Ledbruten söndagspromenad i jobbtankar

Det blev en väldigt försiktig kortpromenad under söndagskvällen i hemtrakterna. Vädret var okej och efter en dag i TV-soffan behövdes en smula frisk luft. Anledningen till min något återhållsamma allmänstatus var lördagens arbete med Diggiloo-konserten vid Ulriksdals Slott i Stockholm. Vi i Stigtomta IF har under många år finansierat delar av verksamheten genom att göra punktinsatser på bl.a. konserter. Nu humpar jag inte scen-grejor längre men en arbetsdag mellan kl 06.00 och 02.45 sätter ändå sina spår både på kropp och knopp. Ideellt arbete med den gemenskap som skapas "äger", för mig och flera av mina klubbkompisar.

10-talet solrosor med fågelfrö-ursprung har växt upp framför farstukvisten

Humlan kommer förhoppningsvis att lämna plats till fåglar när solrosens frön mognat

De senaste dagarnas ivriga matchspelande för flicklaget föregicks av en intensiv period med beachvolleyboll. Semestern är sedan en vecka slut och jobbet pockar på uppmärksamhet. Så länge det nu varar. I skrivande stund är det endast fyra veckor kvar av den 32-åriga tjänst jag haft på min arbetsplats. Sedan är det fortsatta yrkeslivet ett oskrivet blad. Ännu känner jag ingen panik men måste erkänna att stressen över en osäker framtid gör sig allt mer påmind.

Lada och ladugård vid Skillra bakom ett hav av majsplantor

Frustrationen över den uppkomna situationen på arbetsplatsen går i vågor. Vi är flera som delar samma öde, vissa tar det bättre än andra. Att inte längre ha koll på de långsiktiga tankegångarna och att inte vara involverad i hur organisationen ska byggas, hur de dagliga sysslorna med ursprung i krav från interna och externa intressenter ska lösas är bara att släppa. Svårt om man varit med länge och känt engagemang och lojalitet mot sin arbetsgivare.

Blåeld i motljus

I jobbturbulensen hoppas jag kunna dra nytta av den årstid vi nu har för dörren. För mig är höstmånaderna september och oktober två av årets absoluta favoritmånader. Möjligtvis kommer de i skymundan för månaden maj. Och juni. Den tidiga hösten är för mig riktigt härlig. Luften, lukterna, det allt försiktigare ljuset, färgerna, landskapets förvandling. Man måste inte heller ha sommarens dåliga samvete om man stannar inomhus...

Ladan vid Skillra

Toppar på majsplantorna

Hösten är ett skifte som gör att vissa saker fasas ut och andra saker genomgår en taktökning. Jag hoppas givetvis att jag får vara med om ett lyckat yrkesbyte under denna period. Likt årstidsskiftningarna har min arbetsgivare ändrat skepnad under åren. Många arbetskamrater har kommit och gått och jag måste erkänna att jag nog stått för någon slags kontinuitet i sammanhanget. En länk mellan gammalt och nytt.

Vetefälten mognar (och en och annan tistel har tydligen smugit sig in)

Vete som gröda verkar vara det som gäller i år

Jag vet vad jag allra, allra helst skulle vilja göra för min försörjning. Förhoppningarna att detta ska bli verklighet är dock små, till och med minimala. Mentalt försöker jag styra om tankarna för att inte låsa fast vid en orealistisk målbild. Har jag lockande strängar på min lyra för dagens arbetsmarknad? Jag vill fortfarande tro och intalar mig det.

Rödklöverfältet i förgrunden med Skillra långt där borta

Rödklöver

Bilderna i dagens blogginlägg är fotograferade under söndagskvällen med min Canon 5D Mark II och mitt macroobjektiv Canon EF 100 mm. En trivsam kombo som passar utmärkt för mig. Det är sedan gammalt.