söndag 13 augusti 2017

Beachvolley fotografiskt utmanande

Mitt i alla inlägg från och om Gotland bryter jag emellan med ett blogginlägg om sportfotografering. Igen. Det är så att jag under nästan en veckas tid befunnit mig inne i ett beachvolleyboll-bubbla. Sverige-eliten inom beachvolleyboll tävlar under somrarna i något som kallas Swedish Beach Tour. Nio deltävlingar totalt där tourfinalen är uppe i Umeå det kommande veckoslutet. Nyköping arrangerade för första året för en av deltävlingarna, nummer åtta närmare bestämt, och den avgjordes den 10-12 augusti.

Stora torget i Nyköping ur fisheye-perspektiv från kortsidesläktaren

Nyköpings kommun har del i arrangemanget men det stora lasset med tävlingsledning och funktionärer har Nyköpings Frisksportklubb dragit. Oj vad många de varit och oj hur bra arrangemang de åstadkommit. Enligt de aktiva en av bästa, om inte den allra bästa, på årets tour. Att ha tävlingarna på en tillfällig plan på det tajta torget som kantas av gamla eller "speciella" (Stadshuset) byggnader blev en lyckträff. Många ovetande förbipasserande stannade nyfiket till, tittade en stund, och fyllde helt eller delvis läktarna med plats för 500 åskådare.

Beachvolleyboll är fylld av känslor. Här är slutsegrarinnorna Tadva Yoken och Sigrid Simonsson
Härlig mimik på Jona Vigfusdottir när hon jublar över en vunnen poäng med lagkamrat Sara Cavretti

De 16 högst seedade herrarna respektive damerna (med andra ord åtta lag i respektive klass) tävlar på touren. Jag ska inte gå in mer på tävlingen som sådan eftersom det är något jag skriver om på annan plats (Lokalsporten.se) och vid ett senare tillfälle när jag hunnit redigera färdigt allt bildmaterial. Att hemmahoppet Linus Tholse i par med Jakob Molin vann herrklassen gjorde inte det hela sämre, det blev en värdefull del i arrangemangets 100%-iga framgång i Nyköping. I detta blogginlägg tänkte jag kort berätta om den fotografiska utmaningen som beachvolley innebär för mig. För det är svårt, knepigt och krävande. Tycker jag.

Speglingar i spelarnas solglasögon är tacksamt att jaga med kameran

Jag försökte förbereda mig för tävlingen genom att redan på måndagen vara på plats när den tillfälliga arenan byggdes upp. 200 ton sand har dumpats på torget innanför en sarg som byggts upp. Läktare monterades och diverse tält, ljudanläggning och dass släpades på plats. Under tisdagskvällen tävlade arrangörsklubben på arenan då deras veckotävling Beachtoppen flyttades från ordinarie plats. På onsdagen var jag med under två timmar då min näst yngsta dotter var där i en grupp som under veckan testade många olika sporter ("Teen Camp" i Sörmlandsidrottens regi). Direkt efter detta tränade hemmahoppet Linus Tholse på planen och även det såg och fotograferade jag. Jag kände mig förberedd så till vida att jag visste hur ljuset föll över sandplanen, hur bakgrunderna i olika vinklar såg ut m.m. Men att fota när spelet pågick i full fart var jag inte tränad för när tävlingarna drog igång på torsdagsförmiddagen.

Linus Tholse (i par med Jakob Molin) manade på publiken under sina matcher på Stora torget

Det är något som liksom skaver med att fota volleyboll. Hur jag än försöker tycker jag att jag inte kommer åt spelet. Antingen är någon medspelare i vägen eller annars är det nätet eller stolparna som skymmer sikten. Dessutom händer plötsligt en massa saker som varken jag eller kamerans autofokus hänger med på. Spelet går snabbt och är svårläst. Räddningsplankan är att fota servar, bagger- och fingerslag samt känsloutbrott efter varje spelad poäng. Men det är ungefär som att på en fotbollsmatch endast fota spelare som driver boll eller slår en passning längst marken. Bilder som inte direkt är upplyftande att titta på.

Baggerslag av Johan Ström

Baggerslag framme vid nät av Sigrid Simonsson

Hela torsdagen kämpade jag på med både en mulen och trist himmel och mina egna sportfoto-brister. Fredagen blev bättre på många sätt. En klarblå och molnfri himmel samt lite bättre känsla för hur spelet böljade och vilka situationer man kan förvänta sig framför kameran. Inspirationen räckte långt men fick ett pris. Fredagen innebar spel mellan klockan 09.00 och 19.00. Endast några minuters paus mellan matcherna. Jag var helt slut efter att ha koncentrerat mig i 10 timmar (med en 15-minuters lunchpaus). Det fick jag betala för under lördagen då semifinalerna och finalerna avgjordes. Jag orkade inte vara riktigt på tå under lördagens spel och dessutom var det åter blygrå himmel över våra huvuden.

Baggerslag som åtminstone har flygande sandkorn som extra ingrediens

Jag fyllde den mellanstora kameraryggsäcken med två kamerahus; min Canon 1D Mark IV samt min 7D Mark II. Den absolut största mängden bilder togs med min 1D-kamera som fick mitt 70-200 mm-objektiv påmonterat. Min 7D tjänade som andrakamera och användes till översiktsbilder, och till detta packade jag med mitt 24-70 mm-objektiv, mitt fisheye och min 17-40 mm-zoom. Tungt nog att ha runt nacken eller på ryggen (eftersom jag inte tordes ställa ifrån mig ryggsäcken någonstans under tävlingsdagarna).

Spel framme vid nät som jag fångat från sidan nästan parallellt med nätet
Spel framme vid när fångat från planens kortsida

Samtliga bilder i detta inlägg har jag plockat ur min bildskörd från den soliga fredagen. Självklart kan det vara knepigt med det hårda ljuset men det ger även en lyster till sportbilderna som är omöjligt att åstadkomma en mulen dag. Jag och en foto-broder fick ackreditering och vi fick bl.a. instruktioner att försöka få med så mycket publik som möjligt i bakgrunden av våra bilder. Vi skulle dessutom försöka leverera ett 50-tal bilder efter varje tävlingsdag till deras flöde på Facebook. Gott så, en rimlig begäran (för vår gratis-insats).

Knuten näve och spegling i glajorna. Nykorade svenska mästaren Peter Lundgren levererade!

De tidiga morgonmatcherna drog inte jättemycket folk till läktarna. Med andra ord fick man välja fotovinkel med omsorg. När det väl dök upp många på läktarna var det plötsligt andra vinklar och perspektiv som gällde. När något spektakulärt hände var risken stor att man inte hade den vänd mot kameran eller att den var på andra planhalvan som man inte nådde p.g.a. både nät, andra spelare och otillräcklig brännvidd. Nåväl, det får inte vara för enkelt för då skulle ju även mobiltelefonkamera-fotograferna fixa sportbilderna som jag kämpar för med både tid och dyr utrustning.

När allt stämmer, Linus Tholse räddar upp en boll framför mig och både jag och kameran hann med!

Efterhand som fredagen gick fick vi en allt lägre sol som gav både varmare bilder och längre skuggor. Därutöver dök en möjlighet upp att ta bilder på sanden som sprätte upp när spelarna gjorde upphopp. Jag såg det av en slump när jag gick runt planen och kunde inte annat än försöka fånga det på bild.

Sprättande sand i kvällsljuset på Stora torget i Nyköping

Förhoppningsvis blir detta ett återkommande inslag i Nyköpings stadsbild kommande år. Frisksportarna fick i alla fall frågan från Swedish Beach Tour om de var beredda att arrangera en deltävling även kommande år. Vi får se. För mig räcker bildmaterialet från årets tävling ett bra tag... Av ca 7500-8000 exponeringar har jag sparat 4000. Ur detta material har jag gjort i ordning tre gallerier om totalt 300 bilder som arrangören fått enligt önskemål. Nu återstår redigeringen av knappt 1000 ytterligare bilder innan jag tycker att jag är färdig. Och en bloggtext. Nja, det kommer kanske att ta för lång tid, jag får grubbla på hur jag ska göra.

De redan levererade bilderna hittar du här:

Jag tackar för möjligheten att fotografera denna eminenta och visuellt tilltalande sport. I sammanhanget vill jag även tacka Friskportarna i Nyköping för ypperligt bemötande, den trevliga stab som följer touren samt alla spelare som gjorde dessa dagar till något riktigt, riktigt minnesvärt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar