Med ett näst intill överdrivet intresse för SMHI:s väderapp i mobilen bestämde vi slutligen att göra ett Fårö-försök under onsdagen den 2/8. Med tanke på det extremt fladdriga vädret och väderinstitutets totala oförmåga att ens en gång berätta vilket väder som råder i stunden var ändå den stora solen över Gotlands norra delar tillräckligt pålitligt. Grejen med att åka till Fårö under högsäsong är bilfärjan från Fårösund. Tidig väckning var alltså en absolut nödvändighet och vi stod vid Fårösunds nedförsbacke mot vattnet klockan 08:40. Några få bilar var före oss i kön men färjetrafiken var ännu inte uppe på högvarv så vi fick vänta till klockan 09:00 innan färjan tog oss över det lilla sundet.
Det var ingen längre kö i färjeläget |
Varför var det viktigt för oss med bra väder när vi skulle till Fårö? Det finns massor att se på denna vackra och smått unika ö, inget som nödvändigtvis kräver solsken. Det finns också badstränder av högsta klass och där någonstans låg argumentet som var tyngst i packningen. Bredvid körsbären, iskaffet från Kränku och smörgåspaketet. Det skulle solas och badas åtminstone en dag på familjen Janssons Gotlandsvecka. Blidka barnen. Men först ett stopp vid kultställenas kultställe, Kutens Bensin. Hade jag bara vetat så skulle jag varit vid Kutens på kvällen den 31/7 eftersom Kenny Håkansson (tidigare gitarrist i mitt favoritband Dag Vag) spelade där. Nåväl, man kan inte vara överallt.
Kutens är värt ett stopp oavsett tid på dygnet |
Fårö Fyr |
Dagen var fortfarande relativt ung när vi satte våra fötter på stranden vid Norsta Auren. Endast en handfull människor fanns på stranden. Det fyllde på ordentligt under dagen, i takt med att de tunna molnslöjorna skingrades och värmen stack uppåt. Denna sida var läsida från den hårda sydvästliga vind som härjade, ytterst behagligt med andra ord.
Stranden vid Norsta Auren |
Kameran låg ordentligt nedpackad i ryggsäcken under strandvistelsen. Det är bäst så, allmänheten upplever fotografering med systemkamera allt mer provocerande, och stranden kan gott få vara en frizon (även om jag håller hårt på lagen/principen att det fortsatt ska vara fritt att fota på allmän plats). Den långgrunda stranden bjöd på allt varmare vatten under dagen och redan efter 4, 5 timmars vistelse vågade sig Anita ut för ett dopp. Vi trodde hon tvekade för att det inte fanns någon brygga därifrån hon kunnat göra en backflip ner i vattnet men det var inte anledningen till tveksamheten enligt henne.
Våra tidigare osolade kroppar tålde inte mer än en viss mängd solstrålning varvid vi bröt upp vårt strandläger och gav oss ut på en utflykts-odyssé på Fårö. Ett par raukfält och ett fiskeläge som vi besökt tidigare fick vår uppmärksamhet på nytt. Till saken hörde att ALLA andra var på dessa platser också. Langhammars blev första stoppet, där raukarna sträcker sig högt mot skyn.
Raukarna vid Langhammars är ståtliga |
Vi upptäckte att grillplatsen nedanför parkeringen vid Langhammars var ledig och drog igång en glödbädd samt grillade vår medhavda korv. Lite oroligt med allt folk som strömmade förbi hela tiden men vad gör man inte när man är hungrig?! Den hårda vinden på denna sidan av Fårö gjorde sig påmind och vi fick hålla hårt i grejorna för att de inte skulle blåsa iväg. Med mätta magar styrdes bilen mot ett av de allra mest kända av Gotlands alla fiskelägen, vi begav oss till Helgumannen. Jarå, ALLA var där också. Framförallt de tyska turisterna som tog trasiga brädsnuttar ur de gamla ekorna och eldade med på stranden. Say what!?! Allemansrätts-syndromet?
Helgumannens fiskeläge på Fårö |
Fotoobjekten radar upp sig vid Helgumannen |
Mmmm, gamla ekor på strenstranden är tilltalande |
Fiskeläget används aktivt och här läggs det när (för flundra skulle jag tro) |
Vi gjorde även ett kortare stopp vid Digershuvud där raukfältet är vidsträckt. Blåsigare än nödvändigt och vi tog oss mot färjan över till Gotland. En kortare stund i kön, under sommaren har en extrafärja trafikerat sundet, och vi kunde ta oss ner mot Visby.
Digershuvud |
Sommarvädret var ljuvligt denna tidiga augustionsdag och vi bestämde att vi skulle ta del av solnedgången utanför Visbys ringmur. Vi gick genom den medeltida staden, förbi Stora torget med sina många middagsbesökare, och fram till Kruttornet och Fiskarporten. Jag undrar hur många människor före oss som stått och njutit av solnedgångar på denna plats?
Rosornas och ruinernas stad |
Underhållning på gång i en av kyrkoruinerna |
Många samlades utanför ringmuren för att ta del av solnedgången |
Jag satte mitt 70-200 mm-objektiv på kameran och fotade solnedgången. Solen fick passera en molnridå innan den fräste ner under horisontlinjen. Precis när den sista delen av solskivan skulle försvinna tog sig ett fartyg fram över havet och syntes som ett litet ludd framför solen.
Moln vid horisonten i solnedgång |
I en glipa visade sig solen och lät oss ta farväl av varandra för denna dag |
Fartyget på väg från vänster in framför den sista lilla delen av solen |
Ett mindre bildgalleri från vår Fårödag finns på Flickr och du hittar det HÄR >>>
Nästa äventyr på Gotland förlades till de nordvästra delarna och det berättar jag gärna mer om i ett kommande inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar