Klass 1-varning

På kort tid har all snö smält bort och uppe på det har det regnat en del. SMHI har för Nyköpingsområdet utfärdat en klass 1-varning för höga vattenflöden. På väg in mot Nyköping kan bl.a. Nyköpingsån breda ut sig ända till vägen upp mot Skavsta. Som tur är har detta överflöd av vatten inte inneburit några dramatiska följder. Hemmavid har jag några hundra meters promenad för att se spetsen av Hallbosjön. Och i år, precis som de allra flesta vårar, kan man se Hallbosjön breda ut sig över betesmarkerna som finns i dess förlängning mot Åsby.

Hallbosjön svämmar över sina breddar.

Bakom ridån med sly kan gässen höras.

Tyvärr var det disigt och en tunn molnslöja på himlen. Inte för att det störde mig personligen, det var varmt och skönt ute ändå, men den blå himlen som man gärna vill se på bilderna har nu istället blivit en ljusgrå tråkdel i bildernas överkant som du kan se här ovan.

Med macro-objektivet på kameran var jag inte ute efter landskapsbilder i första hand. Men något nytt spirande vårtecken lyckades jag knappt hitta idag. Jag har sett tussilagobilder både här och där men rundan jag promenerade idag brukar i ärlighetens namn inte ge ifrån sig tussilago och jag iddes inte ta den avsevärt längre Salingerundan idag. För ont i höften...

Laddade alhängen

Efter krypande i en slänt hittade jag centimeterstora brännässlor. Alltid något.

Jag nöjer mig för idag. I alla fall här på fotobloggen. Jag tror det blir en fotbollsmatch idag också, lördagens match gav mersmak när det gäller fotografering så jag kan nog inte hålla mig borta idag heller. Det är så vansinnigt kul att försöka fånga precis det där ögonblicket, vad det nu än må föreställa. Lite extra triggad blir jag när jag står bredvid någon av lokaltidningens utsända fotografer. de brukar allt oftare publicera bildgallerier på tidningens webbupplaga från de idrottsevenemang de bevakar, och på det sättet har jag själv gjort i flera år. Fångar vi samma scener? Tolkar vi matchen på olika eller samma sätt? Kul att jämföra!

I kanten av skogsvägen.

Skogspoesi

Jag börjar med att raka av de självklarheter som säkert utropats tusentals gånger idag; "Åh vad härligt, solsken!" och "Fy bubblan vad det har blåst!". Så, nu var det avklarat.

Lördag och därmed Björviksresa med fotbollstjejer. Min egentid när knäövningarna var genomförda tog mig inte bara ut ur idrottshallen utan också in i skogen. Men först hann jag störa en katt som hade en sork på gång i det torra gräset bakom knuten på Björkvikshallen.

Var god stör ej, sorkjakt pågår.

Jag hittade början på ett motionsspår och nyfikenheten ledde mig in i skogen. Ett smart val eftersom vinden inte kom åt mig därinne och solens strålar fick bli huvudtemat i dagens bilder. Solljuset filtreras så fint av skogens trädkronor och letar sig ner lite här och där. En komponent som saknats under flera månader och som nu ger utrymme för fotografisk utmaning och lek. Hur nyttjar man solljuset på lämpligt sätt?

Vide i vårsolens sken.

Torra löv mot en grönskiftande bakgrund.

Ett ensamt eklöv som vägrar släppa taget från sin lilla kvist.

Innan jag fortsätter på spåret med solstrålar nere på skogens botten vill jag flika in en av de största presenter jag sett. Jag menar, hur många har fått en hel björk i present, på rot och allt?

Rejält inslagen present... ;-)

Jag fick sällskap en stund i skogen. Två ekorrar tjattrade ilsket på mig när jag passerade under deras träd. De verkade upprörda och trots att jag verkligen försökte fick jag ingen av dem att fastna på bild. Barrträdens grenar var liksom i vägen och de skuttade från det ena trädet till det andra. Vi återgår till skogsvandringen istället!

Trädet har borrat ner sina fötter i lövens mjuka bädd.

Blåbärsriset fick en skymt av solen också.

Den lilla grankvisten låter barren sola sig en stund.

Den gröna mossan täcker marken bland stammarna.

Äntligen var det "som vanligt" igen. Jag kunde ligga platt på marken och fota blåbärsris utan att bli allt för blöt och skitig. Och att gå inne i en skog är rogivande, inte minst när man hör hur vinden viner där uppe i trädkronorna men man kan gå opåverkad nere på marknivå. Skogens småfåglar kvittrade förnöjt och bekräftade min känsla av välbehag.

Eklöv i motljus.

När jag kom tillbaka till Björkvikshallen fick jag en felträff i min inspiration. Tror jag i alla fall. Betongkonstruktionerna som samlats vid ena gaveln såg intressanta ut men jag vet banne mig inte om de gjorde sig på bild. Även om jag försökt jobba med bildbehandlingen.

Betongkonstruktioner.

Jag satte mig på en bänk på långsidan av idrottshallen. Solen värmde och väggen gav lä. En halvtimme solande och i sällskap av vårens första fjäril som satte sig högre, mycket högre, upp på väggen.

En övervintrande nässelfjäril har vaknat till liv av solvärmen.

Så blev Björkviks-bilderna denna gång. På återseende!

Utanför hönshuset

Jag tjatar. Stora Berga hit och Stora Berga dit. Men så länge inte bilderna blir identiska så får du finna dig i att läsa om att jag varit där och fotat. Igen och igen. Lunchrastens minuter räcker inte till några längre besök vilket gör att jag hela tiden upptäcker nya saker att låta kameran föreviga. Och så småningom kanske det torkar upp så att det går att ta sig runt i slänterna runt det gamla boningshuset utan att känna att man sjunker ner till anklarna i den mjuka myllan.

Gammal foderhäck vid Stora Berga

Hela kullen och därmed hela den gamla överväxta tomten är full av djurspillning, avgnagd bark och spår av klövvilt och vildsvin. Rena vildmarken trots att vägar och flygplatsen omringar den lilla skog som finns. Jag gissar att det funkar som ett andningshål innan djuren måste ta sig över vägarna och de stora öppna fälten för att se mer av vad världen har att erbjuda.

Någon ställde ifrån sig skoveln och gick. För gott.

Jag försökte avbilda den enorma eken igen. Men nej, det får bli ytterligare försök. Under kastanjeträden var det däremot lättare att hitta små taggiga fotomotiv.

Fjolårets kastanjer och nytt grönt som börjar spira.

På baksidan av den långa byggnad som ser ut att ha fungerat som verkstad eller garage finns en tillbyggnad som fungerat som hönshus. Av hönsgården finns nästan ingenting kvar och själva huset börjar se mycket anfrätt ut.

Här traskar inga höns längre.

Hönshusets dörr står på glänt.

Inte mycket idé att försöka tända inne i hönshuset.

Min halvtimme av lunchrasten som jag kan tillbringa ute gav inte mer idag. Jag hann se att det lyste lite grönt nere i eklövens bruna lapptäcke och hann med en sista bild innan eftermiddagens arbete tog över. Det stod visserligen fotografering på schemat men då i helt andra miljöer och med helt andra motiv.

Värt att hålla uppsikt på den närmaste tiden. Vackra blommor komma skall!

I helgen blir det fotbollsfotografering. Utomhus. Lyx! :-)

Skavsta-träd

Idag upplevde jag den första vårdagen. I alla fall kändes det så när jag tog en halvtimmesrunda på lunchen då solen nästan nådde ner mellan molnskyarna och termometern stod på +6 eller 7 grader. Det var en helt annan luft än de senaste dagarna och vinterjackan förblev oknäppt under hela svängen förbi mitt nya favorittillhåll Stora Berga. Äntligen har jag hittat en plats ute på annars så tråkiga Skavsta där det förmodas bli lummigt och grönt när våren kommer och där naturen får vara lite vild och ostörd.

Alarnas hängen är häftigt lila just nu.

Jag hittade ett litet torp häromdagen när jag fortsatte förbi Stora Berga på den grusväg som leder ut på den asfalterade Skavstavägen. Torpet ser ut att ha några hundra år på nacken om man tänker bort nybytta delar, den tillbyggda farstukvisten och de förhållandevis nya panelbrädorna samt läkten. Torpets sanna historia har jag inte men det är inte svårt att låta fantasin dra iväg en aning när man står framför det lilla huset.

Ett litet och förmodat gammalt torp i närheten av Stora Berga på Skavsta.

Jag vände tillbaka mot Stora Berga och gick ner i slänten som ligger i ostlig riktning. Raden av knotiga träd som jag visade en svartvit bild på häromdagen visade sig vara stora och gamla kastanjeträd. På marken låg ett tjockt och mjukt täcke av kastanjeblad varvat med kastanjer. Raden av träd är riktigt häftig.

Kastanjeträd på rad.

Mitt mål idag var att ta mig fram till den största ek jag någonsin sett. Den ligger längre ner i slänten och är delvis omgärdad av sly och annan "störande" växtlighet. Tyvärr visade det sig svårare än jag hoppats att få en bild av hela trädet trots att jag hade mitt vidvinkelzoom på kameran. Stammen är grov, även om jag kanske sett ännu grövre ekar, men trädkronan är helt enorm. Påminner om trädet de hade som boning i filmen Avatar...

Min bild kan inte göra den enorma eken rättvisa.

Jag kommer att ha fullt upp på luncherna framöver. Både att upptäcka fler detaljer runt Stora Berga men också att följa våren.

Ha en riktigt fin torsdagskväll!

Vintern gäckar

Ett perfekt ställe att ta tempen på våren och följa årstidens framsteg. Åtminstone sett till växtligheten. Det verkar lite svårare att få spaning på fågellivet. Stora Berga ute på Skavsta har fångat mitt intresse och så länge jag av andra skäl släpar på delar av kamerautrustningen till och från jobbet om dagarna så har jag ju tillgång till fotogrejor på lunchpromenaden. Idag blev det ännu en sväng och efter nattens snöfall fanns fortfarande spår kvar av snöflingorna på marken. Men allra mest var nederbörden kvar i form av fuktighet.

Den övergivna gården Stora Bergas stora tomt innehåller en hel del spännande och nu när den haft ett decennium på sig att förvildas är det ännu mer intressant att se vad som kommer att dyka upp när våren för med sig växtgivande värme. Idag kunde jag se de centimeterstora skotten av groende kirskål täcka marken på vissa ställen men det finns roligare saker att avbilda än detta ogräs.

Lär knappast bära frukt (i år heller.)

Jag har en trippel bilder på den knallgula vintergäcken som växer vid väggen av det gamla boningshuset. Mitt macro och den låga växten blev en kombination som drog mig ner med ett knä på marken. Jodå, byxknäet torkade upp men inte förrän långt in på eftermiddagen.

Jag ser det som en ren bonus att få dessa "vardagsbilder" och så länge jag hinner med en sväng på lunchrasten är det bara skojigt att fixa ett eller annat blogginlägg.

Vintergäcken ser lite ledsen ut efter nattens snöfall.

Knallgul är den lilla vintergäcken, utifrån och in.

Trolsk avbildning av vintergäcken.

Rivstart på vårteckenspaningen

Inspirerad av gårdagens observation av tofsvipor gav jag mig av på en långpromenad runt Salinge efter att Vasaloppstäten tagit sig i mål. Jag är inte ett dugg vinteridrottsintresserad men Vasaloppet är det något alldeles speciellt med. Norrmän i topp skaver på mig men det är bara att bita ihop och hoppas på svenska framgångar kommande år (och med svenska menar jag att det måste vara en åkare från Dalarna som pratar obegripligt och bär all tradition på sina axlar...)

Jag ska hålla dagens inlägg kort. Jag har bloggat så det räcker för den här helgen även om du som bloggbesökare inte sett så mycket av det eftersom det mestadels berör fotbollens värld.

Dagens stora överraskning var inte alla gäss som nu dykt upp. Jag har hört dem några dagar nu men inte sett dem förrän jag faktiskt gav mig ut idag. Dessa skränande bajsmaskiner är väl inga jättefavoriter men tittar man nära är de precis som det mesta andra man ser i naturen vackert och fascinerande. Idag blev dagens vinnare och våröverraskning lärkan som åter drillade i skyn ovanför gärdena vid Stora Ramshult.

En gås flera gäss.

Gäss i flykt och då inte helt utan att avge ljud.

Lärka i skyn. Nu ÄR det vår!

Tyvärr är det fortsatt låg himmel och gråa skyar som dominerar väderbilden. Ett högtryck hade suttit fint, går det att ordna? När jag passerade hasseldungarna slog det mig att det på sätt och vis inte hänt så mycket sedan de första dagarna i januari. Redan då var hasselns hängen utvecklade. Nu, efter mer än en veckas relativ värme, har den ivriga hasseln hunnit ännu längre, om det nu är möjligt.

Hassel

Jag var inte ensam att röra mig ute vid lunchtid denna söndag. Ett par joggare och några söndagsvandrare tog Salingerundan för att få röra på sig och dra in lite frisk luft i lungorna.

Söndagsjoggare straxt efter Tallstugan.

Småfåglarna blir allt mer högljudda. Talgoxen är kanske den som är ivrigast just nu men de har å andra sidan varit vältaliga vid fågelbordet hela vintern.

Talgoxe

Värre är det med pilfinkarna. Sabla marodörer! Jag har nog kommit på dem. Det är dessa rackare som sätter sig och sprätter ner alla solrosfrön ur fågelbordet och skapar en driva på marken med mjuknande frön som visserligen går åt men inte i samma utsträckning som om de fått vara kvar i fågelbordet. Jag har inte svaret på varför de gör som de gör men nöjer mig med att blänga surt på finkarna. Förstår de inte när de får onda ögat?

Pilfink=marodör

Jag avslutar med en bild jag tog innan jag vek av från den stora landsvägen på väg in mot Nyköping. Hoppas du får en härlig avslutning på helgen och vi ger oss nu i kast med att leta vårtecken för glatta livet.

Övervakare

I HSM:s fotspår

Första dagen i årets första riktiga vårmånad mars var en råkall historia med varierande grader av duggregn. Brrr så kallt det har varit trots att termometern lyckats hålla sig över nollan. Huvuddelen av familjen har tillbringat en heldag i Gripenskolans nyrenoverade idrottshall eftersom näst yngsta dottern och alla hennes lagkamrater spelat en inomhuscup i fotboll. Samling 08.45 och sista matchen var klar kl 16.40. Träsmaken i baken går inte över och då passade jag ändå på att både fotografera en massa fotboll men också ta mig ut på en timslång promenad.

Under min promenad slapp jag glädjande nog nederbörd men det var trots det ruskigt oskönt ute. Eftersom vi var i Högbrunnsområdet tog jag svängen genom Hemgårdsområdet och sonderade terrängen runt Kungsladugården. Det är mycket sällan jag rör mig i området nuförtiden men av mina 12 skolår har 9 av dem klarats av just i detta område.

Jag var långt ifrån ensam att vara ute och promenera denna lördagsförmiddag. Däremot var jag rena ungdomen i sällskap av de andra vandrarna. En trevlig pratstund med en äldre dam om en rovfågel över fälten hann jag också med. Och en äldre herre brände förbi mig som om karln hade haft eld i baken.

Ett ständigt närvarande fotomotiv idag var all graffiti som bombats på varje plan yta som fanns tillgänglig. Jag kände tydligt att HSM:s tag var väldigt överrepresenterad vart än jag tittade.

Men det verkar finnas fler klottrare än just HSM som varit framme. I brist på naturens egna färger en sån här dag lyste i alla fall graffitin upp väldigt mycket!

De gamla bodarna/garagen i området är välfotograferade. Och välanvända. De flesta börjar att ge sig för tidens tand och en bod har t.o.m. fallit offer för eldens lågor.

Min "sportkamera" fick betjäna mig på dagens promenad. Som jag skrivit tidigare tycker jag det är något lite extra med bildfilerna den kameran levererar. Den är inte högupplöst och sensorn är direkt omodern men jag tycker oftast den ger så "krämiga" råfiler att den slår bl.a. min fullformatskamera i flera situationer.

Det finns fog att utropa mars till en vårmånad. Idag på morgonen när jag tvingades till en extra repa mellan Nyköping och Stigtomta såg jag mina första två tofsvipor på fälten längst Larslundsrakan. De gillar att hålla till där och nu har de kommit tillbaka när vintern släppt sitt grepp. Kul! Och som avslutning kan jag bjuda på ett knippe snödroppar som satt vid en husgavel på Liljas Väg i Högbrunn.

Ha en fortsatt förträfflig helg!