En dag på Gotlands mark utan rauk vore trist så vi började torsdagen den 3/8 med att spana in den högste av dem alla. Jungfrun är inte bara reslig utan ligger uppe på en klint för att riktigt synas. Av någon okänd anledning har vi tidigare inte besökt området vid Jungfrun på nordvästra sidan av ön. Vi inledde med att gå mot den kända rauken nere vid stranden. Inte för att man kommer upp till stenbumlingen den vägen men för att den vittrande väggen av porös berggrund är fascinerande att se.
 |
| Nere vid parkeringen där rauken Jungfrun finns |
 |
| Längst ute på udden står Jungfrun |
 |
| Ett underlag som man trampar många steg på när man är på Gotland |
Jungfrun är kanske mer känd än den förtjänar. Promenaderna i området var dock trevliga och vi nöjde oss ganska snart. Bilen tog oss vidare till fiskeläget Hallshuk. Upp på höjden och utsikten var det sannerligen inget att klaga över. Vad fint det var. På klinten avslöjade rabbishålorna vilka som befolkade platsen på en mer stadigvarande basis. Vi var endast tillfälliga besökare.
 |
| Hallshuk |
 |
| Rabbisarna har fått krafsa i ganska tuff jordmån |
 |
| Pricken i centrum är en badande person uppe på grundflaket vid Hallshuk |
Redan på vägen till Hallshuk såg vi vallmofältet som lyste alldeles illrött. Det blev ett givet stopp vid bondens åkerlapp på vår väg tillbaka. Jag passade även på att ta en bild mot vägrenen där vi tillfälligt gjort stopp. Efter en vecka med många mil på Gotlands landsvägar kan jag inte annat än gilla den rikliga floran i vägrenarna. Kanske är det så att man inte slår vägrenarna på samma sätt som i mina sörmländska hemtrakter. Vid ett tillfälle stod det ett gotländskt rådjur i vägkanten och det är väl det som talar för att vi bilister gärna skulle ha rensade vägrenar för att undvika närkontakt med faunan.
 |
| Mycket blomster bredvid de gotländska vägarna |
 |
| Vallmon har tagit över det steniga och karga kornfältet |
Det riktiga utflyktsmålet denna dag var Stenkusten. För att lokalisera infartsvägen till denna sevärdhet åkte vi till Bläse Kalkbruksmuseum. Ett litet stopp som hade kunnat vara längre om restaurangen inte haft slut på all lagad mat. Vi fortsatte hungriga och letade istället i kylväskan efter något som liknade en lättlunch. En kort titt på gamla lastkranar, smalspåriga järnvägsräls och mäktiga skorstenar avklarades innan vi satte oss i bilen för den guppigaste resa vi någonsin företagit oss i en bil.
 |
| Bläse Kalkbruksmuseum |
Jag var förvarnad om den dåliga kustvägen som går längst Stenkusten. Vi har en SUV och den har rejäla hjul och ordentlig markfrigång. Allt handlade om att köra långsamt och försiktigt och det var egentligen inga problem alls att ta oss längst denna härliga del av Gotland. Jag skulle göra om det idag om jag hade haft möjlighet. Vi gjorde flera stopp, gick ner till vattnet över den steniga och breda strandremsan. Så annorlunda, så vackert.
 |
| Stenkusten med blicken söderut |
 |
| Modernare form av strandfynd på Stenkusten |
 |
| Strandfynd av äldre karaktär på Stenkusten |
I slutet av Stenkusten på vår resa norrut ligger fiskeläget Grostäde. Isolerat från allt annat och utslängd på den extremt karga kustremsan. Här fick sinnena ro och kameraanvändandet exploderade. Jag kan stapla många superlativ över denna lilla del av världen, och det är säkert många före mig som upptäckt hur enormt fint det var på denna plats.
 |
| Grostäde fiskeläge |
Det blev en dag med mestadels mulet väder men med många sevärdheter som är starkt kopplade till det unika Gotland. Jag kan varmt rekommendera en försiktig tur längst Stenkusten, det var en höjdare! Bildbevisen finns i ett album på Flickr som du kommer till HÄR >>>
Ett avslutande blogginlägg från Gotlandsresan vecka 31 kommer att handla om vår heldag under fredagen inne i Visby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar