Landskapsbilder med 420 mm tele

En oväntad lucka i mitt schema uppstod under torsdagskvällen. Länge gick jag i tron att jag skulle följa med yngsta dottern då hon skulle till Hölö och spela flicklagsmatch med kompisarna i fotbollslaget. Bilen blev plötsligt överbokad och proppfull, det är bra med samåkning, och jag blev ensam kvar i Stigtomta med min kamera. Ensam och ensam, självklart tömdes inte hela byn på folk bara för att min dotter skulle spela fotboll...

Stockrosen framför husfasaden blev torsdagskvällens första motiv

Efter att ha krafsat mig i den lilla kalufs jag har kvar på huvudet så bestämde jag mig för en kamerautrustningskombo som sällan använts. Min Canon 1D Mark IV fick telekonvertern och 300 mm-objektivet framför sig. 420 mm brännvidd och något som var allt annat än bekvämt att släpa på.

Majsplantornas toppar växer sig allt högre

Rad vid rad med majsplantor vid Åsby

Närmast allén mot Åsby var majsplantorna inte stora 

Varför jag tog denna kombination undrar jag ännu. Idén fanns att fotografera tranor. För några år sedan gick jag upp över åsen nordväst om Åsby och hittade tranor både på stubbåkern och i luften ner mot Hallbosjön. Jag har hört hur de samlats där den senaste tiden. Min ansträngning var tyvärr helt i onödan då det visade sig att majsodlingen nu var utökad även till dessa fält. Majsen är långt ifrån mogen och skördas inte förrän långt in i oktober (om jag minns rätt).

Några kvigor låg och vilade i den ljumma sommarkvällen

Baldersbrå

Landskapet väster om Åsby ner mot Hallbosjön är vackert. Soldiset vid 17.30-tiden var inbjudande men de mörkare molnen var på väg att rulla in över oss från väster. Skulle det gå att fota landskapsbilder med 420 mm teleobjektiv? Eller skulle det bara gå att ta mer intima naturbilder?

Ekbacken i kohagen

Jag erkänner jag jag var tvungen att titta genom sökaren för att hitta potentiella motiv. Ovanan vid utsnittet gjorde att jag inte såg motiven automatiskt framför mig. Det är lättare om jag använder mer välbekanta brännvidder såsom t.ex. 17-40 mm, 50 mm eller mitt flitigast använda objektiv 100 mm. Zoom-objektiv är ju "fusk" eftersom de kan glida över skalan av utsnitt, en fast brännvidd är ju vad den är, varken mer eller mindre. Nu fick jag till sist lite nytta av mitt släpande av allt för mycket tele och en fågel dök upp ur en buske och satte sig tillrätta på en torr kvist. Som vanligt med fågelfotografering hade det gärna fått vara ytterligare 100 eller 200 mm brännvidd framför kameran...

Som jag förstår det är detta en törnskata

En lagom kort promenad gav mig några bilder men framförallt lite motion och mycket frisk luft. Hade jag inte gått förbi de fyra kvigorna hade jag förmodligen sluppit sällskap av alla småflugor som plötsligt irrade runt mitt huvud. Senare på kvällen lade sig de tunga molnen över nejderna och därefter har det regnat. Det behövs, sannerligen.