torsdag 25 januari 2018

Vinterdimma på fälten

Söndagspromenaden i arla morgonstund tog mig så småningom närmare landsvägen mellan Stigtomta och Jönåker. Den har säkert någon siffra som ger den en identitet i Sveriges komplexa och utbredda vägnät. För mig var allt detta oväsentligt när jag tog sikte på de dimslöjor som försiktigt svävade strax ovanför de snötäckta åkrarna. Den kruttorra luften borde i den stränga vinterkylan inte kunna uppbringa någon dimma, tycke jag i den stunden, men bevisligen fanns den där framför ögonen på mig.


Och när jag stod där och fotade de vita björkkvistarna kom det en bil farande på vägen

Här var det inte frågan om att hela nejden var indränkt i ett grått dis. Dimman låg istället tät längs marken. Jag sökte upp en vinkel i motljus eftersom jag inte tyckte att dimman framträdde särskilt bra i bilderna. Den låga solens strålar bjöd på ett gyllene skimmer som satte tonen i landskapet.








Jag närmade mig Skillra och Prästgården vilket avslöjar nästkommande blogginläggs innehåll.

6 kommentarer:

  1. Nog är det vackert allt och dimman skapar magi i bilderna. Synd att det inte fick hållas lite längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blev ett brutalt väderomslag som på bara någon dag gav oss ett riktigt novemberfult landskap igen. Kanske är det framförallt omväxlingen som gör att jag kan acceptera snön (och kylan) för en stund... (Det är i alla fall inte de hala vägarna, frostskrapandet när man ska sätta sig i bilen eller någon slags konstig längtan efter att få åka skidor.)

      Radera
  2. Vilka bilder! Du är en proffsfotograf!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag tror nog att jag hade en väldig tur som fick allt detta till buds när jag valde att ta en morgonpromenad.

      Radera
  3. Jättefina bilder ned dimman. Jag satt i en taxi härom morgonen då det var 15 grader kallt med dimma och frost överallt och irriterade mig på att jag inte var ute med kameran istället. Nu är det barmark igen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen ett flyktigt tillfälle som försvann fortare än kvickt. Denna gång hade jag tur, både att jag hade tiden som krävdes och prioriterade en stund utomhus, vilket gjorde att jag belönades med fina fotomöjligheter.

      Radera