta fotobakgrunden. Nåväl, det är inga prisvinnande bilder hur som helst.

Det var hur som helst kul att se hur beridet bågskytte gick till. Svårighetsgraden behöver vi inte diskutera, det krävdes prestationer på högsta nivå för att få iväg pilarna i tid och mot målen. Och om någon frågar mig i framtiden kan jag berätta att jag även fotat sporten beridet bågskytte. Så det så.

När bågskyttarna var klara med sin uppvisning gavs möjlighet för nyfikna att testa. Men bara stående på marken med en pilbåge i händerna. Det räcker nog till att börja med. Jag utforskade annat som fanns att se på Vrenadagen innan jag satte mig tillrätta på tåget för återfärd till Stigtomta.

Jag har bildmaterial kvar till ytterligare ett inlägg från Vrenadagen. Det blir "det som blev över" eller kanske mer en beskrivning av vad Vrenadagen bjöd på för oss alla som var på plats.


Jag återkommer!